codlivers

mormor? Det undrade barnbarnet häromkvällen. Han kom utflygande från sitt rum och påstod att det lät som om någon försökte göra inbrott här. Så mina nysningar måste kunna skrämma oxar i sken.  Då var jag dunderförkyld, det var nästan så att jag funderade på att riva itu mina lakan för att få nog med näsdukar.

MEN IDAG ÄR DET ANNORLUNDA!!

Det är en underbar dag. Solen skiner och det är nästan töväder, bara -11 grader idag. Codliver är som en ny människa, förkylningen är ett minne blott. Det gick att ta en morgonpromenad i morse. Igår orkade jag med att städa mina köksskåp och mer ska det bli idag. Jippi!

Visserligen är det nu barnbarnets tur att vara sjuk, men det har ju inte jag ont av. Får han bara sin juice en och annan panodil och en potatisbulle då och då, så håller han sig på sitt rum i karantän. En tålig liten småtting.

Nu vill jag bara önska alla er en åtminstone hälften så bra dag som jag har.

Ha det/Codliver

Jag såg att TV3 snart ska börja sända ett program om mammor som gör allt för att deras små döttrar ska kunna bli minimodeller.

En mamma berättade att hennes 11-åring har massor med eget smink som hon använder varje dag. En annan mamma visade att de har provat att vaxa flickans ben i stället för att raka dem. Flickorna drillas och pushas på. Jag kan inte låta bli att undra vad det här gör med dem. Vad får de för värderingar och inställning till livet och tillvaron? Hur ska de orka med pressen? Vad gör eventuella misslyckanden för deras självförtroende. Hur kan man som mamma utsätta sina barn för någonting sånt här?

Jag är kanske mossig, men jag tycker att barn ska få vara barn så länge de kan få.

Ha det!

med lagerblad i nån gång?

 Inte jag heller, tack och lov, men idag var det bra nära. Så nu är det nog dags att jag skaffar nån som ser efter mig. Det skulle kunna sluta vart som helst.

I morse när jag skulle koka gröt, kom jag att tänka på skinkan jag skulle koka och undrade om jag hade lagerblad hemma så det räcker. Det hade jag konstaterade jag, Lyfte på locket till burken och hejdade mig i sista stund.

Havregrynsgröt med lagerblad…. Det sägs ju att många kulinariska succeer har kommit till av att kocken gjort misstag, men jag vet inte…

Ha det

Codliver

Vem var det som uppfann den? Det skulle jag gärna vilja veta. Denna lilla tingest som har blivit en så kär följeslagare genom livet och vars huvuduppgift mindre och mindre blir att knäcka nötter. I stället gör den tjänst allt som oftast inom andra områden. Utan den skulle jag knappast kunna öppna nånting, från ättiksflaskor till mjölkförpackningar med skruvkork. Jag är sååå tacksam över att den finns och jag skulle vilja sända en tacksamhetens tanke postumt till vederbörande.

God morgon allihop, förresten.

Klockan är strax fem. Morgonstund har guld i mund  och jag sitter här med mitt morgonkaffe. Jag har precis använt min apparat för att andas in morgonen dos av livgivande läkemedel. Egentligen hade jag velat sova lite längre, men Morfeus tyckte att det var dags nu, så då är det väl det. Medan jag andades, läste jag igenom Aftonbladet på webben. Där stod att kineserna fortfarande vill köpa SAAB, att det är osäkert om svenskarna i Etiopien får komma hem till jul. Ett äldre par har okommit i trafiken, någon har dödats, någon är lesbisk och någon vill slå någon annan på käften.

Ungefär som vanligt, alltså.

 Upptäckte förresten precis att jag inte kan stava. Jag fick syn på stavningskontrollen och tänkte kolla. Det blev röda streck under nästan allting. Det kan förstås bero på att programmet kör med den engelska ordlistan. Tjaa.

Ha en bra dag!

Codliver

frågade den unge mannen sitt sällskap på parkbänken.

– Jag har ingenting att säga.

– Säger du aldrig någonting, när du inte har nånting att säga?

– Nej.

– Stina, vill du gifta dig med mig?

Så kan det gå. Vad menar jag med den här historien då? Jo det  kan vara ett litet försök till att förklara varför jag inte har skrivit på länge. Fast det stämmer inte riktigt. Jag har och har haft mycket att säga, men jag har inte haft orden och inspirationen – och tiden.

Hösten/vintern är här, men som den norrlänning jag från början är, saknar jag snön. Det ger inte alls samma julkänsla när regnet piskar en i ansiktet när man går ut.

