Tankar och funderingar, rakt upp och ner

Tiden har kommit ikapp mig, med allt vad det innebär.

Är fullständigt utmattad i kropp och själ. Orkar inte ta tag i något alls, orkar inte mer än att vara mig själv, knappt det.

Han har hört av sig via sms 1 gång. Som vanligt skrev Han massa fina, vackra tomma ord! Jag skrev tillbaks till honom:

”Vad jag vet är du fortfarande gift med din fru, och då är det hon som ska ha dessa ord. Så jag skickar detta vidare till henne, så att det kommer rätt person tillhanda.” 

Så det gjorde jag. Sen dess har det varit tyst som i graven…

På tal om graven så gick pappas begravning jätte bra. Det var stilla tyst och fint. Precis som vi ville ha det. Han har det bra nu, och det är huvudsaken.

Barnens pappa gör enorma framsteg, och alla är vi jätte glada för detta. Han klarar sig mer eller mindre helt själv och har barnen hos sig mycket. Vilket så klart ger honom den energin han behöver för att komma tillbaks till sitt normala liv.

Jag själv tycker det är skönt att barnen är så mycket hos honom just nu. Eftersom jag knappt orkar med mig själv, så är jag nog inte en så kul och bra mamma just nu.

Tittade mig i spegeln i morse. Såg nog mest ut som något som kommit upp från graven brevid min pappas… Måste göra något åt det!

Min syster och hennes familj har fått en lägenhet precis vid mig. Där bor dom och försöker få till ett nytt bra liv. Det verkar som att allt börjar lösa sig för deras del, även om det har varit segt och förstås väldigt jobbigt. Men det känns skönt att ha dom så nära.

I julklapp önskar jag mig ett nytt hjärta, en säck med energi och ett nytt roligt liv utan så mycket tråkigheter…

En värmande höstkram till alla er där ute! ♥

Jag sitter i soffan, sidan om mig sitter min syster och hennes man. Jag har precis hällt upp vars ett glas rödvin till oss. Dom sitter med sina försäkringspapper. Vi har gått igenom varje fotoalbum, alla usb jag har med foto. Allt ska komma med, allt av värde. Men vad som är av värde, verkar inte vara av värde för försäkringsbolaget. Fast jag får ändå säga att dom har varit väldigt försående och snälla. Fast ibland blir man bara arg och förtvivlad. Men det handlar nog inte så mycket om att försäkringsbolaget inte förstår, det handlar nog mest om förtvivlan att dom blivit av med allt. Dom har bara de kläderna dom sitter och står i.

Alla våra barn ligger eller sitter på golvet, dom spelar Wordfeud med varann. En sysselsättning som har tagit de flesta människor i vårt avlånga land med storm. Det är en sysselsättning som även jag fastnat i. Det gör att man glömmer för en stund och låter hjärnan tänka på annat. Låter hjärnan vila från allt elände.

Var och hämtade barnen hos deras pappa innan ikväll, han var hemma med farmor för första gången. Barnen var där och dom åt middag tillsammans. Jag och barnen var där för några dagar sedan och städade och plockade undan och såg till att allt var som vanligt när han skulle komma hem. Vi satte fina blommor på bordet och vi såg till att det var ren bäddat i sängen. Jag tror att han uppskattade det, jag tror att han blev glad över att vi visade att vi älskade honom.

Barnen vill baka chokladbollar, och klockan är snart halv elva på kvällen. Men dom är jätte sugna på det. Dom får baka chokladbullar klockan halv elva en torsdags kväll, för vad gör det? Absolut ingenting. Det är nog ganska gott med rödvin och chokladbullar…tror jag! *ler*

♥

Idag är jag på mitt jobb. Jag har inte varit där på väldigt länge känns det som. Men idag är jag här…

Imorse när jag kom, hade mina kollegor satt in blommor på mitt bord. Jätte fina blommor, det fanns ett litet fint kort också. Det stod ”Vi finns alltid här, för att du alltid finns där”. Gulliga underbara kollegor.

Imorgon är det begravning för min pappa. Det kommer bli jobbigt och väldigt sorgligt. Men det finns säkert någon bra med en begravning med. Men just nu kan jag inte se det.

Jag saknar pappa så hemskt mycket, saknaden gör ont i hela min kropp. Jag önskar så att han skulle få leva lite till. Jag var inte klar med min pappa, och min pappa var inte klar med livet. Han hade så mycket kvar han ville göra och uppleva. Min älskade pappa…

Det började med att min mormor dog. Min mormor och jag stod varann väldigt nära. Hon var en del av mig och mitt liv. Hon var den som alltid kramade mig och strök mitt hår. Hon var en riktig mormor. Precis så där liten, rund och gråhårig som en mormor ska vara . Nu är hon borta för evigt, men hon har det bra. Det vet jag!

Sen brann min systers hus ner till grunden. En fruktansvärd tragedi i en människas liv. Tänk efter hur mycket saker du har i ditt hem som har en eller annan betydelse för dig. Tänk att du aldrig ska få se det mer. Alla foto, smycken & ärvda minnen.

Sen fick min pappa ett cancer besked. 2 veckor senare är han borta. Han dog, bara helt plötsligt bara dog han.

Sen var mina barns pappa med i en bilolycka. Skadades allvarligt men är nu på benen och håller på med  sin rehabilitering. Dvs komma tillbaks till livet. Det går framåt.

Men annars är allt precis som vanligt. Eller egentligen inte, Han finns inte i mitt liv. För att JAG INTE vill.  Det känns bra, känner mig stark i det avseendet. Han kommer inte in i mitt liv någonsin så länge Han är gift med henne. Jag har inte haft ork eller lust att tänka på Honom och Hans perfekta liv. Där rätt puffade kuddar betyder något otroligt mycket, där ”vänner” med rätt summa på kontot är en nödvändighet, där märket på kläderna betyder mer än att man har några kläder över huvudtaget. Så, jag vet inte om Han är gift, skild, död eller levande.

Jag har haft lite annat att lägga tid, ork och energi på…

Ps. Ola hälsar till er alla

2 dagars utbildning är slut. Det har varit 2 dagar där man fullständigt blev matad med nya intryck. Det har varit föreläsningar och det har varit ”skolbänken-utbildning”.

Jag gillar föreläsningar, jag gillar att sitta och lyssna på bra talar. Det var bra talar, det var mycket positivt tänkande och det var mycket aha upplevelser. Det var kvinnor och män ifrån hela Sverige som var där, och alla var där av samma anledning. Att bli bättre på det vi gör.

Jag tog en taxi ifrån flygplatsen. När jag skulle stiga av taxin vid hotellet hände något som fick mig att minnas min barndom.

Jag öppnade bildörren för att att stiga ur taxin. Jag skulle precis sätta ner foten på marken, när jag slår en blick ner på gatan. Precis där jag skulle sätta min fot var en ”A-brunn”. Ni vet en sån brunn med ett stort brunrostigt lock där det mitt i står ett A. När man var liten då gick man aldrig på ”A- brunnar”, men alla”K-brunnar” hoppa man glatt på och önskade sig kärlek resten av livet.

Mina barcaskor nuddade precis ”A-brunnen”. Men i sista stund satte jag foten precis sidan om. Så att jag aldrig behövde trampa på ”A-brunnen”.

När jag steg ur taxin, tog min väska och gick in till hotellet, då log jag och tänkte: Tänk att vissa saker sitter så djupt. 

Denna dagen blev det på något sätt så märkbart, jag har säkert omedvetet undvikit alla ”A-brunnar”. Lika säkert som jag hoppat en gång extra, lika omedvetet på de ”K-brunnar” som kommit i min väg under livets gång…

Det var som jag trodde, Hans telefon hade varit i fruns händer. Mycket har blivit sagt, och många tårar har trillat på mina kinder,och på Hans kinder. Men jag har sagt åt Honom att jag vill inte att Han kontaktar mig förrän Han med handling, visar att allt det Han sagt de senaste dagarna menar Han till100%.

Mitt motto ”Varför springa den vägen, när du vet att det är en återvändsgränd” står jag fortfarande för, och jag kommer inte ändra på det en milimeter förrän jag vet att hela Han är min. Jag tror fortfarande inte på det, rätt eller fel det vet jag inte. Men jag kan inte ge upp allt jag byggt upp för att Han åter pratar en massa, men inte visar att det ord han säger menar han.

Han är övertygad om att jag har en annan man i mitt liv, en annan man jag älskar mer än vad jag älskar Honom. Han har varit ledsen, Han har varit arg, Han har varit helt tokigt förbannad och Han har varit helt förstörd. Jag är ledsen, men jag kan inte tycka synd om Honom. För hade det varit lilla minsta krut i Honom, hade Han kunnat sköta detta mycket snyggare än vad det nu blev. Det finns bara en som får bära skulden, och det är Han.

Jag tänker tanken Tänk om jag svarat på smset, tänk om jag svarat med alla de ord jag brukar göra. Då hade han åkt ut med huvudet före. Nu har han iallafall tak över huvudet , och det kan man ju behöver en sommar som denna…

Då var man tillbaks till det normala, och det känns helt okej. Snart har hela första dagen gått. Jag har kommit på att jag saknat mina kollegor. Första dagen har gått åt till att kolla och rensa mail. Jag har kommit halvvägs. Jag hade många mail i min lilla låda när jag kom idag på morgonen. Sen har jag och mitt sociala jag fått en kick. Många semesterminnen har det samtalats om, många vill berätta och många vill lyssna. Det var skönt att se alla igen, jag tycker så mycket om mina kollegor.

En och annan kund som väntat in mig har ringt. Även med dom har det pratats semester och minnen och en del affärer har påbörjats!

Kräftpremiären var trevlig, god och kladdig. Många trevliga människor, en del kända sedan tidigare och en del nya bekantskaper.

Igår var mest en dag att göra allt det där sista man skulle gjort under semestern. Jag hann med att köpa en ny kortlek också. För nästa gång Ola kommer, då ska han inte ha något att skylla på. Men jag vet att OM han förlorar är det fel ställe jag köpt den där kortleken på. När jag var i affären, så skickade jag ett mms till Ola och frågade om den såg okej ut? Han svarade att sånt kunde man inte säga förrän man känt korten i sina händer! 

Såklart! Gardera dig till tänderna vännen, gör det! 🙂

Idag ska träningskortet förnyas, nu ska vi ta tag i träningslivet EFTER semestern. Intressant tyckte Ola. Hur stor är skillnaden på träningslivet innan och efter semestern, undrade Ola?

–Det är ingen större skillnad. Skillnaden är väl kanske att man vet hur skönt det är när man väl kommer igång med sin träning. Innan semestern, då när man började första gångerna, var det nog mest något onödigt ont. Som sen som blev något jäkligt bra och skönt.

Det finns ingen som tycker detta är så roligt, som Ola tycker. Men jag bjuder på det, jag gillar när Ola är glad och skrattar.

Så nu är snart första dagen efter semestern till enda. Jag ska direkt till träningen, köra det hårdaste jag kan. Jag kommer antagligen ha så ont i min kropp imorgon, för att inte tala om hur ont jag har i övermorgon. För träningsvärk, det får man inte genom att sitta och dricka rosévin. Men det är trevligt och väldigt gott. Man måste ha det också…