Kategoriarkiv: Kongo

Man skulle kunna tro att det är olika världar

Publicerades den januari 27, 2012 av | Kommentarer inaktiverade för Man skulle kunna tro att det är olika världar

Jag sitter och bildbehandlar bilder från Kongo. Bilder av alla människor och kvinnor som får ta smällen av kanske det mest sargade samhälle jag har varit i. Det här är Love, som blev barnsoldat när hon var tio år, efter att hennes pappa dödats av en annan gerillagrupp.

Sen ser jag att Åsa som arbetar på Panzisjukhuset i Kongo skriver på Facebook att de har hamnat på 68e plats på en lista över världens bästa NGO:s. Och därefter skickar en vän en länk om att svenska Försvarsmakten ska öppna ett center för att öka kunskapen om sexuellt våld i krig, med Kongo som exempel. Klicka här för att läsa om det.

Det känns konstigt att saker kan bli så olika, att människor kan drivas till så olika beteenden i samma värld.

/Linda

Kommentarer inaktiverade för Man skulle kunna tro att det är olika världar

Publicerat i Kongo, Linda, Våldtäkt

Märkt , , , ,

Pingstvän och feminist

Publicerades den januari 19, 2012 av | 5 kommentarer

Det är så mycket jag inte får plats med i de korta artiklar som ska in på vår hemsida. Just nu skriver jag om Panzisjukhuset i Bukavu, Kongo. Vi fick ungefär en timmes intervjutid med den legendariske doktor Denis Mukwege, och i mina anteckningar finns massor av pärlor som jag inte kommer att få in i reportaget från sjukhuset. Som:
– Traditionen och kristendomen har hjälpts åt att göra kvinnor till objekt i männens ögon. För gifta kvinnor ger sex ingen tillfredsställelse, bara aggression.
– Att se sin fru bli våldtagen är en mental kastrering. Många män tappar helt sin sexuella förmåga.
– När jag ser hur kvinnorna som förskjutits av sina män tvingas leva blir jag förtvivlad. Kvinnokroppar som väger 50 kilo släpar på 80 kilos-bördor. Utan att ha råd att äta ordentligt. Det är också ett sätt att dö. I ett så rikt och bördigt land!
– Den ostraffade gärningsmannen går omkring på gatan. Hans offer riskerar att möta honom. Straffriheten är en katastrof, och skapar nya brott.
Margot Wallström som träffat doktorn flera gånger säger att han är en fantastisk människa. Håller med. Dessutom är han hotad av krafter som inte vill att han kritiserar den kongolesiska regeringen. Sonen till en pingstpastor, uppvuxen på en missionsstation som grundades av svenska pingstvänner, har blivit en av Afrikas verkliga hjältar.
/Karin

Ett möte jag kommer att minnas

 

 

5 kommentarer

Publicerat i Karin, Kongo, Våldtäkt

Märkt , , , , , ,

Våldtäkt är varken sexuellt eller kulturellt

Publicerades den januari 16, 2012 av | Kommentarer inaktiverade för Våldtäkt är varken sexuellt eller kulturellt

Sista rapporten från Kongo (åtminstone just nu).
Har skrivit texten om sex ”överlevare” och läst anteckningar om ytterligare fyra. Det som slår mig är att de som klarat sig bäst är de som lyckats behålla sina gamla familjeanknytningar även efter attackvåldtäkterna. När en mamma finns kvar till stöd, eller en granne öppnar sin dörr kan det ändå gå hyggligt. De som blir helt utestängda från sitt tidigare liv, till exempel genom att maken vägrar ta emot dem, tappar allt fotfäste.