I alla fall vill jag säga att jag lever och mår bra, det börjar bli lite lugnare med aktiviteter och jag har fått upp näsan över vattenytan. Det känns skönt. Det finns mycket att glädjas över, men också en hel del att bli upprörd över.

Exempelvis läste vi i lokaltidningen om en 65-årig man här i samhället som legat död i 8 MÅNADER innan han upptäcktes. Tydligen har hans pension gått in på kontot direkt och eventuella räkningar betalats via autogiro och ingen har saknat honom. Grannarna har i och för sig känt att det luktat i trappuppgången, men det var först när stanken blev olidlig som man gick in i lägenheten och fann honom.

Det här är så fruktansvärt tragiskt. Att en människa kan vara så enormt ensam! Grannarna visste att han var sjuk, så de hade uppenbarligen inte tyckt att det var konstigt att han varken sågs till eller hördes av. Ensamheten är en av våra största folksjukdomar och jag tycker nog att det ligger på allas vårt ansvar att göra vad vi kan för att lindra den för den som drabbats.

Om jag inte dyker upp före helgerna, så vill jag passa på att önska er alla en Fridfull och God Jul och ett Gott Fantanstiskt Nytt År.

Nu ska jag göra kålpudding.

Ha det

Codliver

Nu för tiden ska man uppenbarligen inte förvånas över nånting.

Men ändå mådde jag riktigt illa när jag läste om utgången av rättegången i barnporrhärvan.

23 kvinnor – mödrar, mormödrar som  chattat  och vältrat sig i bilder, resonemang och fantasier om att förgripa sig på små barn. Någon har till och med skickat nakenbilder på sina egna barnbarn.

Någon av dem försvarade sig – enligt Aftonbladet – med att hon väl är dum i huvudet och någon annan sade att hon väl hade tråkigt.

Och vad får de för straff? Jo, dagsböter och villkorligt!

Det är mer än äckligt och vidrigt.

Rister på huvudet, knyter nävarna och undrar: Vart är vi på väg?

En riktigt fin och glad midsommar önskar jag er allihop. Sol och värme om ni vill ha det. Svalka och mindre sol, om det passar bättre.

Själv hoppas jag på det senare, bara det blir uppehållsväder så att vi kan sitta ute och äta sill och potatis och jordgubbstårta. Mums.

Och kanske kan jag få vara med i ett lag som klår barnbarnen i att spela kubb!

Ha det!

…för att jag bara har KOL. Jag är också glad och tacksam över den sjukvård vi har.

Reflekterar lite över detta, ganska nyss hemkommen efter en ny sejour på sjukhuset. Den här gången orsakades den av att barnbarnet kom hemfarandes efter en studieresa till Polen med 39 graders feber och en kraftig förkylning. Trots alla försiktighetsåtgärder, så tålde inte mormors kropp den. Så tja, ambulans, sjukhusvistelse m.m.

Det är ju ganska vanligt förekommande så varför tjata om det?

Jo, den här gången var ”mina vanliga” avdelningar fullbelagda. Jag fick en plats på avdelningen för vård av cancersjuka. Så nu fick jag en inblick i vad det är att verkligen ha en allvarlig sjukdom. I mitt fall kan jag styra en ganska stor del av ”måendet” själv och jag kan föra ett visserligen ganska starkt begränsat, men i alla fall rätt fungerande och hyfsat liv. Behöver jag extra hjälp nån gång, så finns den där, ambulanspersonal, läkare och änglar till sjuksköterskor.

Jag hoppas jag kommer ihåg hur bra jag har det –  i morgon, nästa dag, nästa vecka och nästa år – i stället för att klaga över mina begränsningar.

”Det finns många som aldrig en ljusglimt kan se…”

Ha en bra dag!

Hett som i helvetet är det och krukväxterna och jag flämtar ikapp. Själv bor jag nästan i duschen, men jag är för egoistisk att dela duschkabin med  krukväxterna och det är bara mina garderobsblommor somvisar hyfsad form.

Så i dag var det bara att ta ambulansen in till sjukhuset. Där fixade de iordning mig, så nu är kärringen nästan i skick som ny. Jag var med om ett lustigt sammanträffande, förresten. Den fantastiska läkaren som reparerade mig kommer från Polen – och igår skickade jag iväg yngsta barnbarnet på en kombinerad studie- och rekreationsresa till just Polen. Så det kan bli.

Nu sitter jag här och oppas att SMHI:s profetior ska slå in så att vi får regn i natt. Det ska bli ett rejält åskväder, har jag hört.

Ha det!