På väg mot ett fantastiskt liv

Så har jag gjort min första löparresa. Alltså med träningsläger och inte bara resa till ett lopp.

Anmälan var väldigt spontan när jag satt hemma och surfade på plattan. Hade tagit slut med min kärlek och då det var vår jul ihop så var resten av släkten på annat håll. Kände att denna resa skulle bli min julklapp till mig själv. Har inte rest själv privat någon gång utan alltid haft sällskap på resor. Det är ju en trygghet men också en begränsning att träffa nya människor ibland.

Resan innehöll ett lopp på söndagen. Mara eller halvmara efter eget tycke och smak. Ett par löppass om dagen samt halvpension på hotellet. Jag hade valt till enkelrum då jag kände att jag inte ville chansa på rumskamrat. Man vet ju aldrig vem som står i dörren.

Bokade flyget själv. Blev Lufthansa över München från Göteborg. Åkte lördagmorgon 6:30 och var framme 13:00 lokal tid (-1). En av ledarna och arrangören Micke Grip plockade upp mig och körde mig till hotellet. Fint väder min lite kyligt i luften.. Blev lite poolhäng och hälsa på de som kommit på torsdagen redan. Triathlon gänget körde tors-tors. I väntan på Stockholmsgänget som kom med direktflyg med Norwegian så satt vi vid den tomma poolen som renoverades. Skulle vara klar å söndagen.

Lätt kvällspass för att väcka benen inför loppet på söndagen. Snackade ihop oss lite och vi var ett gäng som gissade på att komma in runt 1:30. Jag hade ambitionen, men insåg att det skulle vara tufft att hålla 4:15 fart förhållandevis fartotränad.

Middagsbuffe på kvällen och sedan samlades vi för att lära känna varandra. Blev att vi skull gissa varandras tider i loppet med hjälp av en kort beskrivning från respekrive. Var ett väldigt bra sätt att komma ihåg namnen på alla.

Min beskrivning var att jag var hyfsat tränad men osäker på farten. 1:30 en ambition, och 1:36 ett krav för att klara kvaltiden för NYC marathon. Själv gissade jag på 1:34 på mig själv. Kändes som en rimlig tid och lite marginal till kvaltiden.

Bg Spring tidningens karismatiske allt i allo hävdade att han skulle dra 1:30 gänget, men att han har en kapacitet nedåt 1:20 hel.

Sune, 58 år och supertränad hade ambition med under 4 fart. Många duktiga i gänget som var 14 st löpare.

Rummen och hotellet var ok. Maten på frukosten och middagen var lite samma under veckan, men ledarna hade fixat så vi alltid fick ost fruktsallad och yougurt till frukost. Annars så fanns det en omelett kock som fixade det man ville ha. Att frukosten öoonade 6:30 var dock en sanning med modifikation. Då började personalen att förbereda frukosten, men man fick kaffe och juice.

Söndagsmorgon och dags att tävla. Frida, duktiga 100 km löparen satsade på maran tillsammans med Niclas och Tobbe. De startade 8 och vi på halvmaran 8:30. Påstods att det var 8000 löpare totalt.

Vi bodde 300 m från start och mål så det var perfekt. Inga överdragskläder behövdes trots att de bara var någon plusgrad vid starten. Det var självseedning i starten men var lite osäker på hur duktiga löpare det var med. Bg drog med sig några långt fram men jag kände att jag hellre startade lite längre bak för att inte dras med i någon rusning. Varntrångt i starten och gick ganka långsamt första km kändes det som. Sedan ramlade jag in i marchfart och det flöt på ganska bra. Fint väder, sol och ingen blåst. Temperaturen steg men blev aldrig varmt.

Kom ikapp Camilla efter 5 km och snackade lite med henne, men hon tog vatten vid 10 km så då tappade jag bort henne. 10-15 km var väldigt lättsprungna också så jag hade lite högre fart där. 10 km markeringen gjorde jag på 45 prick så hade 1:36 inom räckhåll, och med den snabba 5:an efter det så var det ju bara att hålla farten. Kom in på 1:34:03 på min klocka. Kände mig nöjd att få en såpass bra tid så tidigt på säsongen. Träffade makarna Take, bg, Sune, samt Micke direkt efter målgången. Camilla kom in knappa minuten efter mig.

Bra lopp att köra som testlopp. Platt och inga överraskningar. Lite knixigt i slutet när man skulle genom stan, men ingen fara. Perfekt temperatur och lagom med folk. Kanonstart på resan.

Körde en kortare återhämtningsrunda med Bg på kvällen. Bg är ju inte bara en väldigt trevlig person och ansvarig utgivare för spring men även en respekterad tränare med många kända namn på sin meritlista. Bg var med som ledare för vissa pass, men mycket som inspiration för gruppen. Han är 55 år och satsar stenhårt på att slå många svenska rekord i löpning. Häftigt.

Måndagen blev morgonpass, samt gissa sin tid på 5 km. David, som även han var ledare, men mest som stämningshöjare med sina roliga inlägg i debatter och på vår facebook grupp. Hela tiden matade ut filmer från dagarnas aktiviteter.

Jag kände att kroppen var lite mör efter halvmaran så jag satsade på att hålla 5:45 tempo på 5 km. 28:45 alltså. Gick ut lugnt men trodde det var för lugnt så efter 2 km så ökade jag och trodde jag skulle behöva ta igen lite tid. Kom imål på 26 min 😳.

Tisdagen så bar det iväg till Atlasbergen och jag hade insett på måndagen att långbyxor var nog ett måste. Jag hade trott att Afrika var varm, men ack vad jag bedrog mig. Hade frusit sen jag kom. Köpte ett par långa tights i mallen som låg nära hotellet. Där hade de även en välsorterad Carrefour som jag köpte vatten och frukt att ha på rummet. Apelsiner och Clementiner kostade mindre än 5 kr/kg. Väldigt goda med.

Bussresa till Atlasbergen startade tisdagen. Ca 90 min så var vi på 1700 möh. Snöade och blåste kallt. Guiden sa att det började med 2 km platt och sedan 4 km brant. Nedför och sedan 4 km uppför igen för att till slut ta oss tillbaka nedför. Delade upp oss i 2 grupper ganska snabbt då de 2 platta km var branta men på asfalt. Den enda som sprang var Sune och guiden uppför de första 6 km. Riktigt tuff startoch Micke som hämtat mig var slak med en bygynnande förkylning. Jag ville inte lämna honom bakom bär de andra tuffade på så vi tog oss fram i maklig fart uppför. På toppen var det riktigt kallt och längtade ned i dalen på en slingrande grusväg. Sune sprutade grus och höll 3 min fart enligt egen utsago. Vi andra lunkade på i makligare tempo och kände att låren tog stryk.väl nere i dalen så passerade vi igenom lite bergsbyar. Väldigt likt vandringen i Indiska Himalya. Upp igen och denna gång på norrsidan vilket innebar att skråa på snö. Micke Grip hade asfaltskor och ingen rolig resa på snön. Jag kände själv att om man fick släpp så låg man några 100 m ned och troligtvis inte särskilt välmående. Sune tog även denna sträcka i full fart… Trodde att vi var på toppen många gånger när vi rundade kanter men det bara fortsatte. Väl på toppen var jag väldigt trött. Frusen och yr. Troligtvis av höjden. Nedförslöpet kändes otrygg med mycket lösa stenar och när pulsen rusade till 180 så började jag att gå nedför. Väl tillbaka efter 20 km promenad så drog vi i oss en spagetti vilket var gudagott attfå något i den kraftigt nedkylda kroppen.

Blev ett varmt bad istället för en löptur med BGpå kvällen.

Onsdagen så startade Bg, Sune David och jag med en morgontur. Hade piggnat till efter nedfrysningen i bergen. Efter detta så körde Frida löpstyrkeövningar som var tuffa. Frida som höll ihop det mesta på resan med alltid en glad och positiv inställning.

På kvällspasset höll BG i korta intervaller. 3x3x300. Tufft.

Torsdagen så hade verkligen träningsvärken utvecklats till en smärtnivå som inte var nyttig. Morgonpasset skulle innebära en löptur till lejonklippa. Väl däruppe ansåg resten av gruppen att det skulle vara kul att ta sig upp på berget bortanför. BG och jag avstod och sprang runt berget istället. Riktigt tufft med lår som skrek av smärta.

På lunchen stack jag och triathlon Tommy, som höll i triathlon gruppen, till lokala badhuset för ett simpass. Riktigt skönt att simma en timma.

Kvällspasset blev en återhämtningsrunda med lite rörlighetsövningar samt corestyrka som avslutning. Min puls rusade igen och kände att kroppen inte mådde bra. Började frysa ordentligt och tog ett bad med kaffe på rummet.

Fredagmorgon så mådde jag inte bra alls och ställde in morgonpasset, samt även de långa intervallerna på kvällen. Frös än mer på natten till lördag så var inte aktuellt med morgonpass med BG och Sune.

Resan som helhet var kanon. Jag älskar att träna i grupp och det här var verkligen grupp. Alla glada och positiva och var nöjda med sin kapacitet. Passen var jättebra och ett riktigt träningsläger. Vi gled omkring mellan passen i träningskläder och softade vid poolen eller på rummet. Alltid fanns det någon som man kunde haka på

Frida, Micke, David,BG, samt Tommy var lyhörda och balanserade allt jättebra för gruppen.

Marrakech är en stad med en Medina som erbjuder mycket shopping med stor prutmån. Jag köpte lite oljor och annat som jag antagligen försörjde försäljaren i flera månader. Tycker det är lite jobbigt när de är så påflugna och priserna var väldigt oklart om man nått en bra nivå. Att vara i Marrakech i slutet av januari innebär att det är kallt på nätter. Nedåt minus. Detta hade inte jag fattat så jag hade inte tillräckligt med varma kläder med mig. Kallt inne överallt, så jag frös ständigt.

Jag hade med mig vattenkokare och en portabel högtalare. Dessa tyckte jag att jag hade stor glädje och nytta av..

Maten var bra. Borstade tänderna i varrnet och åt alla färska grönsaker. Inga problem med magen.

Blir säkert någon mer resa med Frida och gänget i framtiden. Gav meramak…

Så var första veckan på året genomförd. Blev tillfredställande mycket träning. Några pass på gymmet med yngste somnen gladdes mest

Nu gäller det att hålla igång nivån innan Göteborgsvarvprogammet kör igång 15/1.

Lite dåligt med löparkompisar denna veckan men det går bra. Vill inte köra trailrundan själv i fall man ramlar och skadar sig. Inte så många som rör sig i skogen sena kvällar.

2017 var ett halvdant år. Obefintlig träning på vintern våren. Från halvårskiftet så kom jag igång riktigt bra och hittade lite nya träningskompisar. December blev en svacka igen.

219 pass totalt under året och 149 dagar med träning. 13650 min. 123,55 mil löp och sim

3 swimrun tävlingar och 3 löptävlingar. Ingen särskilt väl utförd förutom sista som var sylvesterloppet.

Hade inte så stora förhoppningar utan såg det som ett testlopp att veta vilken nivå som jag skall lägga mig på i träningen för 2018. Loppet gick dock fortare än jag trott. Ändå så tog jag det lite lugnt så inte låret skulle bli sämre. Pulsen låg på snitt 148, och det undrar jag verkligen om det stämde då farten indikerade på maxfart. Brukar ligga runt 170 på maxfart. Det kändes bra trots allt och är väldigt nöjd med 13:e platsen i Mastersklassen, och om det hade funnits H55 hade jag varit 3:a. Tid 42:34

skönt besked att farten finns i kroppen så man inte behöver vara orolig för att kämpa i moderata farter.

2 veckor kvar till träningsprogrammet startar och morgonens vikt va 82,5 kg. Behöver gå ned 5 kg till Maj känns det som…

Efter ett antal års obloggande så känns det som en nystart på både bloggande och tränande. Inte för att träningen legat nere men den har varit ganska oorganiserad och därmed en del missnöje med resultat.

Kikar tillbaka på mina år som varit bättre med avseende på resultat så handlar det mest om organisation på träningen. Inte för att spontanträningen inte ger resultat men att jag gillar och behöver ett träningsprogram som ger mig en ledning och incitament att ge mig ut på ett pass.

Jag behöver ett tydligt och tufft mål och älskar vägen dit. Mitt sätt att sätta press på mig själv att uppfylla målet är offentlighet. Att berätta för alla att detta skall jag uppnå. Det bästa är när mn tvivlar på om jag kommer att klara det. Både jag själv och omgivningen. Det peppar mig. Då jag genomfört vissa såna utmaningar och klarat det så finns det en viss hybris hos mig. Att jag kommer att greja det ändå. Den villfarelsen måste bort då den är en fara för att jag struntar i planen. Får jobba mycket mentalt med detta.

Hur skall jag göra detta då?

En del är denna blogg. Den får utgöra mitt utlopp för min bearbetning av min hybris. Ventilera mina tvivel och framgångar. Jag gillar att skriva och det är nog bra att inte belasta omgivningen för mycket utan låta de tvingas lyssna på min nördighet.

Jag har köpt ett träningsprogram för att klara Göteborgsvarvet på 1:30. Hybris? Nä tror inte det men är osäker på min kapacitet att fortfarande springa fort. Testar detta idag genom att springa Sylvesterloppet. Inget solklart mål på tid utan kommer att ta det tempo som känns bra. Hoppas på en tid under 43, men som sagt väldigt osäker på ur kroppen klarar farten just nu.

Jag har ett långsiktigt mål med Lidingöloppet i höst. Drömmen är ju att klara medalj, men då måste jag vara skadefri och att kroppen grejar farten

Jag har simningen som är oerhört bra som komplement till löpningen. Gått med Triathlon Väst för simpass, men även spinning. Få kvalitetspass med andra är viktigt att hålla farten igång.

Vara lyhörd på kroppens signaler och köra prehab…

Tävlingsäsongen då… vad är planerat?

Har lärt mig att planera in tävlingar i viktighetsgrad. Just nu är jag lite osäker på vilka som är viktigast, men Lidingöloppet blir nog årets fokus. Allt annat på vägen är resan dit. Med tanke på det så kommer Näsetloppet i början av Maj vara av hög prioritet, då det är seedningsklassat. Då har jag en vår och hösttävling i Prio 1.

Älskar swimrun så de får komma i nästhögsta prioritet. Inte anmäld till någon tävling ännu, men gillade Infinity 6h starkt. Ultraloppen har en fantastiskt vänskaplig atmosfär mellan deltagarna tycker jag. Mycket prat och skratt på vägen. Öloppet är speciellt då jag är uppväxt i södra skärgården och tycker att det är så roligt att ta sig fram genom dessa öar på ett sätt som man inte trodde var möjligt i unga år.

Så hur ser den troliga tävlingsäsongen ut då?

Januari: Halvmara Marrakech. En spontananmälan till en löparresa där detta lopp ingick. Känns kul att testa löparresa.

Februari: …

Mars: vårloppen i Skatås 8 och 16/32. Får se hur träningen och kroppen känns. Seedningloppet för Gbgvarvet lägger här med så blir en avvägning. Vårloppen blir prio 3 och seedningsloppet prio 2.

April: kungsbacka halvmarathon är en bra test av vinterträningens utfall. Kan bli något mer millopp eller traillopp.

Maj: Näsetloppet som prio 1. Göteborgsvarvet kommer ju givetvis som en klar 2:a. 10 000 m bana kommer som ett testlopp inför GV.

Juni: infinity Swimrun 6h sen får vi se.

Juli: inget in planerat

Augusti: Öloppet , 10 island swimrun och försöka hitta lite traillopp

September: Jubileumsloppet och Lidingöloppet. Se om jag hinner springa Risveden, samt något mer traillopp.

Oktober: någon mara ligger i tanken

November och december: får se hur planeringen blir mot 2019. Målet är att ha en kvaltid klar för New York Marathon 2019 (under 1:36 på hm eller 3:23 på maran) innan denna tidpunkt på året och planen kan startas för bra mararesultat 2019.

Så en plan finns

Racerapport Ultravasan 90 km
Åkte upp under fredagen och bodde på Försgården. Andra sidan älven om Vasaloppstarten i Transtrand. Träffade några andra löpare på kvällen och satt och pratade lite om förväntningar, kläder, skor med mera. Alla hade sina funderingar på vad som skulle vara bäst. Jag hade bestämt mig att inte ha en drop bag i varken Evertsberg eller Mora. Hade ett par extra strumpor och kallingar i ryggan om det skulle bli behov av att byta. Kände att om jag behövde byta så ville jag göra det när det var behov av det och inte där det låg en väska. Jag var perfekt klädd tycker jag. Min kortärmade Nike combat- Solvikingarnas T-shirt- Kallingar. 2xu tights till låren samt Adidas tennis shorts. De är perfekta för långa pass så de har stora fickor att ha saker som man vill ha tillgängligt under en tid såsom gel eller lampa. vad kompressions skydd samt ”finger strumpor” Mina Adidas Revenergy Boost skor.
Hade ingenting mer än lite Inotyol mot skav,annars ingen tape på fötter. Sprang med mina ilägg för hålfotstöd samt pelott som lyfter tranpdynan. Keps och svettband. Hade svettband under min Suunto klocka. Ryggsäck med en halvliter vatten, tape, lite smärtstillande piller, (Ipren o Panodil Zapp Kombo som läkarna rekommenderade) Några snickers, regnjacka, Compeed och Inotyol, samt min telefon med extra batteri.
Gick och la mig vid 10 tiden och somnade ganska snabbt. Hade fått Spagetti o köttfärsås på hotellet så man var mätt, men jag drog i mig lite godis och en öl för att vara full laddad med energi.

Vaknade kvart i 2 på natten och kunde inte somna om. Upp och dricka kaffe vid 3. Satt och pratade med Hotellägaren och Anders Boström som jag senare skulle tillbringa nästan hela loppet med.Anders hade sprungit Åre fjällmarathon på 4:50 så jag var lite orolig för att han skulle vara för snabb. Åkte till starten vid halv 5 och började känna adrenalinet stiga. Kaffet hade gjort sitt så magen kändes bra och kroppen pigg. Lite stel i vaden som jag skadade veckan innan, men sjukgymnast och massör sa att det inte var någon fara så jag tänkte inte så mycket på den. Träffade Anders B på fältet och vi sa att vi skulle köra ihop i början i alla fall. Letade efter Daniel F men kunde inte hitta honom i vimlet.In i startfållan med 10 min kvar och pulsen steg. Hur skulle detta gå? Jag nollställde huvudet och sa till Anders att nu börjar vi med 3 mil.

Starten gick och en lång uppförsbacke på asfalt väntade. Ganska trångt och vi rättade in oss i ledet. Kanske var 100-120 höjdmeter första 5-6 km, så det var skönt att ligga i 5:45 fart uppför. Ingen stress utan bara komma in i loppet. Blev kissenödig nästan med en gång så första stoppet blev runt 5 km. Rullade på till Smågan. Ett kisstopp till innan Smågan så 6:09 som snittid till första station var helt OK. Tog vätska vi alla vätskestationer och promenerade ung 100 m varje gång för att få i sig vätskan i lugn och ro.Efter Smågan blev det lite mer tekniskt och trångt. Låg på led i skogen och kändes som det gick lite långsamt. Vi hade 6:32 fart mellan Smågan och Mångsbodarna och det hängde mest på att vi hamnade efter folk i spåret och det var väldigt svårt att ta sig förbi. Ingen stress dock. Målet var medalj och då snittfarten sen starten låg runt 6:15 så kändes det lugnt. I Mångsbodarna så hejade lite Solvikingar som skulle springa stafetten så det var kul att se lite kända ansukten.

Nästa sträcka började med grusväg nedför så vi kunde sträcka ut lite och positionera oss i fältet. Sprang förbi folk hela tiden så det kändes som man fick energi av det. Andra halvan var teknisk igen och var lite folk som inte höll farten men vi kom förbi efter ett tag. Denna sträckan till Risberg hade vi 6:19 snittfart med några kisspauser. Jag kissade var 5:e km, vilket jag aldrig har gjort så ofta. Hade nu avlagt 34 km men det kändes som vi precis börjat så humöret var på topp. Inget regn tills hit och lagom temperatur. Nästa sträcka var till Evertsberg och halva loppet. Vi sa att nu tar vi dessa 15 km med gott mod så har vi mindre än hälften kvar. Denna del var dock väldigt blöt och det började regna kraftigt. Anders tog på sig regnjacka men jag körde på i utan. Det var blöta myrar och leriga vägar att ta sig fram över och det började kännas i kroppen. Hade 6:23 fart fram till denna station och det berodde nog mest på underlaget.

Anders träffade sin familj i Evertsberg så det blev ett längre stopp. Jag passade på att stretcha vaderna lite då jag hade ont i vaden i princip hela tiden.Var värre i myrarna då det blev lite översträckningar i vaden till och från.Kom iväg från Evertsberg med att ha lagt 5 h totalt. Var lite orolig för totaltiden då jag var rädd för att tappa mycket tid i slutet. Vi låg runt plats 300 och hade tagit 100 platser sedan Smågan. Nästa sträcka var riktigt tuff. Mycket myr och backar. 6:53 fartenligt vasaloppsidan men det var ju inklusive det långa stoppet i Evertsberg.vi hade ändå avancerat 50 platser på dessa 15 km.

Framme i Oxberg med ung 3 mil kvar. Vi hade passerat den riktigt tunga mittdelen, men det hade gått över förväntan. Hade 4 h på oss att klara medaljtiden så det kändes riktigt bra.Nu började Stafettlagen att passera oss så det blev lite kul med det.Denna del så är det ganska korta stafettsträckor (5 km) så man träffade folk vid varje station som man fick uppmuntrande ord från. Jag började att bli seg i benen fram mot Hökberg och när det var 20 kvar så sa jag till Anders att köra på. Jag hade 3 h till medaljtid på 2 mil så jag kände att jag inte ville gå på för hårt och riskera att man fick full kramp. Det kan ju hända mycket i slutet. Andres drog på och försvann rätt fort. Jag lunkade på och började att få hugg i vaderna av kramp. Försvann när jag gick så var noga med att ta promenader så fort det började.

Hökberg till Eldris gick på 6:39 fart så jag tog det väldigt lugnt. I Eldris så stod många Solvikingar och hejade och det var riktigt skönt att få den pushen. 9 km hvar och 1 h och 15 min till att klara Sub 10. Ingen större utmaning så jag tog det väldigt lugnt.Sprang mestadels men gick i alla motlut och promenerade en stund vid vätskan. 7:17 fart in i mål från Eldris säger väl att man var rätt slut. Klappade händer och tackade publiken på upploppsrakan så man fick stort bifall. Det var nog det häftigaste på hela loppet. Underbart att klara medaljtiden. Trodde att det skulle vara mycket svårare att klara men får nog tacka Anders sällskap som höll borta tankar på vad man höll på med…

Då jag inte hade uppdrag i min firma så bestämde jag mig att Januari skulle bli ett träningsläger att komma igång. Lite för att hålla rastlösheten på plats då man inte har ett arbete att gå till samt att inte belasta särbon med min överskottsenergin. Det har gått bra med träningen men mentalt så är det väldigt jobbigt att inte arbeta. Man presterar ingenting känns det som. Det man gör är att träna, städa, fixa saker man borde gjort för länge sedan. Rätt svårt att känna att man gör något vettigt. Trots det så vill man ha bekräftelse. Särbon har ingen lätt situation…

I alla fall så har jag tränat bra.

Så här ser månadsresultatet ut jämförelsevis med ett antal månader tillbaka.

Rätt så hög stapel. Var lite orolig att jag var övertränad igår (30 jan) då jag hade väldigt svårt att få upp pulsen. Skippade några pass och tog igen det idag och var mycket piggare. Så här är fördelningen av passen i Januari,

Kört många olika pass medvetet för att bygga upp styrka och kondition. Roligt att testa lite nya pass såsom VIPR och löpstyrketräning. Löpstyrketräning har jag i och för sig gjort tidigare men detta är fokuserat mor bål och höfter enligt Markus Stålbom. Har gått hos Markus löpkliniker och han utvecklar ens löpning radikalt. Rekommenderar hans kurser och kliniker. Markus är väldigt hängiven och ställer upp till 100% utanför dessa kliniker om man behöver hjälp.

Särbon och jag har en ny PT. Dennis som är mångsidig holländare på Nordic Wellness. Vi hade vårt första pass i veckan och fick göra lite tester av kondition styrka rörlighet samt fettmängd. Först fick vi köra ett Bruce test . Detta innebar att man skulle bygga upp backe och fart. Starta på en ganska låg fart men brant backe. Sedan öka farten och lutning på backen. De första 9 minuterna var  uppvärmning. Gå i tuff lutning var inget för varken särbon eller mig. Sedan kom vi till nivå 4 och man var tvungen att börja springa. Ingen av oss blev jätte trött men man kände att det det börjar att ta emot. Då var lutningen 16% och farten 6,76 km/h. Alltså en ganska låg fart i brant backe. Vi klarade denna nivån. Vid nivå 5. 18 % lutning och 8,05 km/h så började särbon att frusta betänkligt. Hon har varit o convalescence sedan November med en operation av Hallux Valgus . Att hon kan springa 2 månader efter detta är jag väldigt imponerad av. Men efter 13 minuter så stöp hon men med ett VO2 max värde på 53.04. Tittar man på tabellerna för kvinnor så är detta mycket imponerande tycker jag.

Normative data (Heywood 2006)^[7] for Female (values in ml/kg/min)

Hon är Superior!!!. Det har jag vetat länge men nu finns det på papper!!

Jag lyckades att hålla ut till nivå 6 då lutningen var på 20% och farten 8,85 km/h. Denna nivå startade vid 15 minuter och efter 15:30 så kände jag att mina höftböjare kommer att ha problem att hänga med. Jag hade kört ett spinning pass samt ett CX Worx pass på lunchen så jag var lite seg i benen. När benen började att tappa ordentligt efter 16: 30 så gav jag upp. Detta var dock rekord för Dennis adepter med en minut, så jag är väldigt nöjd, men jag vet inte vilka han har haft förut. Mitt VO2Mx resultat blev då 60.93. Det är ju löjligt högt.

Normative data (Heywood 2006)^[7] for Male (values in ml/kg/min)

Tror att jag är bra på att springa effektivt i backe så nivån är inte representativ. Roligt att få ett sådant värde dock.

Sedan gjorde vi lite olika rörlighetsövningar och med avseende på dessa skall dessa skall vi få var sitt träningsprogram.

Spännande och seriöst känns det som…

2013 var ett riktigt tråkigt år träningsmässigt. Var i fantastisk form i slutet av 2012 och kände mig fantastiskt stark. Hade höga ambitioner och siktade högt.

Mål

Marathon 2h 55min

Halvmara 1 h 24 min

Milen 38 min

Genomförde ingen marathon eller halvmarathon under året. 2 millopp som båda hamnade runt 42 min, vilket var ganska bra tyckte jag med avseende på min ringa träning.

Anledningen till det misslyckade året har varit vad problem. Nu tror jag att dessa är borta, i alla fall tillfälligt men förhoppningsvis så kan jag undvika dem i år.

2014 har ett stort mål och det är att genomför Ultravasan på ett bra sätt. Målet är 9 h, dvs 1 mil per timma. Ett högt mål men jag brukar sätta en hög ribba.

Hur jag skall nå dit är jag inte helt klar med ännu men har en fundering på hur det skall gå till…

Tanken är att i Januari bygga upp en styrka som skall bära kroppen under den tuffa träningsperioden.

I Februari så skall jag försöka öka löpmängden.

Mars likaså.

April hoppas jag Mosslöpningen kommer igång. Skall försöka köra mycket mosslöpning då det gynnar terränglöpningen tror jag.

Maj blir fartträning med många lopp.

Juni skall jag köra BUM 90 km. En liten avstämning om var jag är. Har en granne som är Ultralöpare så skall försöka hänga på honom där.Mycket mosse.

Juli blir fokus på mängd och mycket mosse. Skall köra en halvmara i mossen då.

Augusti blir även det mängd fram till loppet. Tror inte man formtoppar till ett 90 km lopp så det får bli en vanlig träningsperiod.

Årets första månad har varit drabbad av en skum skada. Min högra ljumske låser sig. Första gången det hände så var jag ute och sprang med min livskamrat och i en uppförsluta sa jag: – Jag kör på lite hårdare här… Efter 100 m så låste sig ljumsken så jag inte kunde ta ut steget fullt. Haltade kraftigt vidare men var tvungen att ta spårvagnen hem. Dagen efter var illa men 2 dagar senare var det som vanligt.

1 vecka senare så var det dags för ett intervall pass med Solvikingarna. 4*4 min. Första Intervallen så kom jag drygt en kilometer och det kändes lätt och bra. Andra lite samma känsla och låg runt 1 km på 4 min. Vid 3:e så kom låsningen. Denna gång så körde jag mitt gamla”Det är bara mentalt” tricket. Fungerade hyfsat men det är svårt att springa avspänt när man tror att benet skall låsa sig i nästa steg. Tappade lite fart och hamnade på 4:10 fart ungefär. Sista intervallen var med lite 90 graders svängar, och Ni som har sprungit tuffa och långa pass vet att ljumskarna INTE gillar tvära svängar. Det var riktigt tufft att ta sig igenom denna km, men klarade det runt 4:20 min/km. Avslutningen med 4*1 min intervaller gick inte bra. Att öka farten var inte det bästa så jag klarade av en intervall. Sedan var det att linka tillbaka till klubbstugan.

Vilade en vecka och körde sedan snabbdistansen med Solvikingarna. 4:30min/km gruppen men det var individuellt så jag sa till de andra att jag lägger mig på 4:30 för de som vill ha en rygg. Hade 4:31 min/km på 9 km så var ganka nöjd och lyckades att få en klubbkompis att ta ut det sista sista km. Det är verkligen det som är nöjet med att springa i grupp och vara del av en klubb. Det som var förvånande var att jag inte kände något alls i ljumsken. Tänkte inte ens på det.

Glad i hågen så drog vi ut på årets första långpass på helgen. 25 km i 12 minus och vind. Jag och en kompis tog oss runt hisingen denna vackra men kalla söndagsmorgon. Ljumsken hörde av sig efter en mil. Ingen låsning men en knytning i ljumsken. Ganska långt ned mot knät. Körde på men det gjorde ont. Vi höll ändå 5 min fart på passet i snitt men kändes som jag slet ordentligt sista 15 km för att ta mig framåt.

Var hos min massör i Skatås Margareta på PSIM. Hon frågade några snabba frågor och kom snabbt fram till att det inte alls var ljumsken utan ryggen. Några vana fingrar utefter ryggraden lokaliserade några riktigt ömma muskler runt en kota i ländryggen. När hon tryckte på dessa så strålade smärten från ryggen mot pubesbenet över till höften och ned i ljumsken. DÄR ÄR DET skrek jag. 1 Veckas massageterapi och Yoga ställningen Cobra ett antal gånger per dag och jag sprang gårdagens Snabbdistans med Solvikingarna smärtfri igår. Lycklig…

Samtidigt som detta har irriterat träningen så har jag fått en kommersiell förfrågan av http://www.runforest.se om att skriva om deras produkter. Nu har ju inte de sökt upp mig utan tvärtom. Jag har frågat dem att jag är intresserad av att testa deras produkter. De var och är intresserade av att få det som de säljer kommunicerat i bloggar och sociala medier.

Jag fick ett par kompressions tubes. Alltså stödstrumpor utan strumpan. Vad delen alltså. Tänkte att det kanske inte var riktigt min grej. Jag kör iofs alltid med kompressionstrumpor på alla pass då jag haft problem med vaderna tidigare. Fick hem sändningen snabbt och jag tänkte att dessa 2 tuber (http://www.runforest.se/shop/kompression-219c1.html) är väl inte riktigt lika smarta som de kompressionstrumpor jag har nu.

Det passet som jag nämnde ovan. 25km i 12 minus. När jag tittade på mina kompressionstrumpor så kändes de kalla, Så tittade jag på :

mina ”fådda” kompressions tuber. Jag kan ju faktiskt ha varma strumpor och dessa tuber. Så fick det bli. Perfekt kombination. Jag var varm o fötterna. Hade stödet för vaderna. Gillar verkligen dessa. De sitter bra. Faktiskt lättare att ta av än kompressionstrumporna. Ni som springer tuffa långpass vet hur jobbigt det är att ta av strumporna när man kommer hem…

Det var en positiv erfarenhet att köra med dessa och jag har gjort det några gånger nu med samma upplevelse. Dock igår så körde jag ett pass med solvikingarna och det var lite varmare än vanligt så jag la ifrån mig tuberna pga att det skulle bli varmt. Skall erkänna att jag haft kompressionstrumpor för att hålla vaderna varma med. Det jag känner idag är att vaderna är mycket stelare än än vad de brukar vara efter en snabbdistans. Är det en fakta eller upplevelse? Upp till varje individ men kompression är ifrågasatt i många forum. Min upplevelse är att jag inte haft problem med vaderna sedan jag använder kompression. Det hade jag innan…

Var ett tag sedan som jag uppdaterade bloggen men känns som det är dags att starta nu inför 2013.

2012 blev ett fantastiskt år.

Jag överträffade mina förväntningar verkligen. Eller egentligen så nådde jag de väldigt högt ställda målen.

Så lite fakta då:

Förbättringar:

Distans        2011             2012

5 km             19:57             19:00

10km           42:15              40:10

1/2 mara  1:34:30         1:27:25

Mara          3:34:40         1:10:56

Längsta      42,2 km         66 km

Jag tog Silver på Veteran SM i Bromölla Mararthon M50 klassen på perset ovan. En putsning med 13,5 min. Ett perfekt upplagt lopp. Jämn fart och grym mental styrka. 

Oerhört nöjd med denna vackra medalj. Bilresan tillbaks från Bromölla var ett lyckorus.

Att slå pers med 2,5 min på Göteborgs  halvmarathon var också en väldigt stor grej. Jag hade hoppats på att kvala in mig till NY Marathon för 2013, och för en garanterad startplats krävdes 1:29 eller bättre för +50. Att komma in på runt 1:27 var inte väntat även om jag kände mig i väldigt god form.

Sedan så gick jag med Solvikingarna under hösten med och det har gjort mina löprundor väldigt mycket roligare. Att ha den dynamiken med duktiga löpare att ta sig genom snabbdistans och intervall pass är ovärdeligt tycker jag.

Nu skall jag bara fundera igenom nästa års mål och planering. Det kommer att bli tuffa mål och en hög ambitionsnivå, men det är ju vad som driver mig…

God Jul…

Så har man blivit av med ”oskulden” för ultralöpandet.
Löparkompisarna Bengt och Henric tillsammans med undertecknande anmälde oss till Havsbadsloppet. Ett 60 km lopp mellan Vittsjö och ängelholm.
Syftet var att avdramatisera maralängden och känna att man sprungit bra mycket längre än 42 km. Tiden var inte en faktor utan genomförandet även om vi trodde att en tImma per mil borde vara genomförbart.

Jag har haft problem med vad och höft sedan Stockholm marathon så jag var ytterst tveksam till att ställa upp fram till veckan som gick. Efter några rundor så kändes det som att jag kanske kunde klara det med smärtor men utan att förvärra något.

Vi åkte ned till Ängelholm dagen innan och körde mesta delen av banan då det var valfri väg att ta sig mellan start och mål. Vi såg ut en sträckning som var ganska rakt på men även undvek lita av de stora lederna. Vi var mycket nöjda med rekningen.

Starten var i Vittsjö så vi åkte med en husbil från Ängelholm till Vittsjö. Han körde som en galning så vi fick svåra åksjuketendeser. En mil till och det hade varit kört.

Starten gick 7:20 och vi startade enligt plan. Vi sa att springa en mil och sedan gå 5 min verkade vara en bra plan. Första milen rullade på väldigt lätt. 7-8 löpare stack iväg och sedan kom vi. Fälter var rejält utspritt redan efter 5 km. Våran första avvikelse från vägen var in på en skogsväg. Vi skulle springa 4 km och sedan komma ut på vägen igen och ha tjänat 500 m. Vi hade rekat första km sedan kom en bom så vi kunde inte köra resterande delen, men på kartan så såg det lätt ut.
När vi hadesprungit 4 km så blev jag lite orolig. Jag frågade Henric om vi var rätt då jag trodde att vi skulle vara vid vägen, men han sa att det inte funnits alternativa vägar, och jag höll med så vi fosatte. Efter 6 km så insåg vi att det inte gått så bra. Kunde inte riktigt avgöravar vi var men såg var vi sprang fel. Att springa tillbaka kändes riktigt tungt så vi fortsatte på en ny väg. Vi varinte klara på hur långt det skulle bli men att det var en avsevärd omväg insåg vi. Till slut så kom vi fram till stora vägen och kunde orientera oss. Ung 7 km hade vi förlängt rundan med och troligtvis en timme i att försöka förstå var vi var. Mycket energi gick åt under denna sträcka.

Det kändes dock som det rullade på ganska bra ändå. Vi gick ned till 5 km löpning och 300 m
promenad. Fram till 45 km så var det inga större problem. Där fikade vi och satte oss en stund,
Efter detta så bröt kroppen ihop. Benen ryggen och höfterna tog helt slut. Det var oerhört tungt att komma igång och det blev inte lättare. Vi gick ned till 3 km löpning och 300 m gång. Knappt så jag klarade det. När det var ung 10 km kvar så hade jag inget kvar i kroppen. Vi hade sprungit 56 km och jag var snurrig i huvudet och svårt att andas. Det var 27 grad och sol men man kunde inte dricka mer vatten då magen var full. Vi stannade på en mack och jag satte huvudet under en vattenkran i några minuter…

Jag klara nu kanske att springa 2 km max för att sedan gå. Henric’s fot svullnade när vi gick så han ville springa men det gick bara inte att springa mer för min del. Jag var helt färdig.

Sista milen var oerhört tuff. Att komma fram till målet var en stor befrielse…

Vi sprang 66 km på 7h och 53 min.

Är väldigt nöjd att ha genomfört det och att kroppen höll. Jag var förhållandevis otränad så jag tycker att det var en prestation att klara de sista 2 milen…