Den förmätna kemin: Varför förvandlar vi våra kor till ett storskaligt djurförsök?

14 Nov

I jakten på att bekämpa klimatförändringar har vi öppnat för en ny era inom lantbruket, där kor och deras matsmältning ses som ett tekniskt problem som ska lösas med kemiska verktyg. Fodertillskottet Bovaer (med den aktiva substansen 3-NOP) hyllas som ett genombrott för att minska kornas metanutsläpp. Men bakom de ”gröna” löftena döljer sig en djupt oroväckande verklighet: ett massivt, oönskat djurförsök som utspelar sig på våra mjölkgårdar, och som kan strida mot både vetenskap, sunt förnuft och djurskyddslagens kärna.

Naturens mästerverk korrigeras med kemikalier

Kornas matsmältning är inte skapad av människor. Det är ett resultat av miljontals år av evolution, ett perfekt anpassat samspel mellan djuret och biljoner mikroorganismer i våmmen. Denna symbios tillåter kon att omvandla för oss människor oätlig växtbiomassa till näringsrik mjölk och kött. Processen inkluderar produktionen av metan, en naturlig del av detta biologiska kretslopp.

Att nu se denna uråldriga, naturliga process som ett tekniskt problem som kräver en kemisk ”lösning” är en form av förmätenhet som varken tar hänsyn till biologins komplexitet eller djurets välfärd. Som debattören Gunnar Rundgren skriver i Svenska Dagbladet är tanken ”trippelfel”. Det första felet, enligt honom, är att missförstå syftet med denna symbios: ”Om det inte hade varit ändamålsenligt hade detta helt säkert inte överlevt det naturliga urvalet.”

När vi ger kon ett kemiskt tillskott som kräver att bönder bär andningsskydd och skyddshandskar vid hantering, måste vi fråga oss: Är detta verkligen ”lämpligt foder” enligt djurskyddslagens anda? Lagen (Djurskyddslagen 1 §) säger att ”Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.” Att medvetet introducera en kemikalie i djurets mest fundamentala biologiska process, med kända risker för vomförlamming och andra allvarliga hälsoproblem, som rapporterats från Danmark, kan knappast anses vara att ”behandla dem väl”.

Ett storskaligt djurförsök i förklädnad

Med Bovaers införande har svenska mjölkkor, mot sin vilja, blivit deltagare i ett av historiens största djurförsök. Djurskyddslagen har strikta bestämmelser om djurförsök, som kräver etisk prövning och att lidande motiveras av ett övergripande vetenskapligt syfte. Här sker en massiv exponering av en hel population för en kemisk substans utan nytta för djuret, och med oklar långtidseffekt på deras hälsa och välbefinnande.

Detta är ett försök som skulle vara otänkbart i en kontrollerad laboratoriemiljö på samma skala. Ändå accepterar vi det när det säljs in under paraplyet ”klimataktion”. Om en enskild djurägare, som den i Skåne som fick djurförbud, hade utsatt sina djur för motsvarande risker utan godkännande, hade samhällets reaktion varit omedelbar och hård. När det görs systematiskt av en hel industri, under skylten av hållbarhet, tycks reglerna plötsligt bli flexibla eller ”follow the money”

En helt försumbar klimatpåverkan och en historisk spegel

Klimatnyttan av att tvinga fram detta på svenska kor är mycket tveksam. Som Rundgren påpekar är metanutsläppen från idisslare i grunden naturliga och har varit det i årmiljoner. De svenska kornas metanutsläpp idag är inte högre än på 1800-talet. Globalt sett är tamdjurens utsläpp i samma storleksordning som de utsläpp som orsakades av de vilda djur de i många avseenden ersatte.

Tänk på de 60 miljoner bisonoxar som en gång strövade över Nordamerikas slätter. De var, precis som våra kor, idisslare som producerade metan. Hela ekosystemet var anpassat efter deras närvaro. Deras närapå utrotning på 1800-talet var en ekologisk katastrof, inte en klimatframgång. Att nu försöka ”fixa” den metanproduktion som är en del av idisslarnas väsen är att missförstå både naturens kretslopp och historien.

Dessutom har antalet kor i Sverige minskat dramatiskt. Enligt Jordbruksverket fanns det 2024 bara 1,4 miljoner kor kvar i Sverige. Sedan 1938 har antalet nötkreatur minskat med 54% sedan toppen på 1930-talet. Den svenska mjölkproduktionen upprätthålls av allt färre, men mer effektiva, djur. Fokus borde ligga på att stödja en hållbar, hälsosam och naturnära djurhållning, inte på att kemiskt manipulera de djur som är kvar.

Slutsats: Välj vägen tillbaka till naturen

Införandet av Bovaer är ett farligt paradigmskifte. Det flyttar fokus från de verkliga utmaningarna i jordbruket – som biologisk mångfald, brutna näringskretslopp och beroende av fossila bränslen – till en snäv teknisk ”quick fix” som sätter djurens hälsa och vårt eget förtroende för maten på spel.

Istället för att försöka korrigera miljontals år av evolution med kemikalier, borde vi omfamna visheten i naturens egna system. Vi borde satsa på uthålliga fodermedel, ett förbättrat betesutnyttjande och en djurhållning som respekterar djurets naturliga beteende och fysiologi. Låt oss inte i en välment, men felriktad, klimatpanik skapa ett nytt, stort djurskyddsproblem. Låt korna vara kor, inte kemiska reaktorer i ett experiment vi inte förstår konsekvenserna av.

Medförfattare Michael Richter

Etiketter:, , , , , ,

Irreversibel skada

8 Feb

Det ska vara en grävande journalist till att avslöja masspsykosen i samhället. Thomas Quick, de förträngda minnena och åtta mördare som gick fria. De apatiska barnen som bara fanns i Sverige och som genom ett under kunde botas med uppehållstillstånd. Och nu tonårsflickorna som plötsligt ”identifierar” sig som pojkar och, med läkares hjälp, förstör sina kroppar oåterkalleligt. Abigail Shrier skriver om transepidemin i USA, hur och varför det började och konsekvenserna. Hon skriver om de förvirrade tonåringarna, transaktivisterna på sociala medier, lärosäten och kliniker som bekräftar och förstärker flickornas självbild att det är inte bra nog att vara flicka/kvinna. Genom årtusendena har flickors och kvinnors kroppar ansetts ofullständiga och dåliga. Genom olika ingrepp har deras kroppar plågats på olika sätt istället för att bli bekräftade som de är. Ett skräckexempel är från Sverige i nutid när olika myndigheter går all in i transaktivism och påstår att män kan föda barn. Det kan de inte. Det är en kvinna som med hormoner och knivar modellerats för att passera som man.

Shrier skriver: ”Amerika har blivit en grogrund för masspåverkan av skäl som har att göra med vår kulturella bräcklighet och med att föräldrarollen har undergrävts, att experter är övervärderade, att oliktänkande inom vetenskap och medicin blir trakasserade, att det fria ordet kapitulerar inför ständigt förnyade attacker, att hälsovårdslagen har fått oanade konsekvenser och att en intersektionell era har inletts där individer som vill slippa tillhöra en dominerande identitet uppmuntras söka skydd i offergrupper.”

