*P* rätt och slätt

Från radion sipprar dagens temperaturer ut, liksom läget på världens börser. Dollarn och euron nämns också. P1 är min kanal och den håller mig nästan alltid sällskap i köket, lugnt och informativt. Morgonens höjdpunkt är ”Tankar för dagen”, ett kort program med små reflektioner som oftast får mig att stanna upp en stund.

Vi har kommit in i tiden då levande ljus tänds på bordet och numera trallar jag en liten ramsa när jag blåser ut lågorna när jag plockar undan min tekopp. Det är lättare att minnas att jag faktiskt har släckt ljusen då och jag slipper förhoppningsvis bli orolig senare under dagen. Tekopp förresten, jag som druckit kaffe i ”hela” mitt liv, dricker numera alltid te på morgonen, gärna senare under dagen också. Som liten drack jag det på lördag- och söndagsfrukosten, tillsammans med gott franskbröd, allra helst fyrflätat – då var det fest! På brödet låg skivor av herrgårdsost och det var ljuvligt att doppa i kaffet som var avrundat med mjölk. Men för kanske ett år sedan började kaffet smaka beskt, tungan ”kryllade” sig plötsligt i munnen på mig. Samma kaffe som de senaste åren, Arvid Nordqvists ”Festivita”, men likväl smakade det annorlunda. Kaffet på jobbet smakar inte heller gott längre, visst är det underligt?!

Igår ryckte jag ut och var ”Supermormor”, då Yngsta blivit sjuk och inte kunde åka till innebandyträning med sonen Z. Istället för att ta tåget söderut, åkte jag till Lund och följde med barnbarnet till träningen. Kul att kunna vara med i vardagen ibland och den ystre sexåringen var så glad så att mormor fick vara med och se när han for runt bland klubbor, bollar och barn.

Väl hemma hade jag fått ny energi och kunde ge mig på italienskan en stund, perfekt!

*P*

Var tredje onsdag är mAnnen iväg och lagar mat tillsammans med ett gäng herrar i ett gastronomiskt sällskap. De kvällarna är mina egna och just nu njuter jag av en sån kväll.

Jag cyklade hem i ett fantastiskt sensommarväder, med strålande sol och klarblå himmel. Svängde inom biblioteket, lämnade tillbaka en bok och strosade runt en stund innan jag fortsatte hemåt. Efter kvällsmat i form av linssoppa, tog jag mig an en stor skål gröna tomater som skivades ner med mandolin. Syltsocker och lime blandades i och det hela ska vila så över natten, imorgon kokas det hela ihop till marmelad. Hoppas nu att det bra!

Sitter i min egen lilla hörna, lyssnar på Tottas Duetter och Lisa Nilsson, sjunger med emellanåt och undrar var alla de där bra blogginläggen jag tänkte på när jag cyklade, har tagit vägen. De tjuriga tankarna om medtrafikanter på elscotrar som far som skållade troll överallt. Själv envisas jag ju med att följa trafikregler och visa hänsyn, dels för att det är trevligt men också för att jag är rädd om livhanken. De mera fundersamma tankarna på vänskap och vikten av att ta hand om relationer. Jag är en kommunikativ människa som tycker om att ha löpande kontakt med människor, i bekantskapskretsen är jag nog lite udda vad det beträffar. Det kanske är en av anledningarna till att jag bloggar igen?

Teet är uppdrucket, banankakan uppäten. Dags att titta en stund på nyheter? En daglig dos får jag ju ha, även om det mesta gör mig nedstämd. Det hjälper dock inte att blunda för det som händer runtomkring oss.

*P*

Ikväll har vi haft svåger och svägerska här på kvällsmat, ett perfekt sätt att umgås på tycker jag. En helt vanlig vardag får lite guldkant när vi träffas under några timmar.

Skånsk äggakaga med stekt fläsk och rårörda lingon och sedan en väldigt god äppelpaj, väldigt gott och uppskattat alltihop.

Det var några år sedan vi började bjuda hem vänner på kvällsmat, där vi samlas runt bordet i vårt lilla kök. Inget märkvärdigt, bara god mat och samkväm.

Och imorgon är det fredag – igen!

*P*

Det såg länge ut att bli en misslyckad odlingssommar här. Tomatplantorna som sett så frodiga ut, var just bara det – gröna och frodiga. Bland tusentals blad återfanns en och annan tomat, flera angripna av sjukdom eller vad det nu var. Många av tomaterna plockades och kastades. Jag och mAnnen svor åt det vi inte förstod. Vi hade ju gjort som vanligt, tyckte vi.

Trots detta har det faktiskt blivit två skördar. Precis som de senaste åren, har tomaterna lagts på en braspanna tillsammans med paprika, lök, vitlök, olja och kryddor. Efter ett par timmar på låg värme i ugnen paketerades röran i burkar och åkte in i frysen. Härligt att ha denna skörderöra under kommande månader. Ibland blir det en bas i en köttfärssås, ibland mixas den till pizzasås. Lyxigt att plocka fram och njuta av.

Brukar du odla någonting?

*P*

Vi är redan i mitten av september, hur gick det till? Livet är behagligt just nu. Eftersom jag är en vän av rutiner, så mår jag bra av att ha sådana på plats.

Sedan några veckor tillbaka börjar jag dagen med ett litet yogapass, ett behagligt sätt att väcka kroppen på. Det är ju inte så att jag blivit mjukare med åren, mer än i hullet då. Om vädret sedan tillåter, tar jag min röda elcykel till jobbet. Vad glad jag är att jag gav med mig och köpte en sådan till slut, för inte hade jag cyklat på vanlig cykel med ren kvinnokraft inte. Sambon påpekar gärna hur mitt humör ändras när jag cyklar. På vägen till och från jobbet hinner jag sortera och släppa tankar, samtidigt som jag får njuta av naturens skiftningar med färger och dofter. Underbart!

Just idag har jag inte cyklat, eftersom det blåste rejält i morse. Med facit i hand så hade det väldigt bra, men idag blev det bussen. Tisdagar är numera kursdagar. Jodå, jag och sambon har börjat läsa italienska. Under nästan två år använde jag mig av Duolingo-appen och lärde mig en del, innan jag tappade sugen. Nu har tråden tagits upp igen och numera på gammalt hederligt vis i form av fysiska lektioner på Vuxenskolan. Kul!

När jag landade i fåtöljen för tjugo minuter sedan, hade jag tänkt skriva något helt annat, men nu minns jag inte vad. Det får bli som det blir.

*P*

Jag blir så glad när det kommer små meddelande som berättar att fler ”från förr” börjat skriva igen. Det kommer förhoppningsvis att sporra mig att skriva lite oftare.

I huvudet finns alltid utkast till blogginlägg, i mobilen foton som passar till. Där ligger de i och för sig bra, men det är ju roligare att sätta sig på köksstolen, bjuda sig på en kopp kaffe och en bit god banankaka och skrida till verket. Här är jag nu!

Semestern avrundades med ett besök vid Wanås , en plats som aldrig gör mig besviken. Sakta strosar man runt, upptäcker alltid något nytt.

Återgången till jobbet gick bra, såklart. Jag har ju mångårig rutin på det där. Mitt nya gäng är på plats och det känns riktigt bra. I förra veckan körde vi en liten kickoff, som blev lyckad, det känns bra att kunna bocka av. Åldersspridningen är lite bättre nu, 21-50 år och så jag då, 60-plussaren.

Nämen, hörni! Det här fungerar ju inte, det finns massor av ord som vill ut, men det skulle bli en kaospyttipanna om jag bjöd på allt i ett inlägg. Det är ju därför jag ska skriva oftare, så bra att jag kom på det!

På återhörande!

*P*

Ja, ni vet.

Den här sommaren har semestern hackats upp litegrann, då jag har valt att planera helt efter situationen på arbetet. Kanske är det därför som återgången dit känns lite extra i magtrakten? Det känns inte bekvämt, jag känner mig orolig. Självklart finns det inte mycket mer att göra än att ta ett djupt andetag, höja blicken, ta ett dopp i havet och umgås med dem jag verkligen vill umgås med fram till måndag.

