Vaknar upp till minus 28 grader efter en natt med hund-Stella i huset. Allt gick bra, hon vaknade vid 03 och skällde på något, djur eller spöken, vad vet jag. Pernilla undrar om hon ska komma och hämta henne, men jag måste ju ändå ut med den andre så det blir hemleverans. Bägge bajsar på vägen mot värdshuset, jag låter det ligga, tar det på vägen hem. Plockar först upp hund-U:s, någorlunda i alla fall, de har ju hunnit frysa fast, går fort när det närmar sig 30, men när jag kommer till Stellas så hinner hund-U före, han är ju lös. Kissar på hennes bajs och sedan trampar han i det med ena skobeklädda tassen. Precis vad en önskar när fingrarna blir till ispinnar i ett vips.
Folk i byn pga hårdrockshelg med liveband både på hotellet och C&R.Borkasjön i isig skrud.In mot byn och pisterna västerifrån.Och så hemma igen efter kall promenad. Norrsken över Kittelfjället.
Lördagen blev kallare än vad vi väntat, kall och otroligt vacker. Minus 24 grader nu på kvällen när jag går och hämtar hund-U:s dambekant Stella. De ska ha sleep over i natt. med pyjamasparty, kuddkrig och torkade kaninöron som lördagsgodis. Vi möts av gnistrande norrsken hemma på gården när jag kommer tillbaka. Förfryser nästan händerna bara för några enstaka bilder, utan handskar. Men vad gör en inte.
Norrsken över Henriksfjället i går kväll.Scones till brunch, lördag.
Gårdagskvällen bjöd ankomst av OC som varit i Östersund, via Gävle, Sundsvall, och jobbat, direkt på det avfärd till Henriksfjäll och restaurang Granen för kvällsmat. Jo, jag orkade inte laga mat i går, punkt. Men i morse orkade jag i alla fall göra scones, stort inspirerad av fotograf-Britt som äter scones ofta. Minus 22 grader på morgonpromenaden och jag är så tacksam över Sandviken-Helenas handvärmare som jag av henne fått. Annars vore händerna utan funktion och vem kan knyta hundbajspåsar med händer som inte funkar?
På kvällspromenaden i går, tillsammans med Pernilla och hund-Stella, så var det minus 12. ”Det känns mycket kallare”, klagade Pernilla och jag sa åt henne att fjöla av. Men nu vet jag; fukten. Det är fukten som gör det och nu i morse kändes det som minus 54. Skoja bara, men lite kallare än minus 19 i alla fall. Träffade Granen-Pernilla och dito Micke i går (den andra Pernilla får heta bara Pernilla, även om hon är syster med värdshuset-Lotta så kan hon ju inte hela värdshuset-Pernilla). De skulle på just värdshuset och äta. ”Vi får ju passa på, sista chansen”, säger de. Från nästa vecka har de samma öppettider som värdshuset, alltså även torsdagar, så då är det kört.
En fin lunchpromenad. Jag gillar att termometern åter visar nedåt minus tio och inte krampaktigt håller fast vid fjösiga minus fyra, som de senaste dagarna. Kyla vill vi ha.
Återigen har jag jobbsällskap i soffan bredvid mig, medan hund-U gått upp och lagt sig. I dag var hon lite tjorvigare vid hämtning. Eller kanske inte direkt vid hämtningen, då var hon på, men hem till oss ville hon inte gå. Hon skulle hem igen. Fick hon inte.
Skrev ett inlägg i Kittelfjällgruppen på FB, efter att folk klagat på skoterföreningen efter helgens skoterkaos. Ibland brinner det till i huvudet på mig, saker måste bara ut, men jag behöver balansera väl för att inte låta gnällig. Jag tror jag lyckades:
”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”, heter det. Att ha förmånen att få vistas i Kittelfjäll, i hela vår vackra dalgång, förpliktigar också ett visst engagemang. Även om du inte är bofast. Så tänker i alla fall jag. I en by inkl. omgivningar där det finns ett 60-tal fastboende så behöver vi som är halv- eller deltidare också hjälpa till. Vilket så klart sker, men vi behöver vara fler – och det finns ideella föreningar att engagera sig i.
Vojmådalens Vänner är en förening som arbetar för att främja dalgångens alla besökare och på olika sätt skapa en året runt-destination, med fina cykelbanor, pumptrack, utegym, discgolf med mera. Och inte att förglömma, naturbastun nere vid Vojmåns strand, vid Grubba. Allt för att ordna så att det finns ett omfattande och väl utbyggt komplement till den etablerade vintersporten.