Författaren skriver att början av transepidemin sammanfaller med utgivningen av iPhone på marknaden. Hon skriver: Internet ger dem aldrig en dags – eller ens en timmes – frist. De vill uppleva romantiska höjdpunkter och svackor, men största delen av deras liv utspelar sig vi iPhone. De provar att skära sig. De blir anorektiker. Föräldrar tar dem till psykiatriker som förser dem med läkemedel för att vaddera deras missmod med bomull, vilket hjälper – såvida man tycker det är meningsfullt att inte känna någonting.”

Föräldrar uppmanas att ”stötta” barnen i deras nya identitet, barnen uppmanas ta avstånd från och bryta kontakten med sina familjer. Föräldrar hotas med om de inte använder barnets nya namn och pronomen så kommer barnet att ta sitt liv.

Shrier skriver: ”…den rådande epidemin bland tonårsflickor är atypisk (några anser inte att den över huvud taget uppfyller kraven för ”könsdystrofi”). Och de anser att tillämpningen av ”bekräftande terapi” antingen beror på att samhället sviker sina plikter eller att man har förklätt en politisk agenda till vård.”

På över hundra universitet i USA ingår hormoner i hälsoplanerna. Minst 87 collage och universitet tillhandahåller könskirurgi. En student som är deprimerad och uppsöker skolans kurator erfar att denne är expert på HBTQ. Diagnosen: hon är förmodligen ”trans”.

Det sk stopphormon som generöst skrivs ut är samma som används som kemisk kastrering. Men det låter inte lika fint. Man hämmar den normala bentätshetsutvecklingen vilket leder till benskörhet och även hjärnan påverkas. Vad det betyder på lång sikt vet man inte. Riskerna växer dramatiskt om en flicka får testosteron direkt efter stopphormonet. Resultatet blir nästan alltid infertilitet. Testosteronet, som måste tas hela livet, orsakar permanenta förändringar som skäggväxt och grövre röst vilket inte går att ändra tillbaka om tonåringen ångrar sig. Vilket tonåringar ofta gör.

Etiketter:, , , ,

Det behövs bara en person med gevär

9 Maj

Det spelar ingen roll om en miljard människor tycker att en djurart ska finnas kvar på vår jord. De behövs bara en med gevär som tycker annorlunda. Formosan clouded leopard, en trädleopard som har ansetts vara utrotad i det vilda sedan 30 år återupptäcktes i mars 2019 i Taiwan. Arten förklarades utdöd 2013 men hade inte observerats sedan 1983. På 90-talet sägs ett antal djur har dödats och bränts eftersom tjuvjägarna var rädda för att straffas.

Men det tog alltså bara ett par månader innan någon med gevär tyckte att djuret gjorde sig bättre död än levande.


Jag ser inte hoppfullt på framtiden för dessa magnifika djur. Det behövs bara EN kula. Om orsaken är okunnighet, ondska eller tradition har mindre betydelse när en djurart balanserar på utrotningens gräns. Och då hjälper inte vår tro på teknikens frälsning. Det som är borta är borta. För alltid.

Etiketter:,

Plötsligt händer det

28 Sep

Inte ofta händer det att en vanlig liten människa vinner mot myndigheter. Det är inte meningen att det ska ske och närmast ett under när det sker. För mot sig har den lilla människan myndighetens hela batteri av jurister och ”experter” som i kraft av sin anställning och på betald arbetstid (betald av den lilla människan) anses vara trovärdigare än den lilla människan. Länsstyrelsens djurskyddsavdelningar är sådana myndigheter som alltmer tagit ut svängarna för att ofta bedriva mer eller mindre aktivistisk myndighetsutövning. Dristar sig den lilla människan till att protestera mot vad den anser vara orättfärdiga beslut startar ett krig som byråkraterna vill vinna om det så är på liv och död.

Vill börja med att gratulera travtränare Hans-Ove Skogh till hans stora seger.

Vad har han vunnit? Elitloppet? Guld- eller silverdivisionen?

Nej någonting mycket större. Han har besegrat Länsstyrelsen i Stockholm, två gånger till och med. Tyvärr är den sortens segrar rätt dyrköpta. Advokatkostnader enbart ligger på sexsiffriga belopp. Dessutom fick han stänga sin rörelse ett år och skicka bort sia hästar. Annars hade Länsstyrelsen kommit och tagit dem. Av dessa kostnader har han ännu inte fått tillbaka en enda krona i skadestånd, det har nu gått ett halvt år.

Hans-Ove Skogh har en liten tränarrörelse i Rimbo 5 mil norr om Stockholm. Han har ett stall som tidigare var avsett till mjölkkor. Dessutom finns vindskydd för avelsston och unghästar. Han har egna travbanor, både en ovalbana och en rakbana. Dessutom finns två andra stall på gården som han hyr han ut till andra travtränare.

Det började 2011 då han krävde ut en skuld från en hyresgäst. Denne var skyldig honom 30-40.000 kronor. Problemet var att personen ifråga även var skyldig kronofogden en halv miljon, så Skogh fick ingenting. Den skuldsatte hämnades med att anmäla Skogh till Länsstyrelsen, som genast kom på inspektion.

De slog ned på att stoet ”Stella Magic” hade fått fång, för vilket hon var under behandling hemma på gården. Hon var pigg och sprang omkring i hagen, men det godkände inte Länsstyrelsen.

Hästen Stella Magic skall undersökas och behandlas på klinik. Professor/ klinikchefen /förra ägaren Arne Lindholm avrådde från detta. En häst med över ansträgningsfång skall inte ansträngas i onödan. Att köra transport till klinik är en onödig skaderisk.

”Stella Magic” blev frisk och nedkom sedemera med tre friska föl. Hon avlivades slutligen av åldersskäl, 21 år gammal. För säkerhets skull hittade Länsstyrelsen på ytterligare ”brister”.

Skogh anklagades för att ha för många hästar. Det finns två andra travtränare till på gården, med 5-10 hästar vardera.  De skall inte räknas med i Skoghs verksamhet.Ventilationen ska vara bra och garantera att hästarna får frisk luft. Det är den, ventilationen ser ut på samma sätt som när stallet byggdes 2001. Den blev godkänd då och har inte ändrats sedan dess. Det är en vanlig självdragstrumma placerad mitt i stallet. Luftinsläpp under taknocken, alla hästar har mått jättebra med den ventilationen.

Sedan kom Länsstyrelsen fler gånger och letade nya ”brister”. Sammanlagt tre besök som gav förelägganden för oväsentligheter.

Hästarna måste skos av kompetent personal. En häst var född med en större och en mindre hov. En sådan häst kan inte korrigeras genom att verka den större till samma storlek som den lilla. I så fall börjar hoven blöda, även kötthoven är större. Korrigering måste ske med en liten ändring per skoning.

Hästarna måste ha god överbakning. Skogh har sin bostad på gården inom synhåll från hagarna, 100 meter ifrån. Bättre övervakning kan man inte få.

Ligghallarna ska mockas ut dagligen. Skogh har permanentbädd i ligghallarna. Det är både mjukare och varmare för hästarna.

Hästarna ska ha friskt vatten minst två gånger per dygn. Det har de alltid haft, det finns vatten både i boxarna och i hagarna.