Just när jag hade skrivit den här inledningen igår, torsdag, kom det ett sms från chefen. En bagatell sett utifrån, men jag blev besviken och irriterad. Pratade med Yngsta om det, eftersom hon råkade landa i köket just då. Därefter åkte vi till havet, där jag lekte med barnbarnet. Bättre distraktion finns inte, då jag också laddar kärlek och energi tillsammans med honom. Han, sexåringen, som står mig så nära. Den filosofiske och aktive killen som börjar skolan i nästa vecka.

Torsdagen avrundades med ett besök på Malmöfestivalen, där jag lyssnade på ”Thorssons” – även kallat ”Lunds fjärde bästa band”. En lagom festivaldos för mig.

*P*

Jag blir förvånad när jag sitter vid köksbordet i det hyrda huset och inte lyckas nå internet. Händerna stillnar på tangentbordet och blicken söker sig ut över havet. Utsikten, den efterlängtade. Ingenting står i vägen för mina tankar, inte heller avsaknaden av det där vi tar för givet idag.

Min blick trevar sig ofta långt bort, så långt den kan nå. Hemma i lilla huset handlar det inte om många meter. Ifrån köksbordet vandrar den över gården med utblommad kattmynta, bort till radhuset i två våningar, där grannen och vännen Y bor med make och katt.
I min trädgård stannar blicken mot det rödmålade planket, som egentligen är en gemensam garagelänga. Tidigare i sommar har rosor och pioner maskerat byggnaden och känslan av gammeldags trädgård har kunnat förnimmas.

Den har blivit starkare med åren, längtan efter att låta blicken försvinna ut i oändligheten. Ibland tror jag att mitt tänkande och skrivande skulle gynnas av att jag var på en plats med just den där möjligheten. Troligen är det bara en dröm, en längtan. Allt handlar väl egentligen om mig och det är ju ingen jag kan fly ifrån, oavsett vilka vyer jag har runtomkring mig. Det som hjälper min kreativitet på vägen är nog lugn och ro, där tankarna hittar till sina små fack och låter fantasin få spelrum igen.

*P*

Inuti mig finns en längtan att hitta tillbaka till skrivandet och jag tror att det är som att börja jogga, jag gör det i små etapper. Helt ärligt så joggar jag inte heller. Men det där att ta små, små steg och låta kravet på prestation vila, det tror jag på.

Det finns så mycket jag vill göra och när jag går på ledighet staplar mina längtor sig ovanpå varandra. Visst var det ett tag sedan jag virkade? Stickprojektet som kom av sig, för att jag inte förstod hur jag skulle göra första varvet med rundsticka. Trädgården är rufsig av utblommade rosor och en gigantisk tremastarblomma. Jag vill umgås med döttrarna och barnbarnen. Böcker! Jag vill läsa!

Ja, ni hör. Det är nu jag behöver höja blicken och känna efter var jag har handbromsen.

Igår träffade vi Yngsta med son hemma hos dotterns nya pojkvän. Vi passade på att ta en promenad i regnet för att besöka ”hemma-hos-loppisar” i hans by. Det var imponerande välplanerat med inlägg på FB och finfin karta, men vädret var inte så tillmötesgående. Mellan regnskurarna fick vi lite sol, temperaturen var dock behaglig. Jag köpte kakor som några barn hade bakat, barnbarnet Z fick en actionfigur och en fin penna. 4H-gården fick ett besök och vi läste att de erbjuder barnkalas. Trevligt alternativ till stökiga lekland, tänker mormodern.

På hemvägen stannade vi till och köpte tomater och squash till kvällens lasagne. Jag älskar verkligen idén med grönsaksstånd längs vägen.

Vår lilla tur avrundades med ett bad i Klagshamn, sen var jag väldigt nöjd.

*P*

Det ska jag väl klara av? Den här sommaren har jag delat upp semestern i två omgångar, del ett var i början av juni, då vi körde till Italien. Del två ligger framför mig och kommer att tillbringas i Sverige, vilket känns helt ok och till och med efterlängtat.

….

Ja, mer än så här skrev jag inte för några dagar sedan, men jag postar det ändå.

*P*