wassens blogg

Hemma en vecka från sjukhuset, men 5 omgångar med lunginflammation har tagit på krafterna. Är svag som en fjäril, men det senaste peniccillinet tycks verka i alla fall. Men sakta går det !

Men som synes så kan man ha sina trevna små stunder, trots syrgas grimma och andningsproblem. Firar vår 11-åriga bröllopsdag (efter 36-årig samlevnad)

Ha en bra dag all !

Hej nya och gamla vänner !

Nu var det så länge sedan jag gjorde ett inlägg i min blogg så jag knappt minns hur man gör ? Hoppas det blir läsbart. Mest legat på sjukhus sedan slutet på förra året. Men med detta långa ode på 21 verser får du snabbt en bild av hur jag haft det. ;-D

I en sal på Lasrettet …..

(Beå Wass)

1. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
inlagder nu för den femte gång
gnolar tyst på denna sång.

2. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
för sin lungas inflation
får han syrgasinhalation

3. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek
Han får även pennicillindropp,
som tar bättre på hans kropp.

4. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek
men med blod ifrån en påse
kan han modet åter se

5. I en sal på laasrettet
lille Wassen ligg så blek
frågar tyst med sin svaga röst,
får jag komma hem till höst.

6. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek
doktorn svarar: ”Endast Herren detta vet,
men nu din panna ej är så het !

7. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek
”Men om du slutar med ditt pjosk,
Är du hemma innan påsk !”

8. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek
frågar åter med sin svaga röst,
får jag komma hem till höst.

9. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek
doktorn svarar: ”Endast Satan detta vet,
ty nu din panna är åter het !

10. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek
Doktorn suckar”; Påsken kommen redan är
Och Du är ju ännu här ?
11. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
”Jag nu provat all min medicin,
Ja, mången typ av pencillin

12. I en sal på lasarettet,
lille Wassen ligg så blek,
”för sin lungas inflation
Du fått syrgasinhalation”

13. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
”Vi har dej även en tid bestrålat,
Fa-n år den ende som dej beskålat”
14. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,;
”Men nu blodet säger stopp,
Hotar med en riktig propp.”

15. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
frågar åter, får jag komma hem till mor ? ,
får jag komma hem dit jag bor ?”

16. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
Doktorn svarar; ”kan inget lova
Men allt vi har, vi ska nog prova !”

17. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
”Vi doktorer nu börjat tro,
I ditt bröst att själva F-n har tagit bo.”

18. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
”Men hem Du kommmer med visst besvär,
och ganska snart igen, vi synes här !”

19. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,;
”Ty din kropp nu är så svag,
att den bör ha nån form av stag !”

20. I en sal på lasarettet
lille Wassen ligg så blek,
Påsken kom och Påsken gått,
men inget vått han i magen fått 😉

Hej ”Världen” !

Nu har jag legat på latsidan jättelänge med denna hemsida. Men under tiden har jag legat på sjukhus 3 perioder. En gång för en större lungblödning och 2 gånger för allvarliga lunginflammationer med dropp och syrgas, men annars är det OK.

Jag tänkte lämna en liten vinterhälsning och rapport från Hästudden, trots att jag knappt har varit utom dörren på 14 dar. Ty med ålderns rätt har jag givit mej tillstånd att merendels vistas inomhus när temperaturen är 2-siffrigt minus. Men eftersom jag så att säga bor mitt i naturen har jag bra koll på vad som händer på utsidan stugväggen ändå.
”Lillån” är naturligtvis frusen sedan Juletid, och bär både snöskotrar, älgar och rådjur. Och förra helgen även snödräktsklädda älgkalvsjägare med hundar. Att jag vet att det var just älgkalvar man jagade beror på att frugan var ut och undrade om de jagade ”våra rådjur”, som vi hjälper genom ”nyckelhålet” vintern med stödutfodring med renpellets och frukt. ”Oh nej”; blev svaret; ”Vi jagar bara älgkalvar för dom äter upp SCA´s skog”. Ett ganska lustigt svar med tanke på att SCA kalhögg hela området för två år sedan ! Och under hela veckan har vi inte sett till våra rådjur heller ?
Men ett vackert harspår kan jag visa, se överst:

Invandrare och flyktingar är två skilda saker

I går kunde jag lyssna till ett litet föredrag i Timrå av SSU´s ordf Elina, så nu har jag lärt mej en del om invandring och flyktingar, som uppenbarligen är två skilda saker. Något som gemene man kanske inte tänker på ?
   En invandrare är en person som kommer från ett annat land, av egen fri vilja, och avser att stanna längre än ett år. För att denne kanske tycker att Sverige är ett bättre land än det han utvandrat ifrån, eller för att det är lättare att få ett jobb här, eller av annan orsak.
   En flykting är, enligt FN´s definition, en person som flytt från sitt hemland för att få skydd och att slippa krig eller förföljelse. Men han måste komma från ett U-land. Alltså inte från ett I-land i västvärlden.
   Skulle det komma flyktingar från ett I-land och söka asyl så räknas denne inte som flykting, märkligt nog. Men asyl kan han få ändå. T.ex. en amerikan som deserterat från något av de krig som USA har på gång i olika delar av världen. Låter lite märkligt, eller hur ?
   Hon nämnde även att invandringsnotan i slutänden slutar på plus för Sverige. Men hur det kan komma sig utvecklades inte något närmare.

Vad är då ett U-land ?
När jag skrivit föregående text så började jag att undra; ”Vad är egentligen ett u-land”, och då fann jag denna lite förvirrande text på FN´s sida om millenniemål, som jag citerar.
   ”Att dela in världen i industri- och utvecklingsländer bygger på en föreställning om att världen kan delas in i två grupper baserat på utvecklingsnivå. Det kanske man en gång kunde, men så ser världen inte ut längre. Ty enligt den gängse definitionen skulle alla länder, förutom de allra mest utvecklade, kallas utvecklingsländer (U-länder) – det behövs helt enkelt bättre och mer exakta sätt att dela in världen.
Singapore har exempelvis lika hög utvecklingsnivå som EU-länderna, ändå räknas landet som utvecklingsland. Det gör också Sierra Leone, som med en förväntad livslängd på under 50 år har mycket lite gemensamt med Singapore.

Det finns ingen entydig gräns ?
Världen består inte längre bara av en liten grupp rika och en stor grupp fattiga länder.
   Istället finns det idag länder på alla utvecklingsnivåer – från de allra fattigaste till de allra rikaste. Det går inte att dra en entydig gräns mellan ”industriland” och ”utvecklingsland”.
Ännu tydligare blir detta om vi tittar närmare på viktiga dimensioner i livet, hur många barn en kvinna föder och hur länge vi lever.
   För 50 år sedan fanns en tydlig grupp länder med många barn per kvinna och låg medellivslängd. Idag är skillnaden mellan de två grupperna svårare att urskilja.”

Hur ska man då tolka FN´s definition av vem som ska räknas som flykting ?

Jag anses nog av alla som känner mej, som mycket lugn, Som en person som ser klart och nyktert på alla livets skiften, utan att tappa kontrollen. Men jag har råkat ut för några undantag, som skulle ha kunnat göra mej till dråpare, om de hade varat längre än några ögonblick. Jag ska berätta om den sista gången det hände, det var för ca 15 år sedan.

Min kära ringde och berättade att hon fått punktering inne i staden Sundsvall, och behövde assistans. Själv höll jag på att byta en värmepanna hos en kund, smutsig och arbetsklädd. Jag hade dessutom mycket bråttom, ty det var vinter och jag måste ha pannan klar för eldning innan natten. Men naturligt nog måste jag även hjälpa min kära med bilen, så jag körde de 2 milen in till staden, och satte igång att byta däck. Givetvis något stressad.

Då kommer en man fram och vill tala med mej om någon indisk religion och hade några trycksaker i handen. Jag upplyste honom vänligt, men bestämt, att jag ej hade tid just då, men att jag kunde lyssna på honom någon minut bara jag var klar med däcket. Men då steg han några steg ända inpå mitt ansikte, och sade; ”Min Gud kan ge dej all tid Du behöver !” Då hände något oväntat med mitt psyke. ”Jag” gled ur min kropp, och ställde mig några meter på sidan om och såg hur min kropp höjde domkraften över huvudet, samtidigt som kroppen röt fram; ”Sticker du inte så slår jag domkraften i huvet på dej !” ”Jag” hann tänka; ”Hoppas dåren använder domkraftens flatsida, så inte blodet kommer att spruta över den vita snön”.
Min kropps ansiktsuttryck måste ha sett fruktansvärt ut, ty mannen blev så rädd att han tappade sina papper och rusade därifrån. Ja, han sprang så länge jag kunde se honom, och min kropp sänkte domkraften, varpå ”jag” gled in i min kropp igen. Och friden återställdes.

Hade mannen i stället stått kvar hade jag troligen varit en dråpare i dag ?

Låter stycket om min hälsa få anstå, inget nytt där inte. Men jag ska istället berätta om en rolig dröm, som min hjärna bjöd mig på i natt.
Jag drömde att jag ställde upp i en skyttetävling, tillsammans med världseliten, trots att jag aldrig tävlat, eller ens tränat för detta. (dessutom är jag ju numera både gammal och tämligen krasslig i verkliga livet. Men det hade hjärnan förträngt 😉 .

Nåväl, det började med att jag stod på startlinjen, tillsammans med hela världseliten. Jag visste även att jag var långt mycket äldre än de övriga, men jag kände mig ändå som ”i min krafts dagar”, trots att jag inte hade tränat ett stavtag på flera år. . Det var gemensam start och jag var något orolig över vad jag gett mig in på, det var faktiskt ett 5-milslopp, och jag undrade om jag verkligen skulle orka hänga med, eller ens fullfölja.

Men starten gick bra och jag lyckades få rygg på den som tog täten. Det kan ha varit Ferry ? Efter ett tag kände jag att jag orkade hålla hans höga tempo, och efter nån mil så gick jag faktiskt om honom i en lång uppförsbacke. Men så helt plötsligt kom vi in på en skjutvall för skidskyttar. Det visade sig då att det var en skidskyttetävling, trots att den var på 5 mil ? Var geväret kom ifrån vet jag inte, men jag hade ett i handen i alla fall. Jag sköt jättesnabbt och alla skotten var träffar. Men den som jag åkt om, kom in strax efter, och jag hann se att han sköt en bom, innan jag forsade ut i spåret igen.

Sedan såg aldrig till honom något mer, och ej heller någon av alla de andra medtävlarna. Det hinner bli många skjutstationer på en 5-milatävling, men jag sköt jättesnabbt och felfritt på samtliga, och gick i mål som ohotad segrare, utan att ens vara andfådd !

Nu började det riktigt roliga, när alla reportrar, radio och TV kom rusande för att intervjua mej. Det var en jättesensation ! En helt okänd ”gamling” hade utklassat hela världseliten ! Jag fick berätta, berätta, berätta, och när de hörde att jag varken tränat skidåkningen eller skyttet innan loppet så blev sensationen ännu större, och jag kunde redan föreställa mig tidningsrubri-kerna nästa dag;
”KULSPRUTAN WASS UTKLASSADE HELA VÄRLDSELITEN”

Som tur var så väckte mig hjärnan där, innan storhetsvansinnet hunnit utvecklas till fulländning. Men ändå kändes det trevligt att vakna med den drömmen på näthinnorna, fast jag insåg efter några minuter, att det bara varit en dröm, och att jag låg hemma i min egen säng, med min egen skröppliga gamla kropp ;-).

Det är en viss förbistring angående Alla helgons dag, Allhegonadagen

och Halloween. – Men som jag uppfattar det så är det så här. –

I större delen av den kristna världen (och så även i Sverige fram till 1772) är det 1 november som är Alla helgons dag.. Sverige valde dock att efter påtryckningar från den framväxande industrialiseringen och kapitalismen, som ansåg att helgdagar mitt i veckan bromsade produktionen  – vid det konvent som kommit att kallas stora helgdöden – att avskaffa “Allhelgonadagen” som ”röd dag”. Namnet blev dock kvar i almanackan, men det var som vilken arbetsdag som helst.

Efter påtryckningar från samma håll så ansågs det att det fanns för många ”mitt i veckan helger” på våren varför riksdagen 1953 slopade Pingstaftonen som ”röd dag” och i stället återinförde ”Alla Helgons Dag” men nu alltid på den Lördag som infaller mellan 31:sta oktober och 6:te november. (det saknar numera betydelse för produktionen, eftersom Lördagar nu är generellt arbetsfria inom industrin)

Sedan 1953 finns det alltså i den svenska almanackan två alla helgons dagar – 1 november som kallas ”Allhelgonadagen” och lördagen mellan 31 oktober och 6 november som kallas ”Alla Helgons Dag”. Ganska virrigt, eller hur ?

För att ytterligare spä på förvirringen så har under de senaste årtiondena tillkommit Halloween. (ordet Halloween är en sammandragning av ”all hallows even”,  vilket betyder ungefär “alla helgons afton”).  Det är en Amerikansk sed, som där alltid infaller den 31:sta oktober (en extra inkomstkälla för köpmännen och kapitalismen) men samtidigt ett roligt jippo, i synnerhet för barn och ungdomar.

Sammanfattning:

1.)  ”Allhelgonadagen” som bara är ett minne från det förgångna, men fortfarande heter så i Almanackan och kan inträffa vilken veckodag som helst, mellan 31/10 och 6/11.

2.) ”Alla Helgons Dag”, som numera alltid är på en Lördag mellan 31/10 och 6/11.och är en ”röd dag”.

3.) Halloween, som ska celebreras aftonen före Allhelgonadagen” (i år i var det Onsdag den 31/10) om man vill vara riktigt amerikansk. Alternativt lite försvenskad till aftonen före ”Alla Helgons dag”, om man vill ha en ledig dag efter . Dvs. Fredagkväll den 2/11.

 Ordning och reda bör det även vara med högtidsdagar. Det skulle ju vara ganska frustrerande för de som vill sitta hemma i stillhet och ro, för att minnas sina hädangångna släktingar och vänner, om det då kommer klungor av barn utklädda till spöken och demoner och busringer på dörren och hotar med ”bus eller godis”.

Som avslutning, lite halloweengodis !

Hej igen efter åter ett månadslångt uppehåll !

För att börja med hälsan så är den både bra och lite mindre bra. D.v.s. det är psykets hälsa som är bra. Kroppens hade det kunnat vara bättre med.

I mitt förra inlägg berättade jag att jag nyligen börjat med min cancermedicin igen efter ett uppehåll under sommaren. Men efter bara 10 dagar med den så fick jag tidigt en morgon en störtblödning från lungorna. En ny upplevelse ! Innan ambulansen kom så hade jag hostat upp en hel liter blod. Det belade jag med ett foto, men bilden ser så läbbig ut att jag besparar er den ;-).

Blödningen upphörde innan jag hann in på sjukhuset, och så var det slut på den dramatiken. Men jag blev kvar för observation under en vecka. Man gissade att det var en av tumörerna som tagit sig friheten att växa in i ett blodkärl som sprängts ?

Resultatet blev att man tog bort cancermedicinen och blodförtunnande medel, samt i stället satte in blodförtjockande medel. Lite överilat tyckte jag, men vem lyssnar på patienten ? Men i Måndags återinsattes cancermedicinen igen. Valet är väl att avlida i blodförlust eller av cancern. Pest eller kolera liksom.

Men för att övergå till något trevligare så tycks det som att jag äntligen (kanske ?) lyckas sälja vår motorseglare, ”Essy Lustan”. Det har jag försökt ett helt år,  ända sedan jag blev sjuk. Många ”napp” men lika många bakslag har det varit. Håll tummarna för oss att det går vägen nu ! Även om den säljs med tungt hjärta, den har varit vårt ”hjärtebarn” i 18 år.

Ha några bra dagar, alla, tills jag kommer mej för att skriva igen !

Hej igen efter åter ett långt uppehåll !

Trodde jag skulle ha lite positiva saker att förtälja angående min sjukdom, men hej vad man bedrog sig. På förslag av min onkolog så skulle jag göra ett uppehåll i medicineringen under sommaren, ty det verkade som om tumörerna stannat upp i sin tillväxt. Med tanke på alla biverkningar som medicinen ger så accepterade jag förslaget, och trodde att allt var lugnt.
Och visst har jag haft en skön sommar, har känts som en riktig semester, men vid den skiktröntgen som jag gjorde för 14 dagar sedan så hade tumörerna växt som aldrig förr, och var större än de nånsin varit tidigare. Därför har jag nu knaprat cellgifter i en vecka, men det är så kort tid att inga biverkningar ännu känns. Men de kommer nog bara kroppen blivit ”uppladdad”.

Förutom det så har vi målat om stugan i sommar, och varit på en spelmansstämma med husvagnen, samt gjort en båtsemester uppåt Höga Kusten. Den var trevlig om än med regnigt väder. Dessutom fick vi ett litet moteorhaveri. En ventilfjäder brast, men vi tog oss galant hem med segel. Problemet var bara att det blåste alldeles för lite så det blev ett par dagars 15-timmars seglande. Och det är inte så roligt när man kryper fram över havet på kryss, med en medelfart på ca 2 knop.

I Torsdags så pajade bilen dessutom. Den bara lade av, så där helt apropå ! Så de sista dagarna har gått åt till att kolla bränslepumpar och relän, så efter lite misshandel så går den igen. Men det är ändå sämre, ty då kan man ej med säkerhet veta vad det berodde på, och när som helst kan den alltså stanna igen. Jag har alltså inget vidare ”flyt” just nu ! Men inte blir det nåt bättre för att man gnäller heller, men känns lite bättre att få dela med sig av vedermödorna 😉

Allt gott till dej som läser mina rader.

Då gör jag ett nytt försök att lägga in bilder. Om jag lyckas så hör de till förra blogginlägget ”Sensommar”.  jag kommer inte överens med Worldpress metod att lägga in bilde ? Antingen blir det ingen bild eller så kommer de i flera upplagor ? Jag är nog lite dum, ändå. Men kanske DU har några tips som får dimmorna att skingras 😉

Att hon har en skiftnyckel i handen beror på att en av rattens pinnar ville lossna och behövde ett ”knack” emellanåt