Emeranca som både har en dotter och en mamma - och en framtid

Vad det skulle betyda om gärningsmännen straffades kan vi bara spekulera i. Det händer nästan aldrig.
Att få bort straffriheten för dessa brott är ett av de viktigaste politiska kraven. Det arbetar Margot Wallström med i FN. Se mer om detta i Marika Greihsels film http://www.resolution1960.se/
Jag minns när jag lyssnade på Margot W på Utrikespolitiska Institutet. Då sa hon:
– Våldtäkt i krig är inte sexuellt, och inte kulturellt – utan kriminellt.
Kan bara hålla med.
/Karin

Kommentarer inaktiverade för Våldtäkt är varken sexuellt eller kulturellt

Publicerat i Karin, Kongo, Våldtäkt

Märkt , , , ,

Bättre ändå, till och med i Kongo

Publicerades den januari 14, 2012 av | Kommentarer inaktiverade för Bättre ändå, till och med i Kongo

På flygplatsen på väg hem funderar jag på vad som förvånat mig mest under vår Kongoresa.
Att våldtäkterna och övergreppen varit, och är, hemska visste jag, men när vi på någon timme av en händelse stöter på flera offer, varav några som överfallits för en vecka sedan – då blir det verkligt.
Att Kongo är ett icke fungerande land har också blivit skrämmande tydligt. Vad händer med människorna i ett samhälle där ingenting är pålitligt? Inte regeringen, inte polisväsendet, inte domstolarna, knappt pengarna (det enda som fungerar hyggligt är amerikanska dollar och växelkursen är opålitlig).
De organisationer som erbjuder juridisk hjälp till offer berättar att – visst, det finns bra poliser som kan tänka sig att gripa en utpekad våldtäktsman. Under förutsättning att de får betalt för bensinen när de ska rycka ut. Och att det går att ta sig fram på de usla vägarna.
Korruption drabbar alla i ett samhälle. Men när rättsväsendet brakar ihop drabbas kvinnor kanske värst. När inget annat än familjen finns som stöd är det inte kvinnors rättvisa som kommer först.
Vi försöken bedöma utvecklingen i alla länder vi besökt. Bli situationen för kvinnor bättre eller sämre? I Kongo menar vi att det – trots allt – blir bättre. Tack vare människor som Denis Mukwege, Mathilde Muhindo, Justin Kabanga, Roger Buhendwa, Honorine Munyole…
Säger adjö till Kongo med en bild av Mathilde, en verklig aktivist.
/Karin

 

Kommentarer inaktiverade för Bättre ändå, till och med i Kongo

Publicerat i Karin, Kongo, Lagstiftning, Våldtäkt

Märkt , , ,

Vem gömmer sig i bananskogen?

Publicerades den januari 12, 2012 av | Kommentarer inaktiverade för Vem gömmer sig i bananskogen?

Vi trodde att vi var på väg till en byledare som skulle berätta hur många som bor i Kavumuområdet. Jeepen stannade på kostigen. Nu fick vi gå. En remsa upptrampad stig mellan höga bananplantor. Det var märkvärdigt tyst. Vi visste att detta var ett område där många gerillaattacker, främst från FDLR-milis, utförts. Kanske var det därför vi tyckte att fridfullheten var lite skrämmande.
Så kom vi fram och den äldre mannen som mötte oss hade ingen bystatistik. Istället visade han en djup oläkt skåra på ena armen. Den fick han vid attacken när soldaterna band honom innan de stal allt han ägde och våldtog hans båda gravida svärdöttrar. Den ena svärdottern hälsade snabbt på oss men försvann sedan. Ville inte prata. Den andra ligger fortfarande på Panzisjukhuset. Kanske har fostret skadats.
När hände det?
Natten till förra onsdagen.
I förra veckan! På den plats där vi stod. Plötsligt blev allt fasansfullt verkligt.
Det enda som var bra var att den unge maken till den våldtagna som ligger på sjukhuset inte hade en tanke på att förskjuta sin fru. ”Det var ju inget hon ville”, sa han. Självklart. Ändå är det en inställning att vara tacksam över här.
Sedan började det tokregna och vi rusade till bilen och kostigen och hann inte tänka på vad som kunde gömma sig i bananskogen. En liten usel bro som vi på något sätt hade tagit oss över på ditvägen hade krympt, eller regnat bort, eller nåt, så vår tappre tolk fick bredda den med hjälp av några grabbar och ett antal trästammar. Vi stod under ett paraply och frös. Ja, Linda fotograferade förstås.
/Karin

Kommentarer inaktiverade för Vem gömmer sig i bananskogen?