Vissa vattenkoppar hade ett vattenflöde som var lite väl långsamt. Det korrigerades när filtret rensades.

Hästarna ska ha strö av god kvalitet. Det har de alltid haft.

Om Länsstyrelsen kommer klockan 10 på förmiddagen kanske inte alla boxar är färdiga med mockning och ströande ännu.

Hästarna ska ha foder av god kvalitet. Det har de alltid haft. Föreläggandet gäller utfodringen i hagarna. Förutom att ge foder i höhäcken, se bild gav han även hö på marken. Men det fick han inte så det slutade han med.

Han måste ha hagar till alla hästar. Det har han alltid haft, till och med fler. I de flesta hagarna går 2-3 hästar så det blir flera hagar över. Bra att ha extra hagar om exempelvis en älg har sönder staketet på någon hage. Då kan man använda den eller de hagar som finns i reserv.

Drivgångarna till hagarna ska vara i gott skick. Det har de alltid varit, utom vid ett tillfälle. En regnig höst var det lerigt vid in och utsläppet. Detta löste Skogh genom att göra flera öppningar på varje hage så man kunde gå olika vägar om det skulle bli kladdigt någonstans.

Det får inte finnas föremål som är skaderisk. Det har det inte heller funnits. Samtliga ”skaderisker” är påhittade.Hönät. Säljs i alla hästsportsaffärer, de går sönder om någon häst fastnar i dem. På den här höjden är den risken dessutom obefintlig.Greparna. De står i ett hörn av stallet dit inga hästar kommer. Hästarna leds ut och in från box till hage och sedan tillbaka. Inte ens om hästarna kommit lösa skulle de kunna skadas. Vid behov kan greparna flyttas till annan del av stallet ännu mera avsides.

Sulky. Står bredvid greparna. Kan vid behov flyttas utomhus.Bord i fikarummet. Står i ett eget rum dit ingen häst kommer in.

Problemet med den här typen av ”fuskförelägganden” är att de är alldeles omöjliga att överklaga. Om man säger att man inte tycker att föreläggande behövs om foder, vatten, hagar, ventilation avslår Förvaltningsrätten detta med vändande post. De anser att djurägaren är en knäppgök som inte tycker att detta behövs.  Att det redan finns bryr de sig inte om att notera. Standardsvaret blir ”myndigheten har rätt och den enskilde har fel”.

Efter den inspektionen där det var kladdigt på drivgångarna till hagarna ville Länsstyrelsen begränsa Skoghs hästantal till högst två. Han överklagade detta och kors i taket, HAN VANN i förvaltningsrätten. Men Länsstyrelsen i Stockholm gav inte upp så lätt. Det fanns fyra lagakraftvunna förelägganden, de gav djurförbud i stället.

Till Förvaltningsrätten skickade länsstyrelsen Torsten Jakobsson. För den som inte känner till denna person kommer här en presentation.

I januari 2004 inrättades en särskild Djurskyddsmyndighet. Här var Torsten Jakobsson ställföreträdande generaldirektör men myndigheten lades ned 2006.

Göran Hägglund (KD) var den som kallade myndigheten för:

”En lekstuga för djurrättsaktivister och det har inget allmänintresse”. Efter den borgerliga valsegern lades myndigheten ned av efter en konflikt med KC Ranch. Torsten Jakobsson blev 2012 ordförande i Sveriges Veterinärförbund, men han ”försvann” hösten 2014 av oklara anledningar. Sedan fick han tjänst som länsveterinär på Länsstyrelsen i Stockholm. Han bidrog verksamt till att Christoffer Marek, taxägaren begick självmord.

Nu representerade han Länsstyrelsen i Skoghs djurförbudsärende och Länsstyrelsen vann i Förvaltningsrätten. De hänvisade till ”brister”.

Ovanstående visar på faran att använde djurrättsaktivister som länsveterinärer eller djurskyddshandläggare. Att de skall vara kontrollmyndighet över traditionella djurhållare kan bara sluta på ett sätt. De låter sin egen agenda styra, den om att alla tama husdjur och djurägare skall bort. Dessutom har de aldrig låtit sig hindras av att göra olagligheter, till exempel att attackera minkfarmer, cirkusar och djurparker. De anser sig även ha rätt att hitta på olagliga förelägganden i syfte att ge djurförbud och yrkesföbud till en travtränare som bara krävt in en skuld.

Skogh anser att förutom dessa djurrättsaktivister har Länsstyrelsen anställt folk med noll koll i praktisk djurhantering, och de gör lika mycket skada de också.

När Skogh överklagade till nästa instans hände det otroliga! Kammarrätten gjorde sitt jobb, prövade sakfrågan och gav honom rätt. De hänvisade till proportionalitetsprincipen, det är inte rimligt att bagateller skall leda till att en omfattande travrörelse måste läggas ned alternativt flyttas till Norge, det var det alternativet Skogh övervägde. Om djurförbudet vunnit laga kraft skulle han sålt gården, köpt en gård i Norge och flyttat hästarna dit.

Sedan djurskyddet flyttade till länsstyrelserna 2009 har antalet djurförbud eskalerat. 180 första året för att nå 250 per år 2015-16. Sammanlagt cirka 2000, varav en bråkdel förmodligen haft ork/råd/kunskap att processa.

Nu tränar Skogh hästarna för fullt och försöker ta igen det förlorade året. Tilläggas kan att travhälsan regelbundet besöker gården. De har inget att anmärka på. Djurskyddsprofessorn Lotta Berg i Skara har skickat dit ett ombud, Johan Lindsjö och inget väsentligt problem fanns enligt honom.

Vi önskar Hans-Ove Skogh lycka till med sin travsport i framtiden och hoppas att det går lika bra i travsporten som i kammarrätten!

Etiketter:, ,

Alla fiskars lika värde

31 Aug

I det makalöst flummiga land som kallas Sverige är det populärt att slå folk i huvudet, gärna hårt, med den sk värdegrunden. Till värdegrunden hör ”allas lika värde”. Länsstyrelsen i Skåne som tycker att alla fiskar har lika värde satsade härom veckan på att rädda ett par strandsatta fiskar. Deras kompisar hade, hör och häpna, redan blivit middag till fåglar tror kontorshandläggare Sandra Hallberg när hjälpen anlände.Eftersom Sverige är ett rikt land så bryr sig naturligtvis inte myndigheterna om vad det kostar skattebetalare och miljö att rädda två akvariefiskar från det grymma ödet att bli fågelmat. Handläggarna kastar sig i sin bil och kör två gånger 10 mil Kristianstad-Malmö och åter. Det kommer att kosta den försumliga djurägaren 800:-/tim. Samma pris tar handläggarna för sin värdefulla insats på kontoret. Vågar man gissa på minst fyra timmar i fält och ett par på kontoret. Sen tillkommer ”djurpensionatets” färd till Malmö t o r samt dygnskostnad. Och veterinärer som rycker ut är inte billiga. Sen blir det förmodligen djurförbud, överklagan och förhandling i förvaltningsrätten. Kanske länsstyrelsen drämmer till med en åtalsanmälan så det blir ett åtal om djurplågeri.

