
Jag var ute en liten runda i det snöbeprydda Ljungby nu i kväll.
Hoppas bilden faller dig i smaken.
Guds Frid!

Jag var ute en liten runda i det snöbeprydda Ljungby nu i kväll.
Hoppas bilden faller dig i smaken.
Guds Frid!

Säga vad man vill men jag älskar att det kommer snö. Det lyser upp och ger en vinterstämning som jag tror att vi alla behöver nu, efter en regnig och mörk höst.
Guds Frid!

Visst är det en mörk och tråkig årstid. Men då gäller det att glädjas åt det lilla. En härlig tid att gå igenom bildarkivet.
Guds Frid!
R.I.P Lasse Brandeby

Fådda blommor, är ett oslagbart uttryck.
Idag har jag återsett 3 timmar av detta underbara program, i och försig på en dålig VHS men det var en underbar resa tillbaks i tiden.
Från Jerry Williams, damorkesten med Gudrun, Louise Hoffsten, Alfild och Ortrud till en flygande Kurt Olsson. Pyssel med läslampa och oslagbara tävlingar samt oöverträffade innanför skjortan intervjuer i den alltför stora soffan på taket. Och inte minst Arne som hoppar runt på kryckor.
Jag har ett band till som ligger och väntar på att beskådas.
Guds Frid!

Visst är det kul att man kan göra sig så som man känner sig.
Guds Frid!

Det känns att hösten har segrat nu. Barnens lekar och bollspelande på skol- och bakgårdar har upphört. Stillheten börjar lägga sig över staden och folk väntar på 1.a advent när vi får tända ljusen i våra fönster och på gator och torg.
Guds Frid!




Ibland är det inte mycket som krävs för att rutinerna störs.
I fredags städade min son toaletterna i lägenheten det uppskattar jag mycket. Men han bytte plats på tvålen och hudkrämen. Denna lilla ändring rubbade mina cirklar totalt, det tog två dagar innan jag riktigt fattade vad som var fel. Då hade min fru helt enkelt bytt plats på burkarna och allt kanndes ok igen. Det är inte mycket som krävs för att rubba vardagen.
Guds Frid!

Otroligt vad lätt det är att plocka fram sina fördomar. Jag har drabbats av en förlamning i halva ansiktet och är därför är min mun sned. Jag ser inte klok ut när jag försöker le och vi skall inte snacka om när jag försöker skratta. Lite jobbigt att prata är det och ont i örat har jag.Naturligtvis är jag orolig för hur det skall gå, om det kommer att bli normalt igen eller…..
Men naturligtvis kommer mina fördomar fram och jag börjar tänka på hur andra skall uppfatta mig, vad kommer folk att tycka? Naturligtvis grundar dig min funderingar i mina egna fördomar! Är det något mer fel på honom? Varför har han blivit sådan? Har det satt sig på hjärnan? Är han riktigt normal?
Jag blir faktiskt rädd för mina egna fördomar.
Guds Frid!
PS.
Liten bonus.
http://www.youtube.com/watch?v=PvZuEs6Jmgc