”Ta din snuttefilt och lägg dig under sängen”

oktober 16, 2008

Mitt största problem just nu är att träffa vettiga människor. Var finns de?

Jag är trött på alla losers som sitter på sitt arsle och tycker synd om sig själv. Visst jag kan förstå att samhället inte är perfekt och att tråkiga, sorgliga händelser inträffar. Jag kanske är hjärtlös men skall man elta i det förfluttna och vägra se framtiden kan man lika bra ta sin snuttefilt och lägga sig under sängen. Motgångar gör en stark. Ger en kunskap om vad livet har att ge, bra och dåligt.

Eller har jag fel?

Vissa händelser stannar livet ut men skall det hindra en från att utvecklas?  ”Stoppas pressarna, jag blev rånad för 14 år sen, du måste ju förstå att det tar hårt på en?”

Mitt svar är: Du är tretio, släpp det och gå vidare. Gå inte ut när det mörkt, gå aldrig själv, där finns flera lösningar på det om man bara vill se det. Skärp dig!

Har pratat med en del människor över nätet och många av dem närmar sig tretio, som fortfarande bor hemma, är arbetslösa och har inga funderingar på att ta tag i sitt liv utan tänker fortsätta leva på sin mamma. Var är livskvaliteten? Har självständigheten försvunnit? Har hela Sverige gått och blivit mammasjuka?

Var är alla vettiga människor?

Arbetsmyran

mars 11, 2009

De flesta har nog hört historian om arbetsmyran och lata gräshoppan. För Er som inte hört den kan jag dra den i korta drag. Det är sommar och myran jobbar och sliter för att få ihop mat för vintern. Gräshoppan sitter bara och latar sig och spelar på sin fiol. När vintern kommer dör gräshoppan men myran klarar sig. Berättelsen i sig har ett bra budskap. Ett bra budskap tycker jag. Det är bara synd att detta inte gäller arbetslivet i dag. Inte på de platser jag har arbetat för än.

Att analysera sitt förflutna kan vara bra till viss mån men att försöka ändra det är omöjligt. Därför låter jag mina förflutna arbeten vila i frid men mitt nuvarande skall ändras på. Jag  jobbar på Pizza Hut här i Malmö. Ett tag till i alla fall. Det kanske inte är det man har drömt om men det skall räknas som ett jobb. Sen ett bra tag tillbaka har där uppstått problem på min arbetsplats, som på så många andra arbeten så förekommer detta. Skillnaden är väl dock att det är ingen som tar tag i att lösa problemen och därför kvarstår de och växer brutalt. Varför görs det ingenting åt alla problemen frågar man sig. Och det är en extremt bra fråga. Det svar som jag har kommit fram till efter många huvudkli är att min ”chef” är för lat, hon orkar inte ta tag i sitt arbete mer än absolut nödvändigast, och med absolut nödvändigast menar jag när hennes chefer kommer ner från Stockholm på besök för att granska hennes arbete.

Jag kan förstå att det inte riktigt alltid är lätt att vara chef, hon har ju bara jobbat där ett år nu. Hon har väl inte riktigt kontroll på sina uppgifter än, och det skall man ta hänsyn till har jag hört.  *Host* Jag ber om ursäkt men får alltid en sådan jobbig hosta när jag kommer i kontakt med latmaskar. Det gör mig faktiskt så arg att jag inte kan fortsätta skriva mer just nu.

// Bambi


Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång