2blue1brown

Jag ligger i sängen (bäddsoffan i vardagsrummet), det luktar kokta grisfötter i hela lägenheten och idag har varit en bra dag. Vi firade Ettan, vår imorgon blivande 14-åring, med Moster, C och Fi och under tårtätandet ringde det på dörren och det var Treans kompis E som ramlade ner från trädet i onsdags när hon var ”hemma hos oss” och bröt handleden… Jag har haft dåligt samvete för detta, något som jag inte kunde styra och känt mig som en rutten vuxen med taskig koll där de lånade barnen slår sig fördärvade när jag skickar it dem att leka ett tag för att jag vill städa lite hemma. I alla fall, hon och mamman ringde på och ville träffa Hilda (som precis gått till fotbollen) och då föll en jättesten från mina axlar – föräldrarna tycker inte att jag är en så dålig människa att de måste hålla barnen borta från mig! Hurra! Inatt kan jag nog sova utan vakna titt som tätt med hjärtklappning och tankar på barn som bryter armarna lite här och där! Imorgon ska vi fira fröken 14 på riktigt. En 14-åring my god!! Fridens!

Vår blivande 7-åring har bra koll på vissa saker och mindre koll på andra saker. Till exempel vet hon redan vad hon ska ha för pojkvän; en mörk en. En med mörk hud. ”Alla med mörk hud är snygga”

1) Brölande rådjur utanför huset mitt i natten. De är bra vakthundar; någon måste ha försökt gena på baksidan och gått rakt på deras lega 

2) Brölande alkis-knarkisar på Solna station. Låter ungefär likadant som rådjuren, men är nog inte lika bra som vakthundar. De verkar ha tappat bort stället de vaktar.

6-åringen spillde i den nya soffan, 11-åringen blev panikgråtig när det var sovdags, en av undulaterna, Citronella började flyga utanför buren mitt i natten – bonk… flax flax…bonk och jag sitter på pendeln på väg till jobbet när jag egentligen borde vara på väg till Gullmars för att möta upp Susanne..! 

10 timmars action.

Vaknade och lyssnade på Pappan som av någon anledning försökte säga ”fruktgrillspett var det de ville ha” som väckningsreplik. Det satte på något vis igång oss för sen åkte vi och köpte soffan, tryckte in den i husbilen, körde hem och tog emot Treans kompis Ylva. Sen cyklade Pappan och Tvåan till Globen för att köpa GTA och jag skruvade ihop soffan och nu sitter jag på en berghäll nedanför Eriksdalsslolan och väntar på Ettan och Tvåan som har gått på första akrobatikpasset. 

Jag kommer sova gott inatt.

Vi började morgonen med att tömma stugan i Orsa Grönklitt och att städa. Alla vaknade i tid och städningen var klar rekordsnabbt. Vädret var klart och soligt och när vi hade slängt soporna i containern började vi åka mot Falun. Vi hade väl kört någon kilometer nedför berget när Pappan började prata om att det inte såg halt ut, bara blött och så – svosch började vi kana runt på vägen och ner i diket på andra sidan, med nosen riktad mot det hållet vi just kommit från. Ingen blev skadad, men det var urläskigt och det tog så lååång tid när vi snurrade på vägen och till sist fastade i snön.

Som tur var för oss, förutom att ingen blev skadad, var att en av alla de snälla människor som stannade och frågade om vi behövde hjälp, kände en kille med traktor som var i närheten. Så bara 15-20 minuter senare kom han och drog upp oss, lätt som en plätt!
Efter det fortsatte vi enligt plan mot Falu gruva, Världsarvet, med darr i benen och extra påfyllning av kaffe från ett hamburgerhak.
Vi missade 12:30-guidningen på svenska, så vi tog den engelska någon timme senare efter att Trean blivit dubbad till riddare av Falu gruva. Innan dubbningen lovade hon att alltid vara snäll, att alltid hjälpa dem som är mindre och att vara snäll mot dina kompisar; ”Ja! Ja! Och ”ja-ja-ja”.
I hruvan tittade vi bland annat på åttamannahissen:

Från Falun åkte vi till Hedemora och Lappens… mums…ingen orkade äta upp, som vanligt… och då upptäckte Pappan att lyktorna på bilen bara gav dagsbelysning, men eftersom det fortfarande var ljust ute tyckte han att vi kunde åka vidare ändå, men vid Enköping hade det blivit så mörkt att vi verkligen behövde både halvljus och helljus (naturligtvis), så vi stannade till vid någon mack och så lagade han det provisoriskt med lite aluminiumfolie (från doggy-bagarna från Lappens). På det sättet skulle vi åtminstone slippa att bli stoppade av polisen. Väl ute på vägen igen blev vi omkörda av polisen efter bara någon kilometer och både Pappan och jag suckade glatt av lättnad i vetskap om att ljusen funkade. Efter några kilometer till såg vi ytterligare en polisbil och blev återigen så glada över vår fantastiska tur under dagen. Ytterligare någon mil senare tog turen slut och vi BLEV stoppade och Pappan blev ombedd att visa körkortet, men innan han ens hunnit plocka fram det ur plånboken vinkade polismannen och sa att han måste vidare och att det fick räcka för den här gången. Och så blåljusade han iväg.
Pappan och jag är fortfarande i chock och har försökt komma på hur man ska tolka alla dessa tecken – dessutom är det nu nästan exakt ett år sedan han (Pappan) fick sin allvarliga aorta-vaskulit-sjukdom och han lever fortfarande! Eller..? Jo det gör han, han skrattade nyss åt sin mobil…
Fridens!

Ungarna överlevde 3 timmar på bussen och nästan jag med. Nu är vi incheckade och sängarna är provhoppade. Senare ska vi hitta ett middagsställe och så ska vi titta på domkyrkan.

Bara för att komma iväg någonstans på något som liknar semester, så sitter vi nu, de kvarvarande tre, på bussen mot Linköping. Tvåan och Trean är mycket uppspelta, så pass att det spiller över på mig! Linköping måste ju vara ett av världens bästa ställen, inte sant! 😆

Första Shrekfilmen är på och Tvåan, jag och Trean ligger i soffan och slappar efter pizzarester och pulkaåkning. Vi köpte pizza till middag igår och fick en tredje pizza på köpet! Vi vet inte riktigt varför, men bagaren frågade om vi ville ha den annars skulle de bli tvungna att slänga den – och för en snål smålänning är det ju ett big no no… Goda var de i alla fall alla tre!
Vi har haft snö i ca 3 dagar och pulkorna har gått varma. Idag var nog sista dagen för det har redan börjat smälta bort. Det är härligt att ungarna, de två yngsta i det här fallet, självmant har sprungit ut själva och åkt nerför närmaste backen.
Pappan och Ettan åkte till Norge i måndags och förväntas hem någon dag. Vem vet när… Imorgon ska vi hemmavarande åka hem till Farbror med familj och fira lite nyår. Jag tror inte att vi kommer klara av att vara vakna ända till midnatt, men det blir kul och trevligt sällskap till dess vi ska åka hem.
Trean har också, plötsligt, knäckt det där med bokstäverna. Nu skriver hon enklare ord och försöker efter bästa förmåga att läsa. Dessutom kom hon hem en dag efter skolan och meddelade att hon nu kan säga ”r”. Mycket r blir det numera…
Efter nyårsafton ska vi tre åka på exotisk semester till…Linköping! Jag har blivit besatt av Linköping och vi vill komma iväg vartsomhelst och då blev det Linköping som vann. Vi ska friska upp mitt minne med hur det är att resa utan bil. Jag har liksom glömt hur det var innan Pappan fick körkort och vi kuskade land och rike runt med hjälp av bussar och tåg.
Fridens!

Gårdagen bjöd på mysterium frampå kvällskanten. Pappan gick in på toan och upptäckte en installation av hopknycklat toapapper och en bit halvrutten persimon på toalocket och när han frågade familjen om vem som lagt de äckliga sakerna på locket, så var det ingen. Inte någon i vår familj hade gjort det. Då började vi ana att det måste vara Trean eller Tvåan, för det brukar vara de som hävdar längst att de är oskyldiga, men den här gången var det ingen som gav sig. För att få en lösning på mysteriet förklarade både Pappan och jag att vi inte skulle bli arga utan att vi bara ville veta hur grejerna hamnat där, för om det inte var någon i vår familj så måste ju någon, av någon otroligt outgrundlig anledning, varit inne i vår lägenhet och lagt skräp på vårt toalock!! Fortfarande inget erkännande och Pappan och jag stod som förvirrade frågetecken. Först en stund senare när jag skulle lämna något i köket, smög Ettan fram och viskade ”det var jag, men jag ville inte säga något i fall Pappa skulle bli arg” -Ettan vår lilla ordentliga perfektionist!! Hon hade tvättat ur en vattenkanna som hon ska ha till halloween ikväll (den hade stått bredvid papperskorgen…) och istället för att  slänga skräpet, så la hon det på toalocket!? Nya frågor uppstod naturligtvis, men vårt allhegonamysterium blev i alla fall löst.
Pappan och jag fnissar varje gång som tamken kommer upp på den eventuelle inkräktaren som inte stjäl något utan bara behöver ett ställe att lägga sin ruttna persimon på…