Crispy chicken med husets dip som har lite touch av vitlök. En kväll på restaurang Fylla igår i goda vänners lag. Mycket att prata om 🙂
Det är kramens dag i dag, men vet inte om det blir någon kram. Det är också influensatider så en intervju sköts upp till nästa vecka, jag är alltid tacksam då någon meddelar och säger att det är halsont på gång, kanske bäst att ses en annan dag.
Några skjutsar med lånebilen i dag och skidskola ikväll. Nä, inte jag som ska stå på skidor, det skulle allt vara en syn för gudar 🙂
Jag ska försöka få till fler foton för bloggen. Har varit lite si och så med det. Tycker ofta att jag har fotat allt här i stan, men det har jag förstås inte gjort.
… alltså i bildväg. Och haver man inget får man skapa något i all hast här hemma. Och det här passar ju faktiskt också som ett inlägg i kategorin Trees on Tuesdays 🙂
Det kom upp plantor från bägge ekollonen fastän jag planterade dem på senhösten. Tror att det är den tredje och den fjärde eken jag drivit upp.
Texten på den lilla skylten som står i monsterans kruka stämmer ju så väl 🙂
Nu har jag bokade kvällar med såväl vänner som jobb, vilket betyder att eldningen måste planeras väl. Det ska åter bli kallare ute och nästa gång jag kan kvällselda är först på fredag, så jag passar på att hålla ugnen varm redan på dagen i dag.
Även om det är plusgrader ute betyder det inte att det hålls varmt inomhus om jag inte alls eldar. Ett par värme-element får se till att här finns grundvärme hela tiden, men som tidigare sagt – ganska mycket att planera. På det sättet en speciell livstid under vintern i äldre hus.
Jag kanske inte bor här livet ut. Åldern kan ta ut sin rätt på olika sätt och boendet måste därmed ses över. Men än har jag inte bråttom bort, och skulle jag aldrig ha prövat på den här livsstilen, tagit chansen att bo i ett gammalt trähus, skulle jag för eviga tider ha undrat hur det hade känts.
Och flyttar jag nån gång igen så hoppas jag att där finns en ugn, eller en vedspis i köket, något slags eldstad… för jag skulle verkligen sakna eldandet om det helt försvann ur mitt liv.
Nu ska jag skriva vidare på ett reportage till Kuriren. Imorgon har jag två jobb för Nya Östis. På torsdag anhörigvård och innebandymatch. Så här rullarna dagarna och veckorna på och snart är januari månad slut. Det känns bra, men jag antar att vintern ännu kommer att hålla greppet om oss minst fem, sex veckor till… Det är bara att härda ut.
Den här bilden blev lite roligare än jag tänkte mig då jag tog den. Roboten städar på en bensinmack och ett lunchställe där vi stannade på vägen hem från Mynämäki i lördags. Den stannade artigt då jag skulle till toaletten, men den verkade nog ändå lite så där ”va e de nu åter för en gumma i vägen när jag ska städa?”
Det roliga med bilden som gör att den får platsa som både Glad måndag-bidrag och gå in i kategorin Hur galet som helst är ju de där mjukisdjuren som det syns delar av där de hänger på en ställning till höger på bilden.
Jag har fyra arbetsdryga dagar framför mig, riktigt späckade… De två lediga dagarna som jag lovat mig själv i veckan borde infalla lördag-söndag. Veckan därpå fortsätter det också med mycket jobb, men jag är förstås tacksam efter ett par lugna veckor att kunna dra in några slantar igen.
Så om ni inte hör så mycket av mig bland kommentarerna på ERA bloggar, håll ut! Jag finns här och jag läser hos många fastän jag inte alltid hinner kommentera.
MÅNDAGSKRAM till alla mina fina vänner i Blogglandia ❤
Söndagen har många teman, bland dem skyltar och veckans foton, som Åke uppfunnit. Temat är fritt och det är skönt, så nu blir det en bildkavalkad, med foton bland annat från gårdagens innebandyresa.
Paus i legendariska Lahnajärvi som nu öppnat igen och byggts om så det är väldigt snyggt därinne. Bland vänner och bekanta kallade vi det här förr Braxensjön, men något svenskt namn har platsen inte.
