Jag gjorde det under massor av år efter bilolyckan(-93), nämn en smärtstillande medicin och jag har förmodligen testat den.

Jag har fortfarande smärta men jag jobbar på att få bort den helt. Vad jag däremot inte gör är att äta smärtstillande längre för det finns alternativ som fungerar, inte lika snabbt men de fungerar i längden och det utan biverkningar. För ungefär tio år sedan valde jag att sluta med alla värktabletter för de gjorde mig sämre inte bättre. Valet kom naturligt när läkarvetenskapen bestämde sig för att den sort jag åt helt plötsligt var beroendeframkallande och min läkare bytte ut den mot en som inte var det, enligt läkarvetenskapen alltså, jag blev beroende. Jag blev en som jagade nya recept hela tiden, fick panik när tabletterna började ta slut. Jag överskred aldrig maxdosen men läkaren skrev ju inte ut maxdos åt mig, så jag åt ju för många och som de flesta vet så är smärtstillande en av de mediciner som Apoteken har superkoll på NÄR du får hämta ut en ny omgång. Kommer du för tidigt så får du inte ut något förrän ett visst antal dagar har gått. Jag hade alltid flera recept igång och på den tiden låg inte mina recept på nätet, utan jag hade skrivna recept. Så en dag fick jag nog, verkligen nog! Jag ringde min läkare och sa bokstavligt talat till honom att ALDRIG MER skriva ut de där värktabletterna åt mig för jag var beroende. Givetvis så lyssnade han inte(för de var ju inte beroendeframkallande) och jag fick fler recept utskrivna innan jag insåg att det här får jag ingen hjälp med från läkaren. Så jag tog tag i saken själv. Jag valde att sluta själv, från maxdos till noll. Jäklars så sjuk jag blev, det tog mig 6 veckor att komma på fötter igen, jag låg mest hela tiden och i början var plågorna så jävliga att jag trodde jag skulle gå under helt. Efteråt fick jag reda på att man inte får sluta så tvärt utan man måste trappa ner annars kan hjärtat stanna. Jag är glad att jag inte visste det, för nertrappning är inte min melodi och jag överlevde.

Anledningen till att jag fick nog var inte bara av en uttalad anledning, utan av flera. En var att jag hade fått nog av att känna mig bortdomnad, en annan att oavsett hur många tabletter jag åt så hade jag lika ont, jag blev bara ’dimmig’ i huvudet. En av anledningarna vet jag var en stor trigger: Betty Shines bokserie. Hon hade en övning i en av sina böcker som kallas Medicinrummet och övningen är baserad på placeboeffekten. Hennes böcker fick mig också att inse fakta: Den Traditionella Medicinen botar inte orsaken till smärta, den döljer bara symptomen.

Så vad hände när jag råkade ut för bilolyckan och sedan fick smärtlindring? Klart det fungerade, där och då fungerade den ju till en viss grad. Jag blev smärtlindrad, absolut, i några veckor eller så, sedan hjälpe det inte längre så ny medicin testades, som hjälpte i några veckor, så ny medicin testades, som hjälpte i några veckor.. jaja, ni ser mönstret? Grejen är den att om man har smärta någonstans så finns det också en orsak och den orsaken försvinner ju inte bara för att du tar bort smärtan med en tablett. Okej, jag ska förklara varför för jag VET att man visst kan bli av med orsaken till smärtan även med smärtlindrande tabletter, men det är inte en helt enkel process eftersom läkaren ofta skriver ut dem för att du ska kunna göra mer, eller så är DITT mål att kunna leva som vanligt utan att ha problem med smärtan som finns där.

Så hur tänker man, vad är den egentliga anledningen till att man tar en värktablett?

För mig var det just för att kunna göra saker TROTS att kroppen plågades av fruktansvärd värk. Jag ville göra mer än kroppen kunde helt enkelt. Så in med några tabletter och sedan vänta ett tag på att smärtlindigen skulle sätta in sedan DAMMSÖG jag, eller DISKADE eller HÄNGDE TVÄTT eller något annat som jag inte kunde klara utan att ta tabletter först. De som har en whiplash skada vet exakt vad dessa saker gör med kroppen.  Behöver jag säga att de där värktabletterna slutade fungera mycket tidigare än de skulle? Min kropp talade väldigt klart och tydligt om för mig att jag skulle VILA för jag hade en obalans i kroppen(skadan i nacken  plus lite annat)och vad gjorde jag? Det jag hade blivit lärd att göra, försökte bedöva symptomen och gjorde allting värre. Smärtlindring används fel, väldigt fel och det gör att man fortsätter att äta dem för att kunna leva som vanligt. Jag klandrar inte någon som använder smärtlindring, jag klandrar läkarna som inte ser hur galet det är att inte lära människan som sitter där att när tabletten tas så ska man VILA inte göra en massa saker. Det du inte kan göra utan smärtlindring ska du inte göra med heller. Sedan måste man ibland, så är det bara, men det mesta kan faktiskt vänta. Leva som vanlig med hjälpa av värktabletter är ingen lösning.

Livet är inte vanligt längre, inte efter att du har fått en obalans i kroppen som kan vara orsakad av vad som helst egentligen, min orsak var en bilolycka men det kan lika gärna vara stress, felaktig kost, eller en känslomässig händelse. Allt som orsakar smärta i kroppen har en orsak och det är ju orsaken vi behöver hitta och behandla. Vi har glömt att kroppen behöver läka och ofta så är den bästa vägen till läkning vila och man kan absolut använda smärtlindring under den tiden. Grejen är att när man tar smärtlindringen så ska man se till att VILA inte göra allt det man inte kan utan den. Jaha, vem ska göra alla de sakerna som MÅSTE göras då? Det är ju bara JAG som gör allting, eller man kanske lever själv och inte har någon hjälp mer än någon gång i månaden.

Det där är ju bara undanflykter egentligen, anledningen är ju att man inte vill vara sämre än andra. Man vill visa att man fortfarande kan eller så vill man bevisa att man inte kan och att man får ondare och då kanske någon tycker synd om en. Been there, done that. Got the T-shirt!

Det finns alltid hjälp att få, själv så valde jag en strategi där jag offrade 2 dagar i månaden, en till att åka och handla med hjälp av någon, då för en hel månad på en och samma gång. Detta gör ju att Jag får ont den dagen och även några dagar efteråt, ibland en hel vecka om jag har stökat runt för mycket. Den andra dagen(vilket är när jag hämtat mig från första resan) lagar jag mat för en hel månad, eller ja de rätter som jag vet kostar mer än de smakar smärtmässigt. De rätter som jag VET att jag inte orkar göra när kroppen bråkar. Med 3 tonåringar hemma så MÅSTE jag ju fixa mat, eller hur? Det kan bli köttfärsås, korvstroganoff, färdigfräst köttfärs till tacos, lasagne(jag gör ju ändå köttfärssåsen), kycklinggryta och frästa kycklingbitar till Fajitas. I övrigt har jag makaroni och tonfiskröra, fiskpinnar(okej, de är väl inte det hälsosammaste att äta) till barnen. Jag förbereder vissa saker där jag vet att momenten i själva matlagningen gör att jag inte kommer att fixa det vissa dagar, då är det bara att plocka fram ur frysen och jag eller barnen kan fixa resten.

Själv fick jag problem med smärta i benen och ländryggen för 2 år sedan och förra året efter att ha försökt att ’leva’ med det så gjorde jag en magnetröntgen. Den visade att jag har två buktande diskar(Mellan L4-L5 och L5-S1), svullet gula ligament och förträngning av ryggmärgskanalen. Ischiasnerverna var/är påverkade, ja allihop och de som har det problemet vilken jobbig smärta det är. Jag valde att inte äta värktabletter, jo jag körde några kurer med antiinflammatoriskt preparat eftersom det Gula ligamentet förmodligen var inflammerat. Nu är ju de praparaten också smärtlindrande så ni kan ju tänka er vad jag gjorde utan att TÄNKA MIG FÖR! Japp, jag blev sämre och sämre.  Till slut fick jag nog och kontaktade en ’Alternativmedicin’ läkare och bad om att få hjälp att lära mig om mina problem. Han tog verkligen tag i saken och jag kan säga att jag har lärt mig mer från en som folk(och läkarvetenskapens skrå) kallar Alternativmedicinare än från läkaren som gav mig beskedet från magnetröntgen. Där fick jag bara beskedet att det finns INGET att göra, du får lära dig att leva med det om det inte läker ut av sig självt. Jahaaaa ja.. Så nu, efter ett år av, först Information om hur ryggen fungerar och hur mina ryggproblem såg ut och vilka problem de orsakade, akupunkur, spikmatta, naturläkemedel, is och värme och VILA i sex månader och sedan massage, mer akupunktur och kroppskännedom så är jag på väg tillbaka till ett normaltillstånd som är BÄTTRE än det var innan, för nu vet jag vad som skadar min kropp och jag vet hur jag ska undvika det med rätt rörelser när jag gör saker. Det här har även gjort att min gamla whiplasskada gör sig mindre och mindre påmind. Nu ska ni veta att jag fick inte göra NÅGONTING under de där 6 månaderna så jag hade en enorm ångest över att behöva be om hjälp, i synnerhet från mina tonåringar men vet ni vad? De hjälpte gärna till och på köpet fick de kunskap om hur man sköter ett hem och hur man tvättar. Laga mat kan de redan, men jag kände att något ville jag göra själv, även om de fick lyfta allt som vägde över 500 gram som t.ex. grytor, stekpannor och alla ingredienser som vägde över 500 gram. De fick även laga mat under min vilotid, i synnerhet när jag hade gjort något misstag och behövde få ryggen att lugna ner sig.

Nu tänker ni säkert: Jaja, men de är ju tonåringar. Förvisso det ÄR de och härliga sådana också. Dina barn kanske är mindre och du tror att de kanske inte KAN göra det mina gjorde. Mja, jag vet inte det jag. Min äldste son(idag 26 år)kunde väldigt mycket när han var 1år, han dammsög hela lägenheten, klättrade i och ur sängen, barnmatstolen, och badkaret, med lite stöd från mig. Detta för att jag gjorde illa ländryggen på jobbet när han var liten och jag kunde helt enkelt inte lyfta honom eller dammsuga ordentligt. Små barn ska naturligtvis inte laga mat själva, det är ju givet, men de kan vara med och göra lite av varje, varje liten sak de gör slipper ju du att göra plus att de får känna sig viktiga och delaktiga i vardagslivet. Sedan ger det sådan glädje att ’jobba’ tillsammans, bara det är ju smärtlindring i sig självt.

Det jag har lärt mig genom åren är att VILA när jag har ont. Vila på rätt sätt är viktigt, det finns inga ”Jag ska bara” när kroppen säger ifrån, tar du värktabletter så ska det vara signalen till TOTAL vila, inte en signal att NU kan jag göra det och det. Det blir inte bra i längden. Sedan borde alla lära sig om orsaken till smärtan, på riktigt, inte av en läkare som bara har 15 minuter till förfogande.

Min önskan är att den traditionella medicinen och den alternativa medicinen kommer att sammarbeta i framtiden. Båda är bra men på olika sätt. Den Alternativa medicinen tar bort grundorsaken. Den Traditionella hittar orsaken med olika tester och kan även hjälpa till att dämpa symptomen under tiden som du jobbar långsiktigt med att få bukt med grundproblemet.

Jag vill ha det bästa från BÅDA!!