På tidigt -70-tal såg jag när Deep Purple återinvigde konserthuset i Stockholm, efter att man hade renoverat det för dyra pengar. Efter konserten fick man renovera om igen, efter att de hade spikat fast högtalarstaplarna med grova spikar i den nya parketten på scenen.
I alla fall, som förband till Deep Purple dök det upp ett gäng jeppar som ingen någonsin hört talas om. Och ingen hade sett nåt liknande heller, två man på cello (en klädd i frack och flygarhuva), en på fiol. Men de var ju skitbra! I en recension dagen efter stod det att de ”höll på att spela skjortan av Deep Purple” (som för övrigt också var skitbra i den konserten). Ja, det var ju då Electric Light Orchestra som var där som förband. Helt okända. Och något år senare hörde jag dem på radio för första gången, och sen var de med i svängen i rätt många år.
Ganska många såg nog ner lite på ELO, det var inte fint att gilla dem. Men jag anser att Jeff Lynne var en duktig musiker, och jag gissar vidare att han fortsatt med musik långt efter att vi slutat höra om ELO. Långt ifrån alla deras låtar eller album är ju bra, men nog har de gjort många bra låtar. Och de är mer komplicerade i ackordsföljder och så än vad många inser, tror jag. Jag tar med några bra låtar här.
Granits musikblogg 