Francisco Contreras

kontakt:
francisco@contreras.se
twitter.com/frassecontreras
Podcast Terminal 5
MediaCon



fredag, januari 23, 2026

Trump på jakt efter Venezuelas olja

 

Det är, och har alltid varit, den venezolanska oljan som USA vill kontrollera och profitera på. Både Donald Trump och Marco Rubio har varit tydliga i motivet bakom bombningar i Venezuela: säkra kontrollen över Venezuelas oljeresurser. 
 
Trump uppgav den 6/1, efter attacken den 3/1, att Venezuela skulle överlämna ”sanktionerad olja”, värda cirka 3 miljarder dollar, till USA. Trump uttryckte det som om Venezuela skulle ge bort oljan som en eftergift. 
 
Men vad som har kommit fram är att det finns en slags överenskommelse mellan länderna. Trump förbinder sig att släppa sanktionerna, mot att USA får marknadsföra och sälja venezolansk olja i den reguljära marknaden. 
 
Hittills har landet pga sanktionerna fått sälja oljan kraftigt rabatterad, i tvivelaktiga transporter så kallad skuggflotta och med risken att USA beslagtagit transporten. Ett annat problem har varit att landet pga sanktionerna inte kunnat använda sig av det internationella betalningssystemet. 
 
Dealen mellan länderna, i en hotfull situation där Venezuela fått infinna sig i att förhandla i ett ojämlikt läge, är att USA ska sälja venezolansk oljan på den internationella marknaden. 
 
- Hur ser dealen ut?
Vitol och Transfigura har fått från Trump uppdraget att kommersialisera venezolansk olja. Oljan ska säljas, eller redan säljs, till marknadspriser. 
 
Venezuelas del i affären ska sättas in i en bank i Qatar. Banken ska överföra därefter pengarna till den venezolanska centralbanken BCV. Allt för att undvika att pengarna hamnar i USA där det finns bolag som ExxonMobil som vill åt landets pengar. 
 
Centralbanken ska sedan sätta in pengarna i 5 privata banker i landet som har till uppgift att förvalta pengarna i två fonder. Pengarna ska gå till infrastruktur och inköp inom oljeproduktionen och till sjukvård.
Det är vad som hänt de senaste dagarna. Venezuela har fått in 300 miljoner dollar från en oljeförsäljning som USA-bolaget Vitol gjort för USA:s räkning. Hur mycket Vitol och andra intressenter fått för affären är än så länge inte känt. 
 
- Oljejättarnas krav
De stora USA-oljebolagen Chevron, ExxonMobil och ConoccoPhillips har inte dragits in i dealen. USA överväger dock att utvidga licensen för Chevron i Venezuela, enda stora jätten som är kvar i landet, och har även utfärdat licenser för andra oljebolag att importera och exportera venezolansk olja.
 
Oljebolagen som ExxonMobil kräver mer kontroll och insyn innan de investerar i landet. De vill ha kontroll över oljeproduktionen. De vill ändra i den venezolanska oljelagen för att de utländska bolagen ska få exportera den olja de producerar direkt utan mellanhänder (läs landets statliga oljebolag PSVSA). ”Låt de internationella bolagen kontrollera sin andel av produktionen, få tillgång till exportterminaler och – viktigast av allt – få betalt snabbt.”, har oljebolagen krävt. 
 
USA-oljebolagen driver också på för att få bort venezolanska skatter och minska både royalties och bolagsskatt som idag stannar kvar i Venezuela.

torsdag, januari 15, 2026

Regimskifte i Venezuela?

 

Bara tre dagar in på det nya året genomförde USA en spektakulär militär attack mot Venezuela. Under en närmast iscensatt medieoperation tog Delta Force sig in i hjärtat av Caracas, kidnappade Nicolás Maduro och hans fru Cilia Flores och förde dem till USA. Frågan är vad denna operation egentligen innebar: handlade det om ett så kallat regimskifte? Mycket tyder på att USA aldrig avsåg att genomföra ett fullskaligt maktskifte, utan snarare sökte förhandla fram nya spelregler med den venezolanska maktapparaten – med målet att säkra Venezuelas oljetillgångar till amerikanska intressen.

Läs min artikel i Parabol 

måndag, december 15, 2025

Varför röstar Chile på extremhögern?

 

Gårdagens resultat i presidentvalet i Chile var väntat. Det som utmärker valresultatet är följande: 
 
- Kast vann stort med 16 % skillnad mot vänsterkandidaten. Det är ett historiskt nederlag för både vänstern och de demokratiska krafterna i Chile.
- Det är den första presidenten efter diktaturen som representerar och tillhör arvet från Pinochet, fascismen. Högerpresidenten Piñera, som satt två mandatperioder, representerade den traditionella demokratiska högern. Piñera hyllade inte Pinochet och röstade nej i Pinochets folkomröstning 1988 som öppnade för övergången till demokratin.
- Chile följer nu i spåret av extremhögervågen i Latinamerika med Milei, Bukele, Noboa m fl.
 
Hur kommer det sig att chilenarna röstar på extremhögern? är Chile fascistiskt? Det finns så klart flera förklaringar, här kommer 5 förklaringar:
 
1. I ett mer långsiktigt perspektiv så finns det en uppenbart politisk kris. Färre chilenare tror på demokratin och de traditionella partierna till både höger och vänster lyckas inte fånga det stora missnöjet som finns med politiken och demokratin. Kast är antipolitiken. Han ses liksom Milei och Bukele som en outsider. Han besegrade den traditionella högern i första omgången och nu åkte vänstern på storstryk.
2. Den i slutändan misslyckade revolten 2019 som mobilisera miljoner chilenare för demokratiska och sociala reformer har nu slagit tillbaka. Det finns en tydlig backlash. Det gjorde den redan i folkomröstningen om en ny konstitution som vanns av extremhögern. Nu dyker den upp i den politiska makten.
3. Det var ett missnöjesval, mot regeringen och politiken i stort. Kast lyckas kanalisera detta missnöje. Eftersom det är obligatoriskt att rösta, annars får man betala böter, använde de annars mer opolitiserade grupperna sin röst för att protestera mot det politiska etablissemanget.
4.Kast med hjälp av mediemonopolet lyckas få valet att handla om migration, kriminalitet och missnöjet med regeringen. Vänstern misslyckade totalt att få upp agenda kring de sociala reformer som åstadkommits under Boric-regeringen och de som tidigare lyfts fram i diskussionen kring en ny konstitution.
5. Det politiska högeretablissemanget och medierna var effektiva i valkampanjen att spö på både antikommunismen som latent i samhället sen Pinochet-tiden och även rida på vågen av den internationella högerkonservativa anti-wokkampanjen.

fredag, juni 07, 2024

Vänstern är splittrad inför EU-valet

EU-valet blir ett högerval. Extremhögern går framåt. Motståndet på vänstersidan är splittrad i synen på Ukrainakriget och Palestina. Det finns en uppenbar klyfta mellan norra och södra Europas vänster. Frågan är om det parlamentariska vänstersamarbetet överlever. Jag gör en analys om detta här

onsdag, maj 29, 2024

Ny politisk karta i Baskien

I Baskien ritas den politiska kartan om. Det baskiska vänsternationalistiska partiet EH Bildu fick 32,5% i det senaste regionalvalet. Ett stort genomlag för en rörelse som sedan inbördeskriget förföljts och förbjudits att delta i val. EH Bildu är inte längre ETA. Jag skriver i Parabol. Läs här 

söndag, april 21, 2024

Protester på Kuba

Reformer som innebär mindre subventioner och fler marknadsmekanismer skapar missnöje och protester på Kuba. Reformerna kom dock vid en svår tidpunkt, med en nedgång i turismen och en skärpning av USA:s blockad. Läs min artikel här 

lördag, december 09, 2023

Milei är antipolitiken

Jag skriver i Parabol om antipolitikern Javier Milei som nyligen vann presidentvalet i Argentina. Hans valstrategi gick vägen med två väl upprepade budskap. Anti-etablissemangets ”Kör upp den politiska korrektheten i arslet” och ett nyliberalt åtstramningsprogram som han kallar motorsågen.

Mileis överraskande jordskredsseger i Argentina är inget isolerat fall. Det vi ser är en ny typ av regim som håller på att etablera sig i Latinamerika som utmanar en skadeskjuten liberal demokrati. 

Läs artikeln här