Övre Vojmådalens bygdeförening är en annan, en förening som arbetar för att hålla dalgången levande, med midsommarfirande, med den från i höstas nya succén Spökkväll i Kittelfjäll, musik- och pysselkvällar, olika kurser, loppisen och inte minst det populära sommarcaféet på bygdegården. Vilket kräver ideell bemanning, dagligen hela sommaren. Föreningen engagerar sig också i frågor som ställverkets placering i Henriksfjäll och luftledningarnas dragning rakt in i Kittelfjäll by. Även för samordningen av säsongskortens sponsring, till de bofasta barnen i Fjällskolan i Dikanäs, tar föreningen ansvar.
Kittelfjälls skoterförening är en tredje, som varit aktuell och uppe för diskussion de senaste dagarna. Även den en ideell förening som baserar sin verksamhet på egna arbetsinsatser, sponsorer, medlemsavgifter och att sälja ledbevis. Många slitsamma timmar blir det för att hålla de 26 mil långa skoterlederna och skoterbroarna i bra skick och skyltade, att ständigt informera med hjälp av just skyltning och sociala medier samt att anordna bland annat det populära Bergsjönappet och SkoterQuizet.
Somrarnas vandringsleder, inklusive spängerna, runt Kittelfjäll hålls öppna och i vandringsbart skick genom ett samarbete mellan Vojmådalens Vänner, Övre Vojmådalens bygdeförening och Länsstyrelsen Västerbotten.
Många av de ideella uppdragen i föreningarna går faktiskt att sköta på distans, så även om du inte är bofast så kan du alltid bidra med din kunskap och kompetens. Och inte minst, bli medlem i de olika föreningarna för att därigenom stötta dem i deras verksamheter. Gör det bara, allt hjälper, och så kan vi alla sluta gnälla på dem som faktiskt gör – och inte bara snackar. Du blir liksom en i gänget.
(För transparens; jag har tidigare varit ordförande för Vojmådalens Vänner och jag är sekreterare och ansvarig för kommunikationen i Övre Vojmådalens bygdeförening. Så partisk? Ja. Mycket.)
PS bara här i bloggen: Och Stina som förestår Coop, i dag när jag var till affären; ”och här kommer Sofia som är tydlig, men engagerad och jävligt rak”, säger hon och visar bordet hon skapat med kartor och information angående leder, förbjudna skoterområden och allmän information kring skoteråkning. Hon kan hon, vilket är kanon. Till Coop kommer alla, oavsett nationalitet eller intresse. De hade en 400-procentig försäljningsökning i helgen som var.
Snöhögarna växer på Fjälltorget och det tar lång tid att ta en morgonpromenad, mycket nytt som ska nosas på. Note to self; kom i håg att hämta Stella i morgon bitti, hon ska hänga med oss hela dagen när matte Pernilla drar till Vilhelmina (eller plass’n som det heter här uppe) för att lämna två skotrar på service. Stella tycker inte om att åka bil. Hon har det bättre med oss. I övrigt jobbar jag på med att läsa och lyssna på bra journalistik från Dalarna från året som gått. Dalarnas journalistpris delas ut på en gala i slutet av februari, men jag tror inte att jag kommer kunna vara på plats. Herregud, jag är bara juryordförande, de som är på galan vill nog ändå bara festa med varandra. Journalistik, begravningar och gravstenar, det är mitt samlade liv just nu.
Ibland får jag sådan enorm lust att klippa av mig håret igen. Jag har ju haft kort förr, men då var jag 20 år yngre än vad jag är i dag. Jag frågar ChatGPT om hjälp, och visst hen ställer alltid upp. Och smörar gärna lite för en också:
”Utifrån bilden – du har ett öppet, varmt ansikte, tydliga ögon och ett hår som verkar fungera fint både slätt och med lite rörelse – här är tre korta frisyrer som skulle kunna passa dig bra:”
Det här är det vackraste och raraste som hund-U vet. Därför är hans lycka obeskrivlig när jag redan hemma berättar att vi ska hämta Stella, ta med henne ut på lunchpromenad och att hon därefter ska följa med oss hem. Fast det där med lyckan verkar ändå kortvarigt. När vi kom hem gick han upp och lade sig direkt så nu får hon vanka kring här och nosa i sin ensamhet. Schysst kille.
OC älskar sina träd, ännu lite mer älskar han sina lampor i träd, men nu ser det inte roligt ut. Två av tre träd har blåst sönder i senaste stormarna. Familjen Addams skulle vara nöjd. Jag också. Ser inte så tillrättalagt ut längre, mer punk.
Först är Lisa och Tyler i Kanada i ett halvår, jag tar hand om deras post. Till jul kom de tillbaka till Kittelfjäll och vad händer då? Då drar Lena och Clas och nu är det deras post jag hanterar och skannar till höger och vänster. Men Allers skannar jag inte in, ej heller annonsbladet Vilhelmina-Aktuellt. Någon måtta får det ändå vara på min beredvillighet.
Skönt att vila ”gå-fötterna” ett tag, med en timme på skidor, även om hund-U var sur för att jag började med att ta en orörd lägda där han fick åla sig fram i snön. ”Skärp dig, du kan”, säger jag, och inte blir det bättre av det. På hemvägen blir det skotrade spår, träffar Janne och Per på skoter, och ser polis-piketen och blir glad. De har haft stenkoll på skoteråkarna i helgen, så det lugnade ned sig med den rena galenskapen från i fredags.
Bilden är från slutkisset i går kväll. Takraset är ett faktum och det var åtta minusgrader nu på morgonen. ”Vem ska ta rätt på det här, då?”, suckar jag. Det tål att fundera över. Tog fram turskidorna efter morgonpromenaden, solen är på väg upp, och som toppstuge-Danne sa i morse; ”Det blir en fin dag i dag”. Han brukar sällan vara så där positiv, så jag tror det blir en kanondag.
Vi går Båtvägen ned och jag noterar en stjärnklar himmel. Konstaterar att det blir en fin dag i morgon.Passerar Jörgens hus och tar en bild och skickar den till honom. ”Jag tror jag måste lägga ut den”, svarar han och jag bara ”kör”.Moln, stjärnor, norrsken och jag som skugga av mig själv. En ganska trist bild, men sådana måste också få finnas.
Kamin-hunden framför och Bosse på min högra sida, är väl just när bilden tas i baren och fyller på sin öl.Då går vi hem igen. Stället är fullt och så många som kommer in och vill ha pizza, utan att ha förbokat. Då blir det nej.
Vid 16-tiden är vi på plats, jag och hund-U, och sätter oss framför kaminen där Hägersten/Kittel-Bosse redan satt. Nu är vi hemma igen, efter en promenad i snö som vräker ned, och ännu en punkt på 2DO-listan kan bockas av. Det är fullständig high chaparall av skoteråkare i byn, de kör överallt utan någon som helst koll, och polisen är på plats hela helgen, vilket de inte vet. Polisen kommer att fånga många. Berusade. Utan förarbevis. Och som kör där det är förbjudet. Det här ska bli intressant att följa.
Bilden och kängan får illustrera ett av mina bästa köp, genom tiderna. Lundhags Skare Expedition, snart fyller de ett år på mina fötter och jag har dem nästan varje dag, mellan 10 – och 15 000 steg. När det är vinter och djupsnö. 4 000 väl investerade kronor.
Dagens lista, genomfört:
√ Städa bolundaren (i går eftermiddag) √ Prata med begravningskund, fixa med pågående gravstenar √ Försöka få ihop jurymöte för Dalarnas journalistpris, är ordf. och sammankallande √ Städa kommoden i badrummet, rensa och torka ur, lägga tillbaka lite snyggare för ett tag √ Åka till Henriksfjäll-Janne R och lämna tillbaka hans glömda nippel √ Skicka mejl till styrelsen om BRF-nycklarna som är på vift, rett ut allt med Liisa √ Skotta snö lilla huset – en gång till i dag, fredag – samt lämna dit tvättade lakan √ Handla mat på Coop och prata med Grönfjäll-Emma, ordf-Gun, Nora och Gielas-Viktoria √ Prata länge på lunchpromenaden med lärar-Jörgen som blir arbetslös nästa år då restaurangskolan (gymnasiet) i Vilhelmina läggs ned
Kvar på listan: Gå till C&R på after work, är det någon som förtjänat det i dag så är det jag, avgång typ kl 16 Skotta snö stora huset (ständigt pågående)
Ute från listan: Jämför Fello och Halebop (åker ut från listan, det är så tråkigt att jag skiter i det, mobilabonnemanget får kosta någon tusenlapp mer i ett år till, orkar inte bry mig)
Bilden har inget med listan att göra, mer än att jag kan berätta att sex personer bokat på för Agistri i september. Så nu är vi åtta sammanlagt.
Ska vi ta en titt på 2DO-listan? Det är väl intressant? Tre uppgifter kvar, varav den sista nog inte försvinner innan jag lämnar fjället eller vi är framme i april.
√ Tvätta alla sängkläder och handdukar, våra och barns √ Läsa handlingar inför BRF-styrelsen √ Göra och mejla beslutslistan till begravningskund √ Kontakta prästen, Huddinge √ Göra FB-inlägg från styrelsen i granngruppen Städa bolundaren √ Ring länsförsäkringar och kolla skydd vid längre utlandsvistelse √ Ring Janne R och prata om ersättning √ Skriv protokoll från styrelsemötet, 13 jan √ Ring Liisa om koll på BRF-nycklar √ Dammsug huset √ Skotta snö lilla huset √ Hämta Systembolaget på Coop √ Reklamera mögligt nyinköpt bröd Jämför Fello och Halebop (tråkigt, skjuter upp) √ Gå igenom status, alla gravstenarna Skotta snö (ständigt pågående)
Han stånkar med snöslungan. Jag går ut och lyssnar om han behöver hjälp. ”Jag blir så förbannad. Det är fukt i snön och det tjockar igen”, svär han, traktor-Thorvald, men hjälp vill han inte ha. Även om han har ont i armarna. Han kopplar loss huven på slungan och rensar bort den hårt sammanpackade snön med järnpinnen. Han kämpar på, 81-åringen, och har till och med investerat i en ny slunga för 60K.
Borttagen snö. Snart ska det enligt prognosen sluta att snöa.
Första snöbortttagningen klar för dagen. Runt bilen, in till huset, in till bolundaren. Jag kallar det borttagning när det kommit mindre än fem cm, över fem cm heter det skottning. Min egen måttstock och min egen benämning. Fast jag skottar nästan varje morgon, även i morse, in till campingens sophus. Jag gör det enbart för att motivera att jag slänger bajspåsen där om jag inte orkar bära den ända till Fjälltorget eller hem. På sommaren plockar jag upp skräp runt huset och slänger, på vintern skottar jag gången in till soporna. Ingen ska anklaga mig för att inte göra rätt för mig. Ingen.
I dag händer det, bara ett år kvar till de jämna 30 åren. Hon fyller således 29 år i dag, mitt minsta lilla barn, och så klart det svindlar. Att snart ha tre (fem) barn på 30-sidan, det känns. Men å andra sidan är jag ju själv på 60-sidan, så det kanske svindlar för dem med? Nåväl. Född kl 12.00 den 15 januari 1997, precis lagom till lunch, och är det något hon sedan dess är noga med så är det sina tre riktiga mål mat om dagen. Där slarvas det inte och knappast med annat heller. Kanske hänger allt ihop? Stort grattis på födelsedagen, älskade dotter!
Vet inte om jag pallar lägga upp fler bilder på snö, men den här gången till förrådet har jag skottat tre gånger i dag och jag börjar bli så där lagom less. Däremot ser kanske en vaken bildtittare att snön börjar på att packa ihop sig, vilket betyder att dagens minus fyra grader gör snön tyngre. Och vad skapar det? Ett behov av ännu mer frekvent skottning. Jag vet vad jag gör i morgon.
Genast märks det på stegen att jag återigen är ensam med hunden.
I går när 28-åringen och C lämnat så slog verkligen dammluckorna igen. Det är öde i byn, trots bästa snön i typ mannaminne, men skidsugna kommer väl på torsdag kväll. Även hemma i huset är det tomt, bara jag och hund-U som vankar. Eller vankar och vankar. Jag har gjort en 2DO-lista som jag betar av allt eftersom. Några exempel:
Tvätta alla sängkläder och handdukar, våra och barns (pågående) √ Läsa handlingar inför BRF-styrelsen √ Göra och mejla beslutslistan till begravningskund √ Kontakta prästen, Huddinge √ Göra FB-inlägg från styrelsen i granngruppen Städa bolundaren √ Ring länsförsäkringar och kolla skydd vid längre utlandsvistelse √ Ring Janne R och prata om ersättning √ Skriv protokoll från styrelsemötet, 13 jan Ring Liisa om koll på BRF-nycklar Dammsug huset √ Skotta snö lilla huset √ Hämta Systembolaget på Coop √ Reklamera mögligt nyinköpt bröd Jämför Fello och Halebop (tråkigt, skjuter upp) Gå igenom status, gravstenarna Skotta snö, skotta snö, skotta snö (pågående)
Tack för den här gången, darlings. Hund-S hänger med huvudet, om hon vill stanna eller åka med hem är svårt att utläsa. Men jag tror hon vill hem, tillsammans med mamma och pappa.
Som de kämpade, med både batteriladdaren till bilen och inte minst med att skotta hela vår privata väg ned till stora vägen. För hand. Efter några timmar så kom de så i väg ned mot Sundsvall igen, efter nio nätters och dagars vistelse i enormt mycket snö, med bitvis sträng kyla och med skidåkning, gymbesök och otaliga hundpromenader. 28-åringen till och med sprang en sväng, i minus 20. ”De tittade konstigt på mig”.
Sofia OO 