Innan motorvägen mellan Åbo och Helsingfors fanns gick här bara en riksväg och då stannade miljontals människor genom åren vid vackra Lahnajärvi. När trafikflödet ändrades drastiskt gick kafeterian i konkurs, men nu är den öppen igen. Härligt, nostalgiskt! Så det blev dagens skyltningar!
Här har vi varit på väg tre timmar och fyrtio minuter. Närmar oss destinationen Mynämäki. Bussen ser ganska tom ut, men bakom mig, på de bakersta raderna, satt flera personer. När vi kom hem hade vi tre personer från laget med oss och de satt framme i bussen.
Det är mysigt att åka buss. Ibland tänker jag på korta resor att man hinner knappt öppna och tömma en burk med läsk eller lonkero innan man ska stiga av och gå på match. Men nu tog resan inklusive paus nästan fyra timmar i en riktning, så man hann koppla av.
Någon läser böcker, någon handarbetar, andra ser på film eller olika tv-sändningar via telefonerna och surfplattor. Somliga spelar spel på telefon eller så njuter man bara av det förbisusande landskapet. Nu var det ändå sådan dimma att man knappt såg skyltarna längs vägen och efter halv fem blev det mörkt också. Det regnade och var +5 grader i västra Finland.
Framme vid Hani-halli i Mynämäki. Det här är supportrarnas buss, laget kom ett par timmar tidigare i en nästan likadan.
Jim Lill-Smeds och Conny Lindblom innan nedsläpp i matchen SBS Wirmo-Tor.
Och här är laget samlat inför andra periodens start. Då var ställningen 2-0 till hemmalaget. Vi kvitterade sedan till 2-2 och gick till ledningen 2-3, men, men… slutligen blev det en svidande förlust med siffrorna 4-3 i en match som var mycket jämn.
Nåja. På hemvägen stannade vi och fikade. Jag köpte en macka och en ljushållare med Muminmotiv. Den som är närmast kameran har jag haft länge. Den som har röda hjärtan där bakom är ny.
Det är farligt att låta mig gå förbi hyllor med mumingrejer… för det mesta kan jag inte heller bara gå förbi dem utan att någon fastnar i mina händer. Kalla det tröst för förlusten denna gång, eller impulsköp. Bägge benämningarna stämmer.
Och hälsostegens antal igår blev 3600, brukar bli lite fler då vi är på match. Så den är motion även för mig 😀 Vi glömmer det jag äter och dricker i bussen.
Hos Elisa är temat för veckans fem frågor UPPREPNING. Och vad passar då bättre än att jag upprepar med ytterligare en bild på mig själv. Det känns ju inte så bra att vara en jag-jag-jag-person 😀 … men jag ursäktar mig med att jag inte kommit mig för att ta så många andra bilder.
Hoppas det i dag blir andra bullar av då vi åker på innebandymatch till Mynämäki i västra Finland.
Bilden togs i bastuns omklädningsrum i går. Jag bastade inte i värmen och tvättade inte håret eftersom jag några timmar innan hade varit hos frissan. Men jag duschade och hade en lugn stund.
Vad gör du nästan varje dag utan att ens tänka på det? Tjuvkikade på Elisas svar och måste erkänna att detsamma gäller hos mig. Sitter jag vid datorn blir det automatiskt och ibland onödigt tidsödande skrollande på Facebook.
Vad säger du ”bara en gång till” om, men gör det ändå flera gånger? Det kan handla om något spel på datorn där jag tänker: bara en eller ett par nivåer till.
Vilken tanke snurrar runt lite för ofta i ditt huvud? Tandläkarskräcken, och hur jag ska komma iväg en första gång igen efter den påtvingade coronapausen…
Vad skjuter du upp varje vecka men ändå alltid får gjort till slut? Dammsugning. Och ibland det där med att tömma hinken med aska från ugnen lite tidigare än då den blivit nästan full.
Vad googlar du återkommande fast du borde kunna det vid det här laget? Stavning av vissa svåra ord, såsom även nu då jag ska nämna ordet: accessoarer.
Monster! Inte jag, fastän jag har en växt som kommer ut genom huvet 😀 Moster är jag förstås. Och växten bakom mig heter monstera. I grönskan står också min kompis Daniel!
Det blev så här för att få till ett inlägg i dag. 3000 steg och frissabesök, men inte tog jag några bilder under den promenaden, för jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan från den sträckan. Det har jag förstås inte gjort, men här försöker jag visa nyklippta frisyren.
Jag tog bara EN bild. Har slutat med det där att ta trettio och ändå inte vara nöjd.
Nu ska jag skriva en to-do-lista som gäller för de kommande tre veckorna. Fick idag iväg frilanstexten till den nya samarbetspartnern. Har också skött ett receptärende för mamma och svarat på diverse mejl som har med Nya Östis-jobb att göra.
Jag är inte ens pensionär men ändå har jag fullt upp! Hahaaa – hur ska det bli sedan då pansjo-dagarna hägrar i maj 2027? Vågar ju knappt tänka på det. Behöver ni andra pensionärer flera kalendrar och är ni fullt sysselsatta? Frågan ges med en liten glimt i ögonvrån 😉
Jag kunde inte vänta med den här roliga skylten till söndag. Ska försöka hitta nya skyltar under veckoslutet då jag åker på innebandyresa om allt går väl.
Alltså gröna planetens astronauter gillar havregröt, på finska kaurapuuro. Men vad är drötar? Inte pluralis av gröt i alla fall. Här har det nog grötat till sig i översättningen 😂 Vi svenskspråkiga ska äta drötar, vi får ingen gröt.
Att köpa en kostar 1,29. Två kostar således 2,58 euro, tre stycken kostar 3,87 och fyra stycken 5,16 euro. Köper du fyra på en gång sparar du hela sexton cent!
Efter affärsrundorna och bilen full med grejer till tre hushåll, och anhörighjälp med medicindosering, fågelmat och föra skräp ut var jag ganska trött då jag kom hem. Jag brukar då medan jag har jackan och icebugsen på gå till källaren efter ved.
Men då jag öppnade dörren till hemmet och skulle ta nyckeln till förrådet och vedkassarna… vad skådar mina ögon? Jo, två Ikea-kassar fulla med ved! Grannen bakom väggen hade hjälpt mig ❤ Det var nästan så att jag fällde en tår.
Något annat som gör mig rörd och glad är mammas iver att pussla. Det här pusslet var svårt! Hon är snart 92 år gammal och står vid ett bord och lägger några bitar varje dag. Hon var tveksam inför detta och trodde det aldrig skulle bli klart. Jag sa att jo, det blir det säkert och mot slutet går det alltid fort.
I dag var hon så stolt över pusslet och skrev upp i sin lilla kalenderdagbok. Pusslet klart klockan 14.45! ❤
För det mesta nuförtiden älskar jag mitt jobb som frilans. Jag är inte fastanställd, jag deltidsjobbar, jag har inga fasta inkomster. De varierar från månad till månad. Men jag har klarat mig hyfsat nu över ett år, och försöker känna tillit – att allt ordnar sig även framöver.
I dag gick tiden ofattbart fort i ett mycket trevligt gäng. Det pratades och skrattades mycket. Samvaron var viktigast. Även om det som gänget sysslar med fanns i fokus poängterade de att onsdagen är en av veckans bästa dagar. Då träffas gänget och de talar om allt mellan himmel och jord.
Ja, och så finns det några i gänget som tycker om att baka och att tillreda mat, som alla sedan får njuta av vid gemensamt bord. Helt underbart! Önskar att jag själv hade den talangen. Men jag är bra på något annat istället, försöker jag tänka. Jag kan skriva artiklar och reportage 🙂
Då jag lite visste vad som väntade mig, att vi skulle välkomnas varmt och få äta gott, tyckte jag att det här var det minsta jag kunde göra för att visa min uppskattning.
När reportaget väl har landat i tidningen visar jag bilder här och berättar mer om vad det handlar om 🙂
Den kommande veckan är intensiv med allt från anhörigvård till privata åtaganden, innebandymatcher och jobb för tidningar. Jag är glad för att det åter rör på sig, tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare.
