Olycklig kärlek

http://www.youtube.com/watch?v=IZ2jQOw2lvM

Precis efter semestern så var jag ute en torsdagskväll med ett par kompisar….eller om det var en onsdag. Nåja, under kvällen så träffade jag en kvinna (O) som var här i stan med sitt arbete. Hon arbetar med logistik och det var någon slags konferens eller möte som de var på här i stan, hon och hennes tre kollegor.

Hur som helst så började vi prata och tiden bara flög iväg. Helt plötsligt hade över två timmar passerat. Trevligt var det….även om hennes ena manliga kollega verkade måttligt road av min närvaro 🙂

Vi bytte mailadresser med varandra och sedan skildes våra vägar åt. Mer var det egentligen inte för mig även om jag tänkte att bara OM jag hade befunnit mig i ett annat skede och OM och OM…så kanske möjligtvis. Jag funderade sedan inte så mycket mer på det eftersom det med all säkerhet skulle rinna ut i sanden ändå som det alltid gör.

Efter några dagar så kom det ett mail från henne i alla fall. Jag blev glad, faktiskt lite gladare än jag hade velat bli, och svarade så klart. Sedan började vi maila fram och tillbaka med någon eller några dagars mellanrum.

Tillslut kom vi överens om att vi kanske borde prata i telefon i stället. Vi pratade och det gick väl ok även om det var rysligt trevande. Ingen av oss minns speciellt bra vad vi pratade om i det där första samtalet som varade i 22 minuter enligt min mobil 🙂 Vi fortsatte att maila och pratade dessutom i telefon kanske någon gång i veckan.

När jag var i Afrika så mailade vi de gånger som jag kom åt en dator och smsade av och till. Efter ca en vecka så fick jag ett sms klockan halvfyra på natten där hon skrev att hon längtade så efter att få prata med mig igen. Det gjorde ju jag med så det var bara att slå en signal även om det inte var helt gratis att ringa från Kenya 🙂 Vi skulle ju ändå upp en kvart senare och flyga luftballong.

Det höll på så i tre månader. Vissa känsloyttringar framkom speciellt i mailen och smsen, och på senare tid även på chatten. Inget stora kärleksförklaringar….men ändå såpass tydligt att man märkte att det fanns något där. Jag tyckte dessutom att jag var på den säkra sidan eftersom hon inte var från stan.

Hur som helst så bestämde vi plötsligt precis efter afrikaresan, i ett av mina svaga ögonblick, att vi skulle träffas igen!! Det var därför som jag varit bortrest den senaste veckan…..

Senast för ett par veckor sedan sa O att jag är så bra på att peppa henne och boosta henne, att jag är så bra på att diskutera saker med henne och att jag tror på henne. Att jag stärker hennes självkänsla.

Det var då som mina erfarenheter med J började spöka. Det tog inte många millisekundrar innan min hjärna slog på larmklockorna och allt började lysa illrött. Flashbacks från J dök upp i huvudet. Jag var uppenbarligen bra på att peppa och boosta henne också, men när det inte behövdes längre så var jag inte vatten värd.

Någonstans så vet jag att jag är överkänslig efter J, men jag kan inte vara säker på att jag är det.

Här fanns det en kvinna som uppfyller 3 av mina 4 krav (om ni kommer ihåg vilka det var):

1. Hon ska vara attraktiv enligt mig. Det är O med råge. Vacker och dessutom med en personlighet som ytterligare förstärker det…en inre skönhet också alltså. Vilken klyscha! 🙂
2. Hon ska bo långt bort. Det gör hon också. Berättar mer om det senare.
3. Hon ska ha relativt små barn. Hon har en son på 4 år….check!
4. Hon ska vara gift eller sambo. Nope, det här kravet uppfyller hon inte 😉

Problemet var att det inte gjorde något att hon inte uppfyller krav nr 4 (gift/sambo). Det kändes t o m ganska bra att hon inte uppfyller det kravet.. och bara det att det känns bra att hon INTE uppfyller ett av mina krav känns INTE bra. Ja jag vet…krångligt det här 🙂

Krav nr 3 (barn) uppfyller hon även om jag faktiskt inte såg det som ett krav….men inte heller som ett problem att hon uppfyller det. Jag kunde se fördelarna med att hon har barn. Hon vet ju vad det innebär att ha barn och dessutom kunde jag ju få en känsla för hur hon är tillsammans med barn. Men problemet är att jag från början inte ställde upp det kravet för att jag skulle få se hur hon är som mamma, utan för att hon skulle känna att hon hade något annat att fokusera på än mig när jag skulle fly fältet.

Krav nr 1 (attraktion) uppfyller hon med god marginal….alldeles för god marginal. Både inre och yttre skönhet. Visst, någon form av attraktion måste jag ju känna men någon jäkla måtta hade ju varit bra 🙂

Men som sagt, förutom krav nr 1 (attraktion) så uppfyller hon krav nr 2 (avstånd)….också det med råge. Faktiskt så kändes det som ett litet problem att hon uppfyller det kravet. Det gör ju att man inte kan träffas när man vill och det gör ju att det går långsammare att bygga något.

Å andra sidan är avståndet en fördel om jag måste ”fly” för att känslorna börjar dra iväg med mig alldeles för långt och det var ju ett av syftena med det kravet. Det skulle alltså vara lättare att hålla henne på avstånd genom avstånd. Fast jag ville inte ”fly” heller i den här situationen som uppkom….fasen också!!

Vet inte riktigt hur långt bort hon bor men gissar att det är kanske 200 mil…give or take. Med de avstånden så är det ju lätt att gissa att hon inte bor i Sverige. Så den här gången har jag tagit i så jag nästan sprack. Det är ju ett säkerhetsavstånd som heter duga 🙂

Det känns ju helt snett att det INTE KÄNDES som ett problem att hon INTE uppfyllde krav nr 4 (gift/sambo) och att det KÄNDES som ett problem att hon uppfyllde krav nr 2 (avstånd). Det var ju inte så det var tänkt.

Fasen också att hon inte är gift! Det hade underlättat så otroligt mycket! Mycket förvirrande!!

Vad f*n är det som händer och vad ska jag göra åt det? Varför var jag inte mer på min vakt??!! Jag visste ju hela tiden att hon INTE uppfyllde ALLA mina 4 krav, så jag borde ha passat mig bättre!! Jag har inte råd att åka på en smäll igen….. Det var tankar som dessa som plågade mig oavbrutet efter att jag hade ”gått med på” att träffa henne igen.

Hur som helst så var det för sent att dra sig ur resan så jag åkte i alla fall. Vi pratade dock innan jag åkte om att vi inte visste hur detta skulle gå och att det inte fanns några garantier från något håll.

Vi hade det otroligt trevligt med skridskoåkning, middagar, biobesök, cirkusshow och promenader. Hon hade lagt ner så mycket tid på planering för att det skulle bli bra och det blev det. Hon var t o m ledig på torsdagen och fredagen så att vi kunde träffas lite mer. Vi umgicks hela dagarna och även kvällarna när hon hade barnvakt.

Allt kändes bra….för bra, och det plågade mig. Det enda ”problemet” var att hon var lite blyg och tystlåten så att det mest var jag som fick se till att konversationen flöt. Men det blev lite bättre med tiden.

I måndags så var det slutligen dags att närma sig ämnet som var oundvikligt…hur det kändes för framtiden. Nu, tänkte jag, var det dags att bevisa för mig själv att jag inte går på känsla längre utan i stället visa att jag kan följa de regler som jag har satt upp för mig själv.

Jag kände hur hjärtat bultade i bröstet på mig och hur huvudet nästan sprängdes av det höga blodtrycket när jag var tvungen att slå knut på mig själv och fullständigt gå emot min känsla och vilja, och i stället förhindra att relationen utvecklades åt ett håll som jag vet bara skulle leda till elände.

Sorgen är otroligt stor nu, men jag vet att den bara skulle bli ännu värre om jag fortsatte på den inslagna vägen och att det skulle gå åt helvete senare i stället. Så jag beslutade att ta en oerhörd sorg nu i stället för en avgrundsdjup sorg senare. Jag vill verkligen inte uppleva fler avgrundsdjupa sorger….det räcker som det är.

Problemen skulle bara hopa sig. Vi skulle förmodligen ha kulturella skillnader att ta hänsyn till och dessutom problem med avstånden rent geografiskt. Dessa problem skulle med all säkerhet bara späda på alla andra problem så allt skulle med säkerhet vara dömt att misslyckas ändå. Jag funderade igenom detta rent logiskt och därför tog jag ett logiskt beslut. Dessutom var det faktiskt så att hon inte uppfyllde alla fyra krav…

Jag får tårar i ögonen nu bara jag tänker på det. Det känns så fruktansvärt fel just nu men jag vet att det ändå var rätt beslut i det långa loppet. Usch….nu orkar jag inte skriva mer om det här…..

Jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera min blogg den sista tiden…jag har fått många klagomål på det 😉

Men nu är det så att jag ska åka utomlands igen 🙂 Åker i morgon och kommer hem om en vecka så nu blir det definitivt ingen uppdatering på ett tag.

Trevlig resa på mig!! D

Nja…jag kom hem i onsdags egentligen. Min lägenhet var så fin och det var bra när man hade en komma-hem-depression.

Men nu ser den ut som om en bomb exploderat. Väskor och kläder överallt…och dessutom har jag blivit sjuk. Men inget som hindrade mig från att vara med på en stor fest igår för 850 personer 🙂 Men idag känns det inte som att det var någon bra idé.

Hur var det då i Afrika? HELT FANTASTISKT!! Luftballongssafari i gryningen över Masai Mara….går inte att beskriva..

Nu är det bara två dagar kvar till vi ska åka på safari 😀 Trollan, jag har fortfarande inte lärt mig kameran så jag undrar om du är redo? Jag har gjort plats i resväskan för dig och din skrynkliga rumpa 😉

Nu har det spårat ur fullständigt för exet (I). I somras separerade hon och hennes dåvarande sambo (B). Det har varit ganska stökigt. De pratar inte med varandra trots att de äger en tomt tillsammans som de betalar ca 17000:- (!!) per månad i räntor och amorteringar på.

I har naturligtvis ingen möjlighet att skaffa ett annat boende med sin minst sagt svaga ekomomi så länge hon måste betala på det lånet. Dessutom verkar B inte så intresserad av att antingen lösa ut henne från tomten eller helt enkelt sälja den.

I lämnade alltihop i somras och flyttade in hos en kompis i en tvåa. Där har hon haft sonen i princip varannan vecka. Det har inte fungerat helt smärtfritt men ändå hjälpligt.

Nu har hon till slut helt plötsligt blivit utslängd från kompisens lägenhet. Det var väl bara en tidsfråga. Man sliter ju oerhört på varandra när man bor så. Men detta gick lite väl plötsligt.

Så nu står I helt utan boende och hon visste inte vart hon skulle ta vägen. Första natten fick hon bo hos en annan kompis, men det var bara för en natt.

Hon kan inte bo hos mig för någonstans måste jag ju sätta gränsen, men jag kan ju inte heller bara blunda för att hon inte har någonstans att ta vägen. Det är ju ändå sonens mamma och hon ska inte behöva bo i Nordstan eller på något annat rysligt ställe….

Nu har det, efter lite arbete, ordnat sig så att hon får bo hos min mamma resten av den här veckan. På måndag ska hon träffa soc för att förhoppningsvis får ordning på det här. Sonen bor hos mig på heltid så länge. Kanske kommer han att bo hos farmor och sin mamma något i helgen så att hans mamma får träffa honom innan han åker på semester.

Jag och sonen åker till Afrika på tisdag nästa vecka och är borta i två veckor. Funderar på om hon skulle kunna bo här under tiden om det inte löser sig på något annat sätt….men då måste hon flytta samma dag som vi kommer hem. Har inga som helst ambitioner att bo ihop med henne igen, ens som inneboende.

Hur fan kunde det bli så här? Jag vet ju att det är I som har det svårast, men jag verkar aldrig få ett break. Är det inte det ena så är det det andra. Bara problem med kvinnor som befinner sig runt mig och det hamnar alltid i mitt knä. Men som sagt…jag har i alla fall en underbar lägenhet så jag ska väl inte klaga…. Men nu gör jag det ändå….bara lite.

Mitt senaste inlägg ”Memory Lane…Part III” är lösenordsskyddat.

Det som jag skriver om där är ganska tungt…t o m jämfört med mina tidigare inlägg om hela cirkusen med J. Även om allt med J har påverkat mig mycket starkare……

Jag kommer inte att snåla med lösenordet, men jag kommer inte heller att slösa med det hur som helst. Fråga gärna, men jag hoppas inte att någon tar illa upp OM det skulle vara så att någon ”får avslag” 🙂

Nu är jag frisk igen…så i kväll blir det latinsk AW. I morgon kanske jag blir sjuk igen 😉