Vidare kan noteras att Sandra Hallberg som är anställd för att skriva inte kan skilja på de och dem. Det heter: … och därför har de inte…. Anställs man för att skriva brev till allmänheten är det minsta man kan begära korrekt svenska.

Länsstyrelsen i Jönköping tycker dock att tusen fiskar gott kan få ligga och självdö när de själva beslutat att torrlägga deras damm. Tydligen var de av fel sort så de fick varken veterinärvård eller pensionatsvistelse.

Nyligen hölls ett bekymrat möte på länsstyrelsen om fisket. Inte om hur akvariefiskar ska räddas på bästa sätt utan hur det kommersiella fisket ska räddas. Undrar om ni pratar med varandra? Noteras kan dock att inte alla fiskar får förmånen att bli avlivade av en giftspruta efter veterinärundersökning utan får kvävas långsamt. Alla fiskar kanske inte är lika mycket värda trots allt.

 

Etiketter:,

Så hände det igen

6 Jun

Åter har en lantbrukare tagit sitt liv. Denna gång i Blekinge. Han var 47 år och efterlämnade barn och sambo. Det hände samtidigt som länsstyrelsen omhändertog hans djur.

Eftermiddagen den 3 maj kommer länsstyrelsens kontrollanter oanmälda till gården. ”Kontrollen utfördes med anledning av att följa upp punkterna gällande grisarna i föreläggandet … ” En knapp månad tidigare har man varit där. Nu är ingen hemma. ”Flera försök gjordes till att nå djurhållaren utan resultat.” Efter en stund upptäcks ett kadaver av ett nötdjur på logen och djurskyddshandläggare Emily Morgan beslutar att kalla dit polis kl 16. Sambon kommer hem vid 17-tiden men av mannen syns inget spår. Även hon försöker ringa utan resultat och säger sig inte ha med djuren att göra. Polispatrullen anländer och det beslutas att samtliga djur ska omhändertas. Då har ytterligare ett dött djur hittats. Vid 18-tiden lämnar länsstyrelsen gården och överlämnar hanteringen till polisen. Nästa dag återkommer polisen till gården då man inte fått med sig alla djur dagen innan. Fyra saknade nötkreatur finns i hagen. Nu har ärendet blivit väldigt känslig.

Troligen såg mannen att länsstyrelsen var på väg, tog sin trogna hund och gick. På morgonen den 5e är polisen där igen.

Emily Morgan skriver i en uppsats: ”Genom regelbundna normalkontroller hinner man avstyra uppstående problem innan lidandet blir för stort för djuren och ökade insatser krävs från både djurhållare och länsstyrelse.”

Jag tycker att länsstyrelserna har misslyckats totalt. Det måste vara fel när länsstyrelsen skrämmer folk så att de bara ser en utväg. Det största problemet är att tjänstemännen vägrar att ta till sig att man skapat ett skräckvälde. Det är inte vi som larmar som skrämmer bönderna och andra djurhållare, som de försöker få allmänheten att tro. Även LRF går nu ut och efterlyser mer stöttning och mindre  paragrafrytteri. Den 8 maj skickade länsstyrelsen ut beslutet. På sista sidan står det ”Du kan överklaga beslutet.” Tror inte det.

Etiketter:, , ,

Vad som egentligen hände

21 Maj

Nu måste det stå klart för var och en att länsstyrelsernas djurenhet används av privatpersoner för att ställa till det för andra och det har mycket lite eller inget att göra med djur eller djurskydd. Ägarna till Tangará Farm i Hörby förvånade fårsverige genom att meddela i slutet av april att företaget sålts till Anders Wall och Gustaf Ramel. Henrik Rosenius, som anlitats för att sköta djuren, gjorde en anmälan.  Enligt den blankett som länsstyrelsen i Skåne upprättade står att de kommit till gården den 25 april och ”fåren var övergivna på gården då djurhållarna flytt landet”. Gustaf Ramel ringde nästa dag till länsstyrelsen och Henrik skickade bilder för att visa att Ramel och medhjälparna har gjort ”ett bra jobb” med att ”rädda” fåren när ägarna ”flytt” till Brasilien. Konstigt nog ville inte länsstyrelsens handläggare åka ut utan uppmanade anmälaren att ta ut veterinär.

Gustaf Ramels anmälan är uppenbart en bluff och har bakomliggande orsaker annat än djur. Så låt oss gå tillbaka i tiden och se vad som hände innan.

Tangará Farm var beroende av betesmark som de arrenderade av Gustaf Ramel, Gårdstånga Nygård. Maycon fick kontakt med honom genom Josef Appell som var driftledare där i 11 år. Han slutade så fort Gustaf tog över gården efter sin pappa eftersom han inte klarade av att arbeta för Gustaf. ”Det var för mycket snack och för lite verkstad”. Med andra ord sa Gustaf mycket och höll sedan inte vad han lovat. Enligt kontraktet måste djurhållarna meddela alla åtgärder och få dem godkända innan de vidtogs. Ramel var dock inte själv så noga med samarbetet trots att han hade fördel av att få markerna betade och djurägarna kände att djuren kom i andra rummet. Exempelvis hände det att när de kom för att släppa fåren på avtalad tid och plats så var fältet upplöjt.

Våren 2017 fick Maycon ett lån av Anders Wall. Det lånet skulle kunna omvandlas till aktier i företaget. Efter det verkade Gustaf Ramel bli ”avundsjuk” på Anders Wall och börjar tala illa om Maycon. Ramel säger att Maycon är visserligen duktig på djur men desto sämre på ekonomi.  Inte så långt därefter i slutet av sommaren 2017 äger ett möte rum mellan Gustaf Ramel och Anders Wall som båda investerat i Maycons företag. Tidigare har Anders behandlat Maycon ”som en son” men efter mötet slutar han hälsa. Han var innan väldigt exalterad över allt som  skulle göras och ringde Maycon dagligdags och ibland på nätterna. Investerarna visade efter mötet stort intresse av att överta företaget, speciellt seminstationen som snart kunde förväntas ge god ekonomisk avkastning. Den 15 december hade Maycon ett möte med Ramel och Wall varvid Maycon hade med affärsplaner, budgetar, prognoser mm till vilket de anlitat ett företag vid namn Företagsstudion att ta fram. Wall och Ramel tittade inte ens på materialet. Mötet gick ut på att investerarna ville ha 51% av aktierna i Maycons företag och Maycon skulle få behålla 49%. Wall och Ramel hade konstruerat ett avtal på det. Gick Maycon med på det skulle det komma in ytterligare två miljoner. Därmed skulle Maycon förlora hela bestämmanderätten över företaget. Han beslutade redan efter 20 minuter att inte skriva under varvid resten av mötet, tre timmar, gick åt till att försöka pressa Maycon att skriva på. Maycon stod emot. Den 20 dec skriver Anders Wall till djurägarna där förslaget är att finansiärerna i praktiken ska ta över företaget. Nyårsafton kom Gustaf Ramel till gården i Västerstad och då gav Maycon ett motförslag. Om de skrev hälften var dvs 50/50 så skulle han gå med på det. Gustaf sa i princip ja till det och skulle framföra det till Anders. Allt förhalades och löftet om de två miljonerna rann ut i sanden. Något svar lämnades aldrig. I början av april sa Maycon till Gustaf att de måste ta över företaget eftersom han aldrig skulle ha möjlighet att betala tillbaka lånen.