Fortfarande gäller tanken att jag ska ha ledigt, tomt i kalendern, två dagar i veckan. Få se om jag lyckas med det 😀
Veckans hälsosteg dryga 12 000. Färre än förra veckan (räknar från torsdag till onsdag). Ett par dagar var det himla kallt och då jag inte hade några jobb som drog mig ut tog jag det lugnt. Har en väninna här i Blogglandia som ibland också noterar 500-700 steg per dag och vi hurrar alltid lika mycket för varandra vare sig stegen är 100 eller 10 000 🙂
Fastlagsbulle med mandelmassa och grädde, från Hardom Bröd. Jag vill ju köpa bara en, och i de större affärerna är det alltid minst två-pack.
Ingen hetvägg behövs, alltså ingen varm mjölk. Bullen ätes lite senare i dag och känns som fin belöning efter allt jag gjort i dag.
Började med att sända iväg första utkastet till en artikel till min nya samarbetspartner, en tidskrift som kommer ut enbart i digital form i slutet av februari. Jag går fortfarande då och då utanför min bekvämlighetszon och antar mig nya utmaningar.
Den här bilden tog jag genom fönstret igår klockan 15.36 och kan konstatera att det inte var mörkt ute då. Dagarna har blivit längre 🙂
Tog i dag ryggsäcken på ryggen och stavarna i händerna. Går här längs Degerbygatan och i bakgrunden syns Lovisa Gymnasium. Till höger bakom skolan skymtar idrottshallen och till höger om den Lovisavikens skola som är svenska högstadiet. Det blev 2700 steg.
När jag kom hem från affären tog jag in ved och efter det en dusch, som alltid är en liten extra procedur vintertid i ett trähus. Men nu är det bara -6 grader ute och jag hade +18 i köket så detta med duschandet gick bra.
Jag kanske har skrivit förr att jag praktiserar en del buddhism. Eller jag läser i alla fall och försöker ta till mig av visdomsord i en grupp som heter Buddhism på Facebook.
De senaste dagarna har jag reflekterat och försökt lära mig mer om det här med att var och en själv bär ansvar för sina gärningar.
Det är också mitt eget ansvar att se till att jag mår bra. Jag försöker undvika situationer eller människor som suger energi ur mig. Men ibland är det svårt.
Det uppstår helt enkelt ibland lägen då det inte går att undvika att andras beteende påverkar mitt mående. Men då behöver jag hitta nya sätt att tackla de situationerna. Att vänligt säga ifrån är ett sätt. Att ta sig igenom det jobbiga och sedan försöka göra på annat sätt nästa gång är ett annat sätt.
Det är en balansgång, men något vi måste kunna prata om.
Klart att det är mänskligt att bli arg ibland och att få utbrott. Det händer även mig, ytterst sällan dock – men sedan när det händer då brakar det till med besked. Troligen för att locket har tryckts ner för länge över den kokande kastrullen 😀
Ja, nu är det nu inte riktigt så att jag inleder måndagsförmiddagen med snacks och vin 🙂
Det här bjöds jag på igår då jag också fick middag hos en kollega. Maten var i huvudsak indisk. På sidan om lite french fries och förstås baquette som hjälpte en att också ta till vara all sås på tallriken.
Dessa snacks var också något nytt för mig. Här hittade jag ett recept som påminner om det vi åt. I den vi bjöds på fanns i alla fall lök, tomat, citron, salt och peppar och sedan även sånt jag glömt då jag inte skrev upp ingredienserna.
Att pröva på nytt både i matväg och då det gäller snacks är alltid trevligt. Jag förvarnar ändå värden om att jag är lite försiktig, även kräsen i vissa fall. Det vill jag säga så att det inte sedan upplevs som konstigt att jag inte äter allt med stor aptit. Och det har visat sig att jag är välkommen ändå.
I början av året uttryckte jag en önskan om att få lära mig känna nya personer och igår träffade jag två som jag aldrig träffat förr, så det är är ju en bra start och därför tycker jag det passar att säga Glad måndag! för den saken i dag.
HÄR finns en lista med länkar till andra bloggare som brukar vara med i Glad måndag!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 