Schweblin är på väg att göra sig oumbärlig. För samtliga av hennes noveller har just det som – om de inte hade varit perfekt genomförda – kan få mig att välja bort novelläsning, det som andas 'spektakulärt', men här är jag begeistrad. Med en trollstav till penna lyckas hon i samspelet mellan människor växla mellan rörande värme och det kyligt, djupt obehagliga.

Det är sällan jag ges anledning att använda adjektivet ”gastkramande”, men jag kallar de här novellerna gärna för gastkramande, och de visar en författare i högform. Schweblin skrämmer slag på en, utan att behöva ta genvägar förbi monster. Det onda finns i var och en av oss, och ibland maskeras det som godhet. … Mästerligt skrivna noveller.

Det goda onda är en samling som både oroar och berör, och som på gott och ont vägrar att lämna läsaren ifred.

Det är genomgående spännande och Schweblin överraskar även en rutinerad läsare, som då och då kommer på sig själv med en känsla av otillräcklighet, av bristande uppmärksamhet inför tillvarons alla små hot och förfallsprocesser … en känsla, helt enkelt, av oro.

Hennes nya novellsamling ”Det goda onda” etsar sig fast som bilder i minnet. … Snarare än att vara gåtor som kan lösas erbjuder Schweblins noveller dessa ständiga glidningar mellan realistiska, spökiga och metaforiskt speglande fenomen. Samlingen är suggestiv läsning som ställer grundläggande frågor om vår anknytning till närstående, värld och verklighet.

Schweblin gör i sin novellistik det finkalibrerade till en konst.

En charmerande liten prosapärla lika nära den hejdlösa fantastiken som den mänskliga tragiken.

Berättelsen är en blandning av högst jordnära och avskalade historier och rent fantastiska – i ordets rätta bemärkelse – inslag. Aira är känd för sin experimentella stil, men detta ska inte avskräcka någon. I byn El Pensamiento är lätt att följa med i såväl språkligt som innehållsmässigt, men som all högklassig litteratur finns här lager att upptäcka och gott om tolkningsutrymme åt läsaren. En stor läsupplevelse i nätt förpackning.

Historien om Parmenides är också ett bra exempel på något som kännetecknar Airas litteratur i stort – en underbar humor. Förutom en uppfriskande respektlöshet mot västerländsk idéhistoria driver han med litteraturvärldens självupptagenhet.