Den 18 april avtalade Gustaf Ramel ett möte med djurägarna på banken och han åtog sig att köpa djuren och överta skulderna. Han kom dit och sa att han inte kunde skriva på för att han inte hade allt klart med sin bank ännu och att det skulle ta någon vecka till. Han gav djurägarna mall på fullmakt att ge till Emmas mamma så att hon skulle kunna skriva under för Maycon när han hade allt klart. När de väl åkt gjorde Gustaf inte alls det han sagt och påstår till ATL att han aldrig haft avsikt att köpa verksamheten. Så nu är han djurhållare, Emma och Maycon äger fortfarande djuren och Ramel vill inte ha dem… Gustaf sa att han skulle anlita Henrik och betala för det vilket han gjort de första veckorna men inte längre. Anders har inte hört av sig.

– Jag är växtodlare. Jag har inget intresse av att överta deras rörelse. Att missköta företaget är en sak, att missköta djuren är värre, säger Gustaf Ramel till ATL. Ljudklippet ovan visar tydligt att inte ”ord står mot ord” som tidningen påstår. Maycon och Ramel hade ett muntligt avtal . Det vet narurligtvis också Marianne Ramel som ringer upp mig och försöker, under förtäckt hot, att få mig att ta bort det. Ramel har varit på gården många gånger. Om han nu tyckte djuren sköttes så dåligt, varför anmälde han inte tidigare utan fem dagar efter han själv blivit djurhållare?

Fru Ramel är mycket noga med att tala om att hon är advokat. Hon hävdar att det är olagligt att publicera ljudfiler och skärmklipp från artiklar men kan inte hänvisa till något lagrum och tycker jag ska skaffa advokat. Dessutom kallar hon mig för ”rättshaverist”. Fru Ramel säger apropå ingenting att ljudinspelningar inte ens är tillåtna som bevis i rätten. Även muntliga avtal är juridiskt bindande och vill man komma ifrån ett sådant är det ju tråkigt att det råkar finnas en inspelning på detta. Av en tillfällighet råkar också Marianne Ramel ge kurser i avtalsrätt och riskanalys vid avtalsskrivning. Så hon avrådde kanske Gustaf från att fullfölja avtalet?

Av den blankett som undertecknades av Ramel och skickas till jordbruksverket framgår att han formellt är djurhållare från den 21 april oavsett vem som äger djuren och har därmed ansvar för dem. Att han skulle ha undertecknat för att han känt sig hotad, som han sa till Leif Felton, är rent hitte-på. Både Gustaf och Henrik var dessutom väl medvetna om att Maycon och Emma skulle åka till Brasilien den 25 april. Fram tills dess skötte de djuren och inga djur var övergivna. Hur var det då med magra och döda djur? Ja det fanns det och så här förhöll det sig med dem.Den 19 juni 2016 påstår en fårägare i Båstad att han blivit bestulen på 80 gotländska pälsfår. I  början av november 2017 kommer ett nytt larm om fårstöld på samma gård.Den 13 september beslutade länsstyrelsen i Skåne att samtliga får på Ånhammars gård skulle omhändertas. Bl a fanns det mycket magra får och får hade fastnat i stängsel och dött. I november beslutades om djurförbud. Förmodligen hade det aldrig varit några stölder. Men måste man lägga av pg av djurförbud är det bättre att skylla på det. Den här besättningen köpte Tangará Farm eftersom de letat gotlandsfår för att ingå i planerat avelsprogram. En del köptes direkt på gården och en del från polisen totalt ca 350 djur. Tyvärr visade det sig vara svårt att få hull på tackorna. Orsaken kunde vara inre skador av att länge ha gått med parasitangrepp. Eftersom tiden gick avlivades en hel del djur. Kvällen den 24 april innan Maycon och Emma skulle åka avlivades några tackor. Det var dem som Ramel och Henrik låtsades ”upptäcka” fast de var väl insatta i förhållandena på gården och som Maycon och Emma instruerat om i god tid. Gården har haft regelbunda besök av veterinär som kan vittna om djurens skötsel. Någon misär har aldrig förelegat, därför finns det inga bilder på det. Gustaf och Henrik påstår sig ha ”räddat” de ”övergivna” djuren och vill ha beröm för det. Varför de agerar som de gör kan bara de svara på.

Det här är dessutom ytterligare ett fall där polisen misskött omhändertagna djur. Tackorna blev betäckta av sina egna bagglamm och skildes först när Maycon påpekat det för dem. Som vanligt brister länsstyrelsen i sitt tillsynsansvar när djur omhändertagits.Emma och Maycon älskade verkligen alla sina djur. Ovan har de köpt en pool bara till den här baggen för att han hade skadat benet. Han kunde inte gå men efter att ha simmat i polen ett tag fick han tillbaka rörelsen i bakbenen och gick senare som vanligt igen.

Maycon är kunnig och framgångsrik. Han byggde upp ett eget laboratorium för att förbättra den svenska lammproduktionen. I Sverige störs sig många på andras framgång. Exempelvis ringde en person jordbruksverket i april 2016. Uppringaren hävdade att ”Maycon Vinborg seminerar i andras besättningar, att han för in genetik som kommer att kräva att svansar kuperas på fåren och att han har en sambo som är tio år yngre än han”. Lotta Andersson meddelade att han har tillstånd, att Maycon Vinborg förstår att vi inte kuperar svansar i Sverige, att han har visat god förståelse för djurskydd i aveln och att hans ålder är helt irrelevant i sammanhanget. Nu är fårföretagets framtid oviss för Ramel har ju gjort sig av med den största tillgången nämligen Maycon själv!

Foto Tangará Farm

Etiketter:, , , , ,

Om sig och kring sig

15 Maj

Den 30 april meddelar plötsligt Maycon Vinborg och hans unga sambo Emma Jönsson att de lämnar sin mycket omtalade fårfarm i Hörby. Efter att ha uppdaterat sin sida nästan dagligen hade det varit helt tyst en månad.För ett år sedan var planerna stora för denne äkta entreprenör. En sådan person med stor kunskap och drivkraft som vi i en liten jordbrukskommun säger oss behöva för sysselsättning, levande landsbygd och öppna landskap.

På bara ett par år hade denne unge man, uppväxt i Brasilien, från två tomma händer byggt upp flera företag, prisats, lovordats och såg fram emot att expandera. Så vad hände egentligen? 

Maycon sa: ”Det handlar också om att vara stolt över sitt yrke. I England och Skottland till exempel finns det föreningar för unga bönder och en stolthet som jag inte tycker finns i Sverige. Det borde vara lite mer coolt att vara bonde.” Det tycker jag också. Det är oroväckande om inte en av de bästa lyckas. Hur ska då någon annan lyckas som bonde och utveckla landsbygden?Den 7 mars 2018 annonserar Tangará Farm att lamm snart finns för försäljning av den i Sverige nya fårrasen Valais blacknose. I mitten av maj ska de vara leverensklara. En dryg månad senare skriver alltså Maycon själv att företaget och djuren övertagits av Gustaf Ramel och Anders Wall (samma som gav stipendium ett år tidigare) med den förre som ansvarig djurhållare från mitten av april. Maycon har ingen egen mark till alla fåren utan är beroende av att arrendera. Och det gör han av Gustaf Ramel på Gårdstånga Nygård. Ärvd mark är något som familjen har i övermått. Och Gustav Ramel drar nytta av Maycons arbete.