Publicerat i Karin, Kongo, Våldtäkt

Märkt , , , ,

Vårt Kongo-jobb i Aftonbladet!

Publicerades den januari 11, 2012 av | 2 kommentarer

Idag har vi publicerats i Aftonbladet! Här sitter vi tillsammans med Mapendo och chattar med svenska läsare. Se artiklarna genom att klicka här.

Efter chatten begav vi oss till en kyrkogård där en mördad kvinna ligger begravd. Alla killarna på bilden samlades runt oss medan kvinnans pappa berättade historien om sin dotter. Efter ett tag börjar han prata om att hon dödades av sin kille för att han skulle ta hennes ”krafter”. Killarna började nicka medhållande och när vi frågar vidare så lärde de oss att om man stryper kvinnor, gärna oskulder, eller tvillingar, med en sorts snöre så kan man ta deras kraft och få rikedomar. Det finns tydligen laboratorier och mästare som man sedan lämnar snöret till för att han ska undersöka om det fungerade och hur mycket kraft personen man mördade hade.

Tillbaka på hotellet tittar jag igenom mina bilder, och kom på att just det, vi hann ju med några timmar dans med våldsutsatta kvinnor också.

/Linda

2 kommentarer

Publicerat i Ej kategoriserat, I media, Kongo, Linda, Våldtäkt

Märkt , , , , , ,

Inga vanliga örfilar?

Publicerades den januari 10, 2012 av | Kommentarer inaktiverade för Inga vanliga örfilar?

Efter en dryg vecka i Kongo är hemskheterna överväldigande:
– Min man skrek när de tre soldaterna våldtog mig inför hans ögon, säger Mapendo, 33. Då sköt de honom.
– Efter kidnappningen har min man kastat ut mig och skaffat en ny fru, berättar Faida, 40.
– De kom på natten och de var många, säger Emerance, 20.
– Jag släpptes när de våldtagit mig, säger Sheka, 25. När jag kom hem ville min man inte veta av mig.
– Jag var bara 13 år, säger Laba, 24 år. När jag lyckades rymma var jag gravid.
Allt handlar om attacker av soldater som använder våldtäkt som vapen.

– Dessa män är inte som djur, sa doktor Mukwege på Panzisjukhuset idag. De är värre än djur. En lejonhanne skulle aldrig förstöra en lejonhonas underliv.
Men något fattas, det som vi haft så lätt att hitta i alla andra länder: det vanliga partnervåldet. Örfilarna, knytnävarna och strypgreppen som tas hemma i köket eller sovrummet.
De finns naturligtvis här också, men de syns inte. Ingen talar om det, och den fru som är så dum att hon polisanmäler (även om den nya lagen ger henne rätt) kommer knappt att bli trodd och utskämd i grannskapet. Det som, i växande utsträckning, anmäls och debatteras är våldtäkter mot barn och unga, men att en vanlig gift kvinna skulle beklaga sig över en ”tillrättavisade” smocka då och då – det händer inte.
Kanske är det just därför som Kongo anses vara världens näst värsta land för kvinnor. (Afghanistan är värre, för den som undrar.)
Se vårt reportage och video  på aftonbladet.se/nyheter/dodsorsakkvinna i morgon onsdag och följ chatten med Mapendo kl 15.00!
/Karin

 

Kommentarer inaktiverade för Inga vanliga örfilar?

Publicerat i Karin, Kongo, våld i nära relationer, Våldtäkt

Märkt , , , ,

Förhäxad

Publicerades den januari 9, 2012 av | Kommentarer inaktiverade för Förhäxad

Idag har vi besökt LAV, en organisation som hjälper unga i svåra situationer att få gå klart skolan och få yrkesutbildningar. Där pratade vi bland annat med 18-åriga Munguiko som berättade varför hon är där.

”Jag har levt ett väldigt tufft liv. Jag är föräldralös.” börjar hon. Och berättar att hon har gått från gård till gård och fått jobba för lite pengar. När vi frågar vad som hände hennes föräldrar så säger hon med självklar röst ”Min far blev förhäxad när jag var ung, hans mage svällde upp och sen dog han. Och då blev min mamma galen.” Så olika världar vi lever i.

Hon fortsätter att sy, och det kommer hon nog att bli jätteduktig på. LAV är en bra organisation och lite senare möter vi en av förebilderna som börjat där, men som nu utbildar sig till advokat. Hon ska försöka hjälpa de barn som är resultatet av våldtäkt. En växande andel av östra Kongos befolkning.

/Linda

Kommentarer inaktiverade för Förhäxad

Publicerat i Ej kategoriserat, Kongo, Linda, Våldtäkt

Märkt , , , ,

En mobil berättar

Publicerades den januari 8, 2012 av | Kommentarer inaktiverade för En mobil berättar

Vi intervjuar överlevare från massvåldtäkter, en mördad tonårings nedbrutna mamma, tittar på hemska bilder och försöker förstå.
Och så, utanför hotellet, köper jag en souvenir av de förhoppningsfulla försäljarna. Det är en mobil med människofigurer.
– Ser du vilka det är som bär? frågar Roger. Och vilka som leker och spelar?
Jag måste medge att jag inte ser nån tydlig skillnad mellan de små kropparna, men jag förstår vad han menar. Som Mathilde Muhindo, en klok byutbildare vi träffade i morse, sa:
– Jag växte upp i en familj där jämställdhet och respekt rådde. När jag kom ut i byarna för att undervisa i mödrahälsovård blev jag chockerad. Det var nästan bara kvinnorna som arbetade. Med ett barn på magen eller ryggen, och kanske ett i magen, sviktade de under sina omänskliga bördor. Männen kanske ”hjälpte till” någon gång. Annars ägnade de sig åt ”hobbies”. Allt enligt traditionen.
I 40 år har Mathilde sedan dess arbetat för att få byborna att förstå att ojämställdheten är dålig, för alla.
– Män och kvinnor har ett gemensamt mål: ett bättre liv. Rikare skördar, mer pengar, friskare barn, möjlighet till utbildning. Då krävs det att alla hjälper till. En del tradition är bra, men den som är dålig ska bort.
Rätten att ”tillrättavisa” sin fru med knytnäven till exempel.
/Karin

Kommentarer inaktiverade för En mobil berättar

Publicerat i diskriminering, fattigdom, Karin, Kongo, Männen, våld i nära relationer, Våldtäkt

Märkt , , ,

Roger fixar allt

Publicerades den januari 7, 2012 av | 2 kommentarer

Vi har berättat om Roger förut, men här har ni honom på bild. En enastående fixare och tolk, som idag visat ytterligare bevis på en av sina största tillgångar. Att få tag på folk! Telefonlinjer är inte de mest pålitliga i det här landet, och många har inte ens någon telefon. Så det Roger gör då är att åka runt och knacka dörr. Häromdagen berättade han hur han stigit upp och väntat utanför en persons hus till den vaknade och idag har han jagat runt stan för att hitta fyra kvinnor som ville berätta sina historier för oss.

Nzigiri ser ni här. Mamma till en sexårig dotter som hon blev gravid med när hon var kidnappad och levde med en gerillagrupp i skogen. Roger berättade att han har träffat henne en gång tidigare, och då grät hon genom hela historien. ”Nu verkar hon mycket mer samlad” sa han. När vi frågar om hur hon känner inför sitt barn så svarar hon bestämt att ”dottern är det viktiga i mitt liv, när hon är glad så är jag det.”

/Linda

2 kommentarer

Publicerat i Ej kategoriserat, Kongo, Linda, Våldtäkt

Märkt , , , ,