..har i ett par veckor gått och funderat på om våran stora katt månntro har små bebisar i magen.. inget som vi i sådannafall egentligen skulle ta emot med öppna armar… men det är väl lite som när man själv går över tiden en dag, man funderar o tänker efter, o ”jomen visst kanske skulle det fungera även om det inte riktigt är rätt tid” etc etc… i vilket fall som, häromdagen sa jag ”jag är 110% säker att idag får hon kattungar” inget hände o mannen släppte sedemera ut henne, vilket jag inte riktigt var nöjd med (jag låg o sov när detta hände o kunde liksom inte säga mer än ”det var kanske inte det smartaste du gjort”) ..skall väl påpekas att mannen inte alls trodde på min teori om kattbebisar….
två dagar går o hon syns inte till någonstans… hon brukar göra sina små försvinnanden så eg. borde jag inte tänkt mer på det.. stora tösen här hemma var utom sig av oro, cyklade runt o letade, ropade, letade, men kunde inte finna.. jag o lilltösen tog en runda o lilltösen ropade ”ägge ägge ägge” men nejdå, ingen katt så långt ögat kunde se” ….lördag morgon kommer, stora tösen ser katten utanför.. tre trappor ner tas i ett kliv o gamla damen kommer hem…..
vaknar i morse av två små grå jämte mig i sängen… båda döda;( den ena så fint omhändertagen, kattbebis nr 2 inte riktigt lika ompysslad… kan tänka att någonstans mitt i har gamla damen förstått att ”det gick inte med den första, så ingen ide att försöka med nr 2” eller ngt i den stilen..
efter detta lämnade hon inte min sida… o så gick det en timme, damen lämnar mig o går till vardagsrummet, mannen ropar på mig att hon inte verkar må så fint.. går in o hon börjar kräkas… flyttar sig till filten som jag lagt på golvet, lägger sig ner o ut kommer nr3… utan intresse från mamma katt att göra ngt för denna lilla krabat. jag torkar rent, jag försöker göra luftvägar fria, jag gör allt det jag läst man skall göra (google is da shit;p) …men nejdå;((( jag hade redan namnet klart om den lille hade överlevt ”mirakel”, nu fick hon ist. heta ”chill”… den gamla damen brydde sig inte ens lite… inte tvätta rent, inget ”buffande” ingenting…. efter de första två gick hon runt o letade, som att hon visste att ngn borde finnas, men ändå inte riktigt veta vad… efter nr 3 var det som att hon gett upp totalt… istället lades mamma instinkten på lilla busfröet här hemma.. var gång lilltösen gnällt till eller gråtit (ja, det har varit en sån dag idag) har hon vart där den gamla damen… när lilltösen skulle sova, skulle absolut den gamla damen vara med.. o när lilla A grät till eller gnydde till, då var hon där på två röda för att se vad felet var.. Hon som aldrig nånsin bryr sig om lilla A annars… hon är nog mest bara en högljudd o jobbig liten sak som finns här hemma i gamla damens hem;)
Vi packade ner dom fint i en kartong, gick till skogs, fann en plats, grävde ner dom o lade en bukett med sommarblommor på platsen, sa ”hejdå kattbebisarna” o gick hem med sorg i hjärtat….
…o så går jag in på FB, o en av mina äldsta vänners mamma gick bort idag i lungcancer, efter en långtids sjukdom o smärta;( Jävla sjukdom säger jag bara……. ”nu slipper h*n lida”… jag hörde det så många ggr när det gällde pappa, men har bara lust att bli liten som Stora A o säga ”men jag vill hellre att han har ont, för då finns han ju kvar hos oss”! …jag var inte redo! jag är fortfarande inte redo!!!!! jag kommer aldrig vara redo att säga adjö till min far, så mkt kvar att säga, att dela, att visa…. men han finns inte här!!!!! det var inte dags än, kan inte han där uppe förstå det.. det var inte min fars tid ännu.., fast ändå tog han honom;((( …o samtidigt tänker jag såklart att ”vilket liv hade det varit att leva”….. men det hjälper inte.. ”max 6 månader” sa doktorn. det gick på 23 dagar… och nu har det gått tre månader och lite mer sen han dog ifrån oss…. nej, jag hade inte velat att han skulle ligga där i sitt rum i dessa månader som nu gått, så som han låg i de tre veckor som han gjorde… Men faaaaaaaaaaaaan. jag hade velat ha min pappa hemma.. go o glad o pigg o frisk! inte på en plats i en minneslund att besöka……
pappa, jag älskar o kommer alltid att älska o minnas dig!
mums 