Den 1 oktober 2014 skriver Maycon kontrakt på bete maj till september/november. Kostnaden för uppsättning och nedtagning av stängsel och grindar ska Maycon stå för men Ramel ska godkänna allt skriftligt innan något arbete får påbörjas. Maycon betalar visserligen inte för själva betet och får också använda el, vatten och tillfartsvägar, men kontraktet tycks löpa på ett år. I avtalet står: For the purpose of this Agreement ”Contract Period” means the period from the date of this agreement and up to and including the date falling three (3) months after written notice has been given of either party to the other party to terminate this agreement.”  Med tanke på de stora investeringar som Maycon gör och det handlar om långsiktig verksamhet så borde avtalet varit på fem år i taget. Därmed hade Maycon haft besittningsskydd. Det har han inte nu utan Ramel kan alltså säga upp honom med tre månaders varsel. Var det det som hände att han miste marken lagom till betessäsong och lamning? Utnyttjade Ramel att Maycon inte kände till svenska arrendelagar?Den 25 april, dvs 4 dagar efter att Ramel forrmellt blivit djurhållare, gör Henrik Rosenius en anmälan till länsstyrelsen på Maycon och Emma. Han påstår att ”fåren är övergivna och att djurhållarna flytt landet. Anmälaren säger sig ha tagit hand om djuren, fodrat, vattnat, strött och gett vård.  Ca sju djur var i så dåligt skick att de fick avlivas, ett 15-tal hittades självdöda. 300 tackor ska lamma snarast.” Gör han denna anmälan på uppdrag av Ramel?

Dagen efter den 26 april ringer Gustaf Ramel till länsstyrelsen. Vid det laget har han alltså själv varit ansvarig för djuren i 5 dagar. Till länsstyrelsen säger han att han ”tidigare hjälpt djurhållarna ekonomiskt och ska ta över djuren och gården.” Han säger också att papper skrevs på detta föregående vecka och att djurhållarna ska skicka in papper på detta (till jordbruksverket, min anm.). Ramel påstår vidare att ”djurhållare Emma Jönsson skickat en mejl (till honom) där hon förklarar att de fugit till Brasilien. När Gustav Ramel kom till fastigheten den 25 april var bostadshuset låst och gården var övergiven med samtliga får. Gustav Ramel tog hjälp av Henrik med flera och fåren utfodrades, vattnades och fick rent strö samt vård de som var i behov av det. Många djur är mycket svaga och tunna.”

Gustaf Ramel har alltså lämnat de djur han övertagit ansvaret för 5 dagar tidigare utan tillsyn, foder och vatten? Nu är de dåliga och han vill ge Maycon och Emma skulden för det eller vill Ramel ställa Maycon i dålig dager för att Maycon inte vill jobba som anställd åt honom?

Ramel ”vill att länsstyrelsen kommer ut och gör en bedömning och för dokumentation att de gör ett bra jobb”.

Gustaf Ramel har alltså misskött fåren och vill nu ha beröm av länsstyrelsen.

Handläggaren på länsstyrelsen ”informerar om att det är bättre att ta ut en veterinär som får bedöma djurgrupperna och skriva intyg på i vilket skick djuren är”. Dvs länsstyrelsen delegerar sitt myndighetsuppdrag till anmälaren och nye djurhållaren Gustaf Ramel! Själva åker man inte ut trots uppgift om att mer än 500 får och lamm påstås övergivna och svältande!

Nästa dag den 27 april kommer Julius Kemna från veterinärstationen i Hörby ut. Fakturan är ställd till anmälaren Henrik Rosenius. Henrik ger samma version till Kemna som han gett länsstyrelsen dvs att Maycon lämnat landet och när han kom till gården ”så upptäckte han” att vissa djur var ”i så dåligt skick att de fick avlivas”. Henrik har på eget bevåg avlivat tolv djur, tackor och lamm. ”Enligt Henrik hittades fyra döda.” Ytterligare en tacka avlivades under besöket av Henrik.

Kemna skriver: ”Jag rekomenderar honom (Henrik) att årerkoppla till länsstyrelsen för att försäkra att länsstyrelsen tar tag i detta ärende om de bedömer det som ett djurskyddsärende. Jag anser att det ska avgöras av länsveterinär.” Han säger att ha diskuterat ärendet med länsveterinär Charlotta Carmaterou.

Den 2 maj skickar Henrik in bilder till länsstyrelsen. Konstigt nog tog de inga bilder på den misär som de påstår rått innan. Eller inte konstigt eftersom det visade sig vara Ramel som var djurhållare.

”Bilder efter städning, gödsling samt utfodring.””Bilder på kadaver hög med avlivade samt avlidna djur i går morse.”

Den 7 maj skriver Leif Felton att han konstaterat att Gustaf Ramel är ansvarig djurhållare för de akuella djuren. Han meddelar Gustaf Ramel och Kristin Skeppsby på LRF-konsult som tydligen anlitats som ombud: ”Det betyder att om Länsstyrelsen fattar några beslut gällande djuren kommer dessa att riktas mot Gustaf som djurhållare.” Gustaf Ramel anger ”att han skrev på det aktuella dokumentet (ägarändring till jordbruksverket) eftersom han kände sig hotad av Maycon”. Först missköter han djuren och sen skyller han på Maycon! Skeppsby brukar anlitas som ombud av djurägare som har länsstyrelsen som motpart. Varför anlitar Gustaf Ramel henne om det är Maycon som misskött fåren?

Den 30 april tar polisen emot en anmälan om misstänkt djurplågeri. Anmälare är Gustaf Ramel. Polisen har ännu inte gjort någon utredningsåtgärd utöver att man har kontrollerat att Länsstyrelsen i Skåne har kännedom om ärendet.

Maycon Vinborg uppger till ATL att Anders Wall har investerat två miljoner kronor i verksamheten att fått låna lika mycket av Gustaf Ramel, ägare till Gårdstånga Nygård; pengar som också satts in i bolaget. Investerarna lovade mer pengar men satte inte in pengarna. ”I stället ville de överta bolaget och att jag skulle arbeta för dem som anställd. Då kom vi till en punkt där jag inte orkade längre”, säger han.” Han säger att det var inga misskötta djur när de åkte därifrån.

Kanske var det den svenska avundsjukan som slog till? I Sverige får man inte vara framgångsrik entreprenör och absolut inte med djur.

Tomas Olsson, ordförande för Lammproducenterna, beklagar att Maycon Vinborg lämnat sitt företag:

– Maycon var full av energi och en frisk fläkt som rörde om i Fårsverige. Han tog in nya raser, nytt avelsmaterial och fick Jordbruksverket och myndigheterna att tänka till, säger han. Alla i näringen uppskattade dock inte Maycon Vinborgs insatser, säger han också.

Lotta Andersson på Jordbruksverket anser också att Maycon Vinborg tillfört ny energi till fårnäringen med nya raser, semin och rådgivning, men också mött motstånd.

– Vi har fått fördomsfulla samtal som varit negativa till hans verksamhet på osaklig grund. Från den stol jag sitter på tycker jag det är en förlust för Fårsverige att han slutar, säger Lotta Andersson.

Att ha tillstånd för seminverksamhet på får; med hela kedjan från spermasamling till seminering; är Tangara Farm för närvarande ensam om i Sverige

Familjen Ramel har aldrig behövt arbeta med två tomma händer utan är födda med guldsked och vet att ta för sig inte minst av bidrag från EU. Genom olika bolag har andra i släkten bl a köpt mark i Lettland och planterat igen jordbruksmark. Det anser de också vara en ren välgärning.

I Lettland var man inte lika förtjusta.

Några av Sveriges största bidragstagare!

 

 

 

 

Etiketter:, , , , , , ,

Vi går hellre arbetslösa än söker oss till länsstyrelsen

23 Apr

Det är inte bara förtvivlade djurägare som försökt få till stånd en ändring av hur länsstyrelserna utövar djurtillsynen. Även före detta djurskyddsinspektörer har försökt och talat ända upp i regeringen för döva öron. Så det är självklart att alla har vetat vad som pågått och det under många år.Marianne Holmén var en sådan stridbar och stolt djurinspektör från Hässleholm. Det var hon som anordnade mötet i Hässlehom 2011 där bl a läkaren Anders Thelin deltog. Hon skrev året efter den 20 april 2012 till Eskil Erlandsson:

Hej urfarbroder ”Ullsteen”!

Beklagar att du inte hade möjlighet att närvara vid mötet i Hässleholm den 11 mars 2011 ”Vart tog dialogen vägen”. Det var stort intresse från både lantbrukare och media.

Ola Svensson, enhetschef för djurskyddsinspektörerna på djurskyddsavdelningen i Skåne län, var på plats och på så vis fick lantbrukare, politiker och media möjlighet att ställa frågor.

Det framgår ju, med facit i hand efter tre år, att överflyttningen från kommunerna till Länsstyrelsen inte nådde fram till det resultat men önskade, snarare tvärtom.

De flesta av djurskyddsinspektörerna (nu talar jag enbart om de i Skåne län) saknar både erfarenhet och  kompetens.

Vid överflyttningen 2009 tackade merparten av ”de gamla” nej till arbete på Länsstyrelsen eftersom vi, som de flesta urtanter och urfarbröder från Högborgen Alnarp, redan från början när förslaget kom anade att det inte skulle bli bra.

Som du själv vet hänger djurskyddet samman med lantbrukets miljö. Vem passar då bäst som inspektör? Jo, lantmästare med en praktisk bakgrund och en gedigen utbildning på Alnarp.

Vi går heller arbetslösa än söker oss till Länsstyrelsen, ”man hör ju hur det går till”. Som det blev nu, ska kommunen kontrollera eller sköta enbart miljötillsynen och Länsstyrelsen djurtillsynen. Det blir m a o mer ineffektivt än någonsin. Jag träffar och pratar ofta med några av dina kursare ”Kumla” Glenn Oredsson, ”Pladder” Conny Fagerström, ”Bääs” Lars Svensson och har mer än fullt stöd i frågan. Varma hälsningar från dem.

De precis som jag arbetar ju nära näringen med daglig kontakt med en utav vår viktigaste yrkeskår lantbrukarna.

I Ängelholm arbetar Börje Nilsson 72, Ola Öberg 97. I Lund arbetar Ewa Björnberg 76. I Kristianstad arbetar Anna Nilsson 09. I Hässleholm arbetar jag 85.

Listan kan göras lång. Alltså, vi som hade lång praktisk erfarenhet plus en ovärderlig lokalkännedom och som tidigare sagts, urtanter och urfarbröder hade möjligheten att välja på att stanna i kommunen som enbart miljöinspektörer och fråntas djurskyddet eller flytta med.

Vi stannade och därmed rekryterades inspektörer utan vare sig erfarenhet eller utbildning som behövs för att arbeta med en sådan viktig yrkesgrupp som lantbrukare med djurhållning.

Jag har en bra liknelse. Man borde inte få arbeta som barnmorska om man inte fött barn själv!!!!

Varför kunde inte de kommuner som ”skötte” djurskyddet ha det kvar eller åtminstone anställts av Länsstyrelsen på djurskyddet i ”sin” kommun och fortsätta att vara effektiva? Eller varför inte nu, hyra in kompetent personal från näringen eller kommunen eftersom problematiken hela tiden växer.

Lantbrukaren känner en ständig oro för ett oanmält besök av två (?) djurskyddsinspektörer. Vi som arbetar med lantbrukare är till för att hjälpa, inte stjälpa.

När kommunernas miljökontor hade tillsynen (vilken fungerade bra i merparten av kommunerna i 33 av 290 fungerade det inte bra) så fanns det ett större förtroende eftersom vi var kända ansikten i kommunen. Dessutom fanns det oftast andra personkontakter med miljönämndspolitiker, miljöchefer, inspektörer, veterinärer, transportörer, grannar till lantbrukare mm som  med förtroende tipsade när någon började tappa stinget – vi kunde rycka ut och hjälpa lantbrukaren tillbaka på banan eller göra ett snyggt avslut. Det behövde inte gå till vanvård mer än i yttersta undantagsfall.

Ditt uppdrag är nu, jätteviktigt. I egenskap av urfarbroder skall (inte bör) du göra ett besök på Alnarp och tala om för de blivande lantmästarna att de verkligen behövs som djurskyddsinspektörer. Vi ska arbeta för att behålla vår svenska livsmedelsproduktion som kommer från svenska djurhållare.

Detta måste vara en självklar sak för dig ”Ullsteen” som tidigare lammproducent!

Den 27 oktober 2010 ”drog vi igång” ett möte på Länsstyrelsen i Kristianstad med representanter från Nötkött, Gris, LRF, Skånesemin osv osv. Jag fick ett jättefint gehör från alla utom djurskyddsinpektörerna själva. Meningen är att få Länsstyrelsens personal att förstå att vi ska vara rädda om ”bönderna”, de ska inte behöva vara rädda för myndigheterna.

Trots alla bra framföranden av t ex Åsa Odell, LRF Lars-Göran Pettersson, Anna Christoffersson, Kravs representant Ingemar Haggärde, Nötköttsproducenterna Anita Persson, Grisnäringen Hans-Erik Magnusson osv osv, gav det inte någon förståelse från djurskyddsinspektörerna.

Till sist, sedan 1987 har Christina Håhus 86:a arbetat på Länsstyrelsen, de senaste åren som Landsbygdsdirektör. Det finns inte många som har den långa arbetslivserfarenheten med djur och lantbruk som hon, innan hon gick Alnarp 86. Tyvärr uppskattad

es det inte alls bland djurskyddsinspektörerna. Tänk om man istället tyckte att det var en ovärderlig kunskap att ha en sådan resurs att be om råd och tips.

Mooraal Mats Karlsson 74, Paovo Ulf Persson, Hevy Anders Olsson, Keem 79 Lars Henriksson har samma åsikt om hur det har blivit när Länsstyrelsen tog över djurskyddet.

Hälsningar

Marianne Holmén

 

 

Etiketter:, , , , ,

Säg inte att ni inget visste!

15 Apr

Tänk att människor ska behöva dö av myndighetsutövning! I många år har vi försökt få politiker, allmänhet och tjänstemän att förstå att djurskyddsk0ntrollerna har urartat till ett skräckvälde där enskilda tjänstemän har bokstavligen makt över liv och död. Och det var inte de första självmorden och säkert inte det sista. För att inte nämna alla som gått en förtidig död tillmötes i stressrelaterade sjukdomar. Jag har skrivit om ondskan tidigare. Likt försäkringskassans tjänstemän anser länsstyrelserna att de bara fullgör ett politiskt uppdrag. Det tycks som om de menar att stryker både jordbruk, landsbygd och ett och annat liv med så har de ändå rätt. Djurrätt är inte detsamma som djurskydd som många tycks tro. Djurrättsrörelsen menar att det inte ska finnas några tamdjur alls. I veckan lyftes frågan om hot och våld mot djurhållande bönder, först av Aftonbladet och sedan av övrig riksmedia.Och se där! Det blev fart ända upp på  ministermivå. Det är ”helt oacceptabelt” sa Bucht! Undrar var jag hört det uttrycket förut? Bucht är naturligtvis mycket medveten om att bönder och andra djurhållare inte bara är rädda för djurrättsaktivister utan även för statens djurkontrollanter. De har all anledning att känna ännu större oro för de senare eftersom tjänstemännen med ett pennstreck kan radera ett helt liv, tvinga sig in i privata hem med poliser, ta hela besättningar för miljontals kronor, avliva djur och besluta om näringsförbud utan att djurhållaren fått chansen till en rättvis rättegång. Ingen vill ta i det eftersom djurägare i många år framställts som onda djurplågare i riksmedia , ivrigt påhejade av djurrättsrörelsen ända upp i riksdagen!

På initiativ av dåvarande internrevisor samlades vi på länsstyrelsen i Kristianstad 2015 för att framföra kritiken, men då liksom nu så avfärdades oron som obefogad.

”Nu, menade de klagande, finns djurägare som dukar under i mardrömsliknande processer och de hävdade att ”systemet långsamt kväver djurhållningen på landsbygden”.
Länsöverdirektör Carl Älfvåg på länsstyrelsen gör bedömningen att gruppen som klagat inte är representativ för de skånska djurägarna.
– Utifrån den mångfald av goda kontakter i ett otal ärenden som Länsstyrelsen har med djurhållare runtom i Skåne, och de enkätundersökningar som gjorts bland djurhållare som blivit kontrollerade så bedömer Länsstyrelsen av den uppfattning och de förslag som framförs av er saknar förankring hos majoriteten av de skånska djurhållarna, skriver Carl Älfvåg i sitt svar.” Älfvåg skrev för övrigt bara under det Marcus Björklund formulerat. Både internrevisorn Staffan Ivarsson och Carl Älfvåg slutade strax efter.

Istället gick inspektörerna ut i pressen och klagade hur hotade de var! Som genom ett trollslag blev alla djurägare farliga den 1 januari 2009. Det råkade sammanfalla med att djurkontrollerna flyttades från kommunerna till länsstyrelerna. På kommuntiden var det inga problem att åka en och en och utan poliser!Den 11 mars 2011 hölls ett stort möte i Hässleholm med länsstyrelsen och djurhållare. Även där framfördes samma synpunkter och redan då blev vi avfärdade! Ola Svensson, dåvarande avdelningschef, hade beordrats dit av landshövdingen. Det hela kokade ner till att inspektörerna skulle legitimera sig! Det ironiska var att Ola Svensson själv varit till mig utklädd till polis några dagar tidigare. Han visade minsann ingen leg! Ola Svensson smet snabbt iväg när själva mötet var slut för att undgå obehagliga frågor.

Jag har under många år på bloggen beskrivit hur djurägare hotats och misshandlats. Redan 2013 skrev jag om detta fall med ett gammalt par (det kan tilläggas att paret fortfarande får besök):

Inge Johansson i Åshammar berättar: ”Tisdagen den 8e oktober kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält med djurskyddshandläggarna Anna Sääf och en ung kvinna till med två poliser i släptåg för att ”se om det var städat”. (Detta var tredje gången 2013. Gången innan i april bröt sig poliserna in genom källaren när vi låg sjuka.)

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna visade och den kvinnliga polisen men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig.

Sedan frågade han en av djurskyddarna om hon ville att han gick med in, hon svarade ja. De kom in i köket och Laila som stod i dörröppningen sa det är tur att jag städat. De två djurskyddshandläggarna, polismannen och jag var inne i köket.  Laila stod på tröskeln och den kvinnliga polisen var utanför. Då sa polisen Fallgren: ”Om det är städat nu hur skitigt har du det annars?” Laila sa: ”Vad säger du?” och gick emot honom. Då snodde han runt och tog Laila, bröt upp hennes högerarm på ryggen och slängde henne två meter ut och över trapplanet, in i räcket och ner på betonggolvet.

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt: ”släpp henne”. Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.

Vi har tagit bilder av såväl Lailas skador som mina och har anmält det till vården.

Det är massor av blåmärken över armar och kropp på Laila och röda strimmor på min rygg efter dörrposten. Laila har mycket ont och också jag känner av brutaliteten.”

Vad som kan tilläggas är att båda makarna var 71 år och polismannen i 30-årsåldern.
2013 blev en annan bonde  72 år i Halland nedsliten från sin traktor av polisen, som medföljde länsstyrelsen, så våldsamt att armbågen bröts. Polisen anmälde bonden för våldsamt motstånd! ”Vid gripandet ska en polisman ha ryckt ut den äldre mannen ur traktorn så att han slog i bakhuvudet och skadade armbågen allvarligt. Sen blev han upptryckt mot polisbilen.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson två bröder i Skåne, båda i 70-årsåldern. De förnedras och till slut blir den ene misshandlad av polisen. Djurrättsrörelserna har många kopplingar till och inflytande över djurskyddslagstiftning och dess tillämpning. Veterinärer, politiker och handläggare är aktiva i olika föreningar som i sin tur är remissinstanser och samtalspartners till jordbruksverk och lagstiftare.Linnea Stålhandske var djurskyddsinspektör under många år i Skåne. Gunnela Ståhle har jobbat för LRF i 40 år. LRF talar alltså med kluven tunga. Länsveterinären i Kronoberg Björn Dahlén valdes till ordförande i Djurskyddet Kronoberg 2014.  Djurskyddsinspektörer och länsstyrelser har också starka kopplingar till föreningar som stallar in djur som omhändertas för stora pengar. Alexandra Boijsen, ytterligare en skånsk djurskyddsinspektör, fick jobb på Djurens vänners hundstall i Kyrkheddinge, en avknoppning till Hundstallet i Stockholm som nu skickar hundar till Skåne och tigger in många miljoner varje år. Det är tydligen ingen nackdel att man kan tjäna pengar på djuren som flyttas runt!

Etiketter:, , , , , , , , , , , ,

← Older